- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
475-476

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin vilja. Hans sång är återljudet af en djup
inre strid mellan hans nya troslif och den
verld af skönhet, som han i sin ungdom så högt
älskat. Hans Dikter (1840, 4:de uppl. 1878),
omfatta dels verldsliga dikter, bland dem
många af oförvansklig skönhet, dels andliga
stämningar. Under sina sista år sysselsatte han
sig uteslutande med psalmsång och utgaf år 1866
ett psalmboksförslag, innehållande äfven några
originalpsalmer af honom sjelf. En minnesteckning
öfver honom har utgifvits af C. G. v. Essen (1870).
A. H.

Stenbär. Se Stenhallon.

Stendadel, Lithodomus, zool., ett till klassen
Lamellibranchiata (musslor), hörande slägte,
som kännetecknas genom ett nästan cylindriskt,
både fram- och baktill afrundadt skal och derigenom
att umbones ligga nära framänden. L. lithophagus,
som förekommer i Medelhafvet och borrar sig in
i stenar, koraller e. d., torgföres och ätes.
L-e.

Stendal, stad i preussiska regeringsområdet
Magdeburg, prov. Sachsen, vid Uchte och flere
jernvagslinier. 16,186 innev. (1885). Betydande
mekanisk verkstad. S. eger en vacker katedral,
grundad 1188, en gotisk kyrka från 15:de årh.,
en »Rolandskolonn» från 1535 och ett monument
öfver Winckelmann, som föddes i denna stad. Redan
tidigt hufvudort i det brandenburgska Altmark,
var S. 1258–1320 säte för den äldre l. stendalska
linien af huset Askanien.

Stendhal, psevdonym för den franske författaren
M. H. Beyle.

Steneby, socken i Elfsborgs län, Vedbo härad. Areal
12,869 har. 2,676 innev. (1889). S. bildar med
Ödsköld, Tisselskog och Backe ett regalt pastorat
af 2:dra kl., Karlstads stift, Norra Dals kontrakt.

Steneosaurier, zool. Se Krokodildjur.

Stenersen, Stener Johannes, norsk teolog, född
på Hadeland d. 18 Aug. 1789, blef 1807 student
i Köpenhamn, 1811 teol. kandidat, 1812 kateket
vid Vor Freisers kirke i Kristiania samt 1814
lektor och 1818 professor i teologi vid Kristiania
universitet. Död d. 17 April 1835. S. hade under
sitt uppehåll i Köpenhamn påverkats af Grundtvig
och tillhörde sedan dennes kyrkliga riktning; med
sin lärare ställde han sig i afgjord opposition
mot den då rådande rationalismen. Oaktadt han
under de sista åren var mycket sjuklig, utöfvade
han likväl till det sista stort inflytande på de
teologie studerandena. Bland hans icke få skrifter
må nämnas: Udsigt over den lutherske reformation
(2 bd, 1818–19), Den christne kirkes historie (2
bd, 1823; 2:dra uppl. 1834–35), Hans Nielsen Hauges
liv, virksomhed, lære og skrifter
(1827), Epistolae
Paulinae
(3 bd, 1829–34), De katholske breve (1829)
och De authentia epistolae Judae (3 bd, 1831–32).
Y. N.

Stenestad, socken i Kristianstads län, Södra Åsbo
härad. Areal 3,134 har. 712 innev. (1889). Annex
till Kågeröd, Lunds stift, Luggude kontrakt.

Stenfalk, en benämning på dvärgfalken.

Stenflycht, Johan, krigare, egentl. Segersten,
ingick 1701, efter att 1691–97 hafva tjenstgjort vid
kejserliga armén i Ungern, vid Östgöta kavalleri och
deltog med detta i flere fältslag, men måste 1706
för en duell taga till flykten. I Ungern utnämndes
han till ryttmästare vid furst Rákóczis trupper. Med
eit skara af 60 inan kom han sedermera, efter många
äfventyr, tillbaka till svenska hären, hvarefter
han upprättade ett frikompani dragoner och med detta
deltog i slaget vid Gadebusch. Han utnämndes 1713
till öfverstelöjtnant och adlades 1716 med namnet
S. 1719 ingick han som generalmajor i holsteinsk
tjenst och blef 1733, då Stanislaus af polska adeln
återvaldes till konung, dennes och den konfedererade
republikens generallöjtnant öfver alla efter tyskt
mönster organiserade trupper. Efter Stanislaus’
flykt (1734) utnämndes S. till fransk generallöjtnant
och 1738 till öfverkommendant i Hamburg. Död 1758
i Sverige.

Stenfrukt, drupa, bot., är en till utseendet
bärlik frukt, som derför också af allmänheten,
ofta benämnes bär (körsbär, fogelbär o. s. v.), men
dock lätt skiljes från det verkliga bäret derigenom
att fröet närmast omgifves af ett benhårdt skal
(»stenskal»), utanpå hvilket finnes en köttig,
saftig massa, som skyddas af en fast hinna. Vanligen
innehåller stenfrukten blott ett rum och en sten
med blott ett frö. Undantagsvis förekomma 2 frön,
t. ex. i s. k. »filippinmandlar» (se Filippin). Hos
kokosfrukten är det yttre lagret i moget tillstånd
vedartadt och groftrådigt af en mängd kärlknippen. I
kaffefrukten finnas 2 rum med hvar sin sten med mycket
tunnt skal; hos Rhamnus finnas 4 stenar o. s. v.
O. T. S.

Stenfrö, bot. Se Lithospermum.

Stengalla, veter. Se Hoflidanden.

Stengersen, zool. Se Simpslägtet.

Stengeten. Se Gemsen.

Stengods benämnas sådana lervaror, hvilka icke
äro porösa, utan i brottet glasiga, och som hafva
mer eller mindre oren färg. Stengodsföremål
variera mycket både till beskaffenhet och
tillverkningssätt. Det saltglacerade lergodset, till
hvilket de allbekanta Nassau-krusen höra, glaceras
på det sätt att man mot slutet af bränningen i
ugnen inkastar koksalt, hvilket förflyktigas och
med vattenångorna omsätter sig till klorväte
och natron, som med leran sammansmälter till
natrium-aluminiumsilikat. Ett annat slag af stengods
tillverkas af fältspat- och kalkrika blandningar, som
brännas, tills föremålen blifvit förglasade, hvarefter
de öfverdragas med blyhaltig glasyr. I England
tillverkar man för kemiska fabriker, till förvaring
af syror o. s. v. stengodskärl af en eldfast massa,
som först lindrigt brännes, derefter öfverdrages med
fältspatäkta porslinsmassa och slutligen brännes så
starkt, att den senare smälter och sammansintrar
med godsets massa. P. T. C.

Stengravyr, konsten att å en stenyta framställa
fördjupade eller (mera sällan) upphöjda bilder
eller skrifttecken. Vid bearbetningen af hel- eller
halfädelstenar till gemmer, intaglier, sigill
o. d. åstadkommas fördjupningarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free