Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strelasundet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följder icke blifva afgörande för krigets
utgång. Strid är sålunda ungefär liktydigt
med träffning, men af större omfattning än
skärmytsling. C. O. N.
Striden för tillvaron. Se Kampen för tillvaron.
Stridsberg, Haqvin, professor, född 1660 i Spånga i
Upland, blef redan 1684, efter att hafva studerat i
Upsala, fäst vid Lunds universitet såsom praepositus
communitatis och professor i grekiska och österländska
språk. Dessa tidiga utnämningar grundade sig på
det rykte S. redan hunnit förvärfva sig såsom
en utmärkt filolog, ett rykte, hvilket han såsom
lärare, särskildt föreläsare, sedan ytterligare
stadfäste. År 1712 flyttades han såsom professor
till teologiska fakulteten, inom hvilken han 1716
befordrades till professor primarius och domprost. Död
d. 24 Jan. 1718. Att döma efter det glänsande
åminnelsetal, i hvilket A. Rydelius skildrade S:s
lif och verksamhet, var denne en af sin tids ypperste
lärare vid Lunds universitet. Hans skrifter utgöras
af 29 disputationer, några tal och program.
Stridsdomare, krigsv. (T. schiedsrichter,
Fr. arbitres), kallas under fredsöfningar
de officerare, vanligen af högre grader, som
hafva till åliggande att närmast under ledaren af
öfningarna följa händelsernas gång på olika ställen
eller vid olika afdelningar för att bestämma sådana
omständigheter, hvilka i krig framkallas af vapnens
verkan, såsom hvilkendera af de tvänne parterna
måste vika, huru länge en strid anses kunna pågå,
hvilka förluster anses hafva inträffat, om en trupp
för kortare eller längre tid bör sättas ur stridbart
skick o. s. v. Vanligen afgifva stridsdomarna efter
öfningens slut för dagen till ledaren redogörelse för
de iakttagelser, som de gjort, eller för de domslut
de fällt. C. O. N.
Stridsfördelning. Se Fördelning 2.
Stridsförposter, krigsv., kallas de förposter, som
utsättas, då man befinner sig helt nära fienden,
så att strid när som hälst kan uppblossa. De
skilja sig från förposter i allmänhet derigenom
att hvarje afdelning i främsta linien måste sjelf
ansvara för sin bevakning, hvarigenom ställningen
mer eller mindre närmar sig en stridsställning.
C. O. N.
Stridshammare. Se Stridsyxa.
Stridsklubba. Se Stridsyxa.
Stridskolonn. Se Kolonn 2.
Stridsordning, sjöv., den formering med afseende på
krigsfartygs inbördes läge, hvilken medgifver hvarje
fartyg ett fördelaktigt användande af egna vapen
samt högste befälhafvaren erforderlig öfversigt, på
samma gång som fartygs- eller divisions-cheferna
må kunna begagna sig af lämpliga tillfällen att
skada fienden, understödja egna fartyg o. s. v. De
vanligaste stridsordningarna äro: kolonn, linie
eller frontlinie, triangelordning och flankordning;
dessutom förekomma vinkelordning, fyrkantordning,
grupper, upplösta ordningar m. fl. Denna formering
skiljer sig betydligt från marschordningen, som i
första rummet – då farvattnet ej är fritt och öppet –
blir beroende af navigationens fordringar. För denna
senare formering torde kölvattensordningen, der
fartygen gå i rad efter hvarandra, bäst lämpa sig, äfven
af det skäl att den medger en lätt öfvergång till
en fördelaktig stridsordning. R. N.
Stridsställning, krigsv., kallas en sådan ställning,
som intages med afsigt att derstädes utkämpa en
strid. Se Ställning.
Stridsvagnar förekommo i forntiden, särskildt
i österlanden, men äfven i Grekland och de
forneuropeiska staterna. De voro låga vagnar på två
hjul med en liten af ett bröstvärn omgifven platform,
hvilka vanligen drogos af två hästar. Ofta voro de
försedda med 1 m. långa liar (deraf benämningen
lievagnar), två på hvardera sidan, fästa i vågrät och
någon gång äfven i lodrät riktning, hvarjämte liar på
tisteln och på vagnens baksida någon gång användes. På
stridsvagnen hade kusken och en stridande plats. Under
medeltiden kommo stridsvagnar åter till användning af
schweizare och husiter, och ännu i slaget vid Novara,
1513, förekommo stora dylika, på hvilka bågskyttar
hade plats. C. O. N.
Stridsyxa, en för handgemäng afsedd yxa, af hvilken
flere slag i forntiden förekommo i österlanden,
sedermera äfven hos romarna och hos medeltidens
folk. Yxan utgjordes vanligen af en på ett kort
skaft fäst bila, på baksidan af hvars hylsa ofta
var anbragt en spets eller en hammare. Utgjorde
hammaren den hufvudsakliga delen, kallades vapnet
vanligen stridshammare. Ersattes både bila, spets
och hammare af en tung, med taggar försedd klump,
benämndes vapnet stridsklubba, hvaraf »morgonstjernan»
var ett ofta förekommande slag under husit- och
bonde-krigen. C. O. N.
Striegau, stad i preussiska regeringsområdet Breslau
(Schlesien), vid Striegauerwasser. 11,785
innev. (1885). Tillverkning af
läderarbeten. Sädeshandel.
Striep [strip], Christiaen Jansz, holländsk
stillebens- och djurmålare, född i Den Bosch 1634,
död i Amsterdam 1673. Han erhöll 1656 borgarerätt
i Amsterdam. I sina fint utförda och natursanna
bilder ådagalägger han, att han bildat sig dels
efter Willem Kalf och dels efter Otho Marseus (van
Schrieck). I den förres manér målade han åtskilliga
af dessa s. k. frukoststycken (matvaror, fyllda glas,
humrar m. m. på ett bord), hvilka på hans tid voro
så omtyckta, i den senares penslade han små älskliga,
i mörk ton hållna landskapsstycken med fjärilar,
ormar o. s. v. Två taflor af sistnämnda slag finnas
i Sveriges Nationalmuseum och en hos professorskan
Fahlcrantz i Stockholm. Två stillebensstycken
i Willem Kalfs genre ses i Schwerins museum.
O. G-g.
Strigel, Bernhard, tysk figurmålare af den schwabiska
skolan, född i Memmingen 1460 l. 1461 och död der
1528, bildade sig hufvudsakligen efter Bartholomeus
Zeitblom och målade dels i Memmingen, der han stod i
högt anseende och på många sätt af sina medborgare
utmärktes, dels också i Augsburg och Wien. S. var
hofmålare hos kejsar Maximilian (den ende, som
fick måla kejsarens porträtt) och slogs af honom
till riddare. Hans arbeten, hvilka i Tyskland ej äro
sällsynta, skattas ganska högt. S. målade uteslutande
med venster hand. O. G-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
