Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernstolpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ant. akad:s högsta pris 1857), Beskrifning
öfver svenska kopparmynt och polletter (1871–72,
med »Tillägg» 1877), Om myntorter, myntmästare och
myntordningar i det nuvarande Sverige (1871–75), Om
myntorter, myntmästare och myntordningar i Sveriges
fordna Östersjöprovinser och tyska eröfringar (1878)
och I Göteborg slagna mynt (s. å.). S. bevistade
riksdagarna 1844–66 samt var derunder ledamot
af flere utskott och vid 1847–48 års riksdag
ordförande i expeditionsutskottet. Han dog d. 20
Sept. 1880. S. var ledamot af Landtbruksakademien
(1865), af Fysiografiska sällskapet i Lund
(1868), af Nordiska Oldskriftselskabet i Köpenhamn
m. fl. utländska lärda sällskap.
Stiernstolpe, Jonas Magnus, skald, öfversättare,
föddes å Norrtorp, Stenqvista socken. Södermanland,
d. 8 Dec. 1777. Han genomgick under stor fattigdom
Strengnäs skola och gymnasium samt blef student i
Upsala, der han aflade kansliexamen. I Stockholm
ingick han i krigsexpeditionen, men försörjde
sig med att läsa i pensioner, tills han 1802 blef
informator för bröderna Beskow, af hvilka Bernhard
v. Beskow var den ene. Han hade då redan uppträdt
såsom författare med Wilhelm, en komisk roman
(1801), och fortfor sedan att rikta literaturen
med öfversättningar af liknande arbeten. Efter 1805
inträdde en paus i hans skriftställeri, åtminstone i
offentliggörandet af arbeten. Först 1813 framträdde
S. å nyo med öfversättningar, af två Horatius’
epistlar, hvilka 1813 vunno Svenska akademiens mindre
pris. Sedan dess fortfor han att med oförminskad
ifver och växande framgång egna sig åt versifierade
öfversättningar och slutligen äfven original. Till
de förra höra hans tolkningar af »Blumauers Aeneis»
(1813–14; 2:a uppl. 1825; andra uppl:s 3 sista sånger
äro tillagda af öfversättaren; 3:dje uppl. 1839),
Wielands »Oberon» (1816), »Pervonte» (1817) och
»Vattenkaret» (1823), Voltaires »Hvad som mest
behagar damerna» (1817), Popes »Den bortröfvade
hårlocken» (1819) m. fl. Af de senare må nämnas:
Trollhandskarne samt det bedrägliga oraklet (1819),
Pelegrimen och häxmästaren (1820), Lunkentus
(1824), Den oförnöjde (1825) och Gamla sagor på
vers (1827, 2:dra uppl. 1872). Hans öfversättningar
utmärka sig genom flytande versifikation, en viss
glädtig parafrasering, som ofta lyckligt lokaliserar
skämtet, samt ett högst ovanligt godt lynne. Ungefär
detsamma gäller om hans originalberättelser på vers
och hans efterbildningar; men de sakna fantasi
och originalitet. Detsamma torde man kunna säga
om hans Vitterhetsstycken (2 dlr. 1827–29)
och om hans af Beskow utgifna Efterlemnade
skrifter (1833), som beledsagas af en af Beskow
skrifven karakteristik. S. öfversatte vidare
förträffligt Cervantes’ »Don Quixote» (4 dlr,
1818–19) samt utgaf den första upplagan af K. I.
Hallmans skrifter (1820). I krigsexpeditionen
genomgick S. graderna, tills han 1818 blef
förste expeditionssekreterare. Eftersökt för sin
qvickhet och sitt vänsälla väsende, var han en af
det stockholmska sällskapslifvets medelpunkter på
1810- och 1820-talen. Han afled i Stockholm d. 17
Sept. 1831. -rn.
Stiernstråle, Magnus, krigare (födelseort och
födelseår obekanta), blef 1684 kapten vid Tavastehus
läns infanteriregemente och var vid Nordiska krigets
utbrott öfverstelöjtnant samt kommendant på fästningen
Ivangorod, som han d. 16 Aug. 1704 måste uppgifva på
hedrande vilkor. 1710 blef han öfverste vid Viborgs
fördubblingsregemente och kommendant i Viborg, hvilken
fästning, försedd med en garnison af endast 4,000 man,
i Mars angreps af öfverlägsna ryska trupper under
general Apraxin. Till en början hade ryssarna, som
icke medfört egentligt belägringsartilleri, ringa
framgång. Men snart erhöllo de förstärkning, i det
att tsaren sjelf d. 10 Maj anlände med en flotta,
lastad med krigsförnödenheter och manskap. Från denna
tid blef de belägrades ställning alltmera förtviflad,
och förgäfves väntade de undsättning från finska
sidan. Sedan stadsmurarna till stor del blifvit
nedskjutna och besättningen försvagad genom sjukdomar
och lidanden, kapitulerade S. d. 10–14 Juni 1710, mot
löfte om fritt aftåg. Detta oaktadt fördes befälet
och besättningen jämte en stor del af borgerskapet
fångna till Ryssland, S. till Pinsgorod, derifrån
han först efter fredsslutet 1721 återvände. Han
fick 1721 generalmajors titel och utnämndes 1723
till öfverste för Savolaks regemente. Död 1734.
M. G. S.
Stiernsvärd, ätt, som härstammar från
R. H. Ahlberg, hvilken adlades 1762 under namnet
Adelhjerta, hvilket namn han dock 1773 utbytte mot
Stiernsvärd. Anledningen till bytet var en af Adolf
Fredrik uttalad önskan att hugfästa minnet af det
sätt, hvarpå Adelhjerta vid ett tillfälle räddat
konungaparets lif, i det han med sitt svärd nedstötte
de skenande hästarna för deras vagn. Han erhöll äfven
(1768) af kejsar Josef II tyskt adelskap under namn
af von Ahlberg.
1. Stiernsvärd, Karl Georg, militär, patriot,
son af ofvannämnda Rudolf Hodder Ahlberg, född
d. 15 Okt. 1767, blef 1786 löjtnant vid Södra skånska
kavalleriregementet, deltog i finska kriget 1788–90
som general Armfelts adjutant, befordrades till
ryttmästare 1790 och tog afsked ur krigstjensten 1791.
Åren 1794–1819 egnade han sig åt skötseln
af sin egendom Engeltofta i Skåne, hvilkens
afkastning han tiodubblade inom några år genom att
införa ett rationelt cirkulationsbruk, använda skotska
åkerbruksredskap, engelska och skotska arbetare o.
s. v. I det han afskaffade hofveriskyldigheten
å sina gårdar, kraftigt medverkade till jordens
enskiftande samt arbetade för spridandet af bättre
jordbruksredskap, bidrog S. betydligt till skånska
landtbrukets höjande. År 1819 måste han dock
på grund af flere motgångar sälja Engeltofta
till Karl XIV Johan. Han dog i Stockholm d. 19
Nov. 1825.
2. Stiernsvärd, Gustaf Mauritz, militär,
författare, den föregåendes son, född på Engeltofta
d. 7 Jan. 1806, blef 1825 underlöjtnant vid Vendes
artilleriregemente, men tog afsked 1830 med rätt att
qvarstå i armén och ingick i fransk krigstjenst,
der han med utmärkelse deltog i kriget i Algeriet 1832–35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
