Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spiess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommande form. Galeodes araneoides, fruktas mycket af
kalmuker och kirgiser, enär dess bett är ytterst
smärtsamt och medför inflammation, hufvudvärk
o. s. v.; man påstår t. o. m., att bettet kan medföra
döden, oaktadt några giftkörtlar ej blifvit funna
hos djuret.
Till spindeldjurens klass böra ock hänföras
de s. k. hafsspindlarna (Pantopoda
l. Pycnogonidae), utmärkta genom sina synnerligen
långa ben, kägellik sugsnabel, kort, ledad bål och
rudimentär abdomen. Dessutom äro hannarna utrustade
med ett öfvertaligt främsta extremitetpar, vid
hvilket äggen fästas. Ifrån tarmkanalen utgå långa
blindsäckar, hvilka sträcka sig in i benen (se
fig. å föreg. sida). De lefva uteslutande i hafvet;
de krypa trögt omkring mellan alger och stenar,
vanligen helt nära stranden. Flere arter äro funna
äfven vid Sveriges vestkust. L-e.
Spindelväfshinnan, anat. Se Hjernhinnor.
Spindelört, Thesium alpinum L., bot., farmak., en
till nat. fam. Santalaceae E. Br., kl. Pentandria
L. hörande liten ört med glatta stjelkar och
blad, hvilka äro spiralställda, hela, mycket
smala och halftrinda. I stjelk- och grentopparna
sitta klasar af små grönhvita blommor, som nedom
fruktämnet omgifvas af ett större skärmblad,
ofta dubbelt längre än blommorna, samt 2 mindre
sådana. Blomkalken är vanl. 4-klufven; frukten en
rundad, upphöjdt mångnervig nöt Spindelörten träffas
på torra backar å några få ställen i södra Sverige.
O. T. S.
Spindlar. Se Spindeldjur.
Spindler, Karl, tysk romanförfattare, född i
Breslau 1796, död 1855, var en tid skådespelare,
men egnade sig sedermera uteslutande åt literär
verksamhet. S. grundade sitt rykte med de af en
glänsande berättaretalang utmärkta historiska sede-
och karakters-skildringarna: Der bastard (3 bd, 1826;
2:dra uppl. 1829; »Bastarden», 1833), Der jude (4 bd,
1827; 3:dje uppl. 1834; »Juden», s. å.) och Der jesuit
(3 bd, 1829; »Jesuiten», 1833). S. skref dessutom
flere mindre betydande romaner och noveller. Hans
»Sämtliche werke» (1838–56) omfatta 95 bd; derjämte
finnes ett urval i 14 bd (1875–77).
Spindler, Fritz, tysk pianist och tonsättare, född
1817, elev af Schneider i Dessau, är sedan 1841 som
musiklärare bosatt i Dresden. Han har komponerat
öfver 300 kompositioner, deribland förnämligast
salongsstycken, men äfven tvänne symfonier, en
pianokonsert m. m.
Spinell, miner. Spinellgruppen omfattar en naturlig
isomorf mineralgrupp, näml. föreningar emellan
monoxider och sesquioxider af formen RO.R2O3, af
hvilka de flesta äfven kristallisera reguliert,
vanligen i oktaedrar med deras kombinationer. Till
gruppen hör i främsta rummet spinellen, som är
ett talkaluminat, hvars kristaller ofta förekomma
inväxta i eller omvuxna af, men sällan formade
till druser, äfven lösa, mest små samt i fragment
och korn. Genomgångarna äro oktaedriska, brottet
mussligt. Hårdhet = 8,0. Egentlig vigt = 3,5–4,1. För
blåsrör och syror är den oföränderlig. Följande
varieteter finnas: a) Ädel spinell = MgO.Al2O3 är
en ädelsten af första rang och skattas såsom
sådan näst efter rubin, är sällan färglös, ofta
rosenröd, karminröd, konsjonellröd, hyacint- eller
blodröd. De högröda kallas rubinspineller, de blekröda
balais-rubiner, de blåaktigt röda almandinspineller
och de gulröda rubiceller. Den röda färgen lär bero
på en halt af kromoxid. De flesta spineller komma från
Ceylon, hvarest de hittas lösa i sanden tillsammans
med pleonast, safir, zirkon, granat o. s. v.
b) Vanlig l. halfädel spinell. Hos denna varietet
är en del af talkjorden ersatt af 3 à
4 proc. Fe. Denna spinell är gråblå, stundom
med dragning i grönt eller rödt samt förekommer i
kornig kalksten vid Åker i Södermanland, Löfberg i
Dalarna samt i Nord-Amerika.
c) Den gröna klara spinellen i kloritskitfer från
Slatoust innehåller jämte Al2O3 äfven Fe2O3.
d) Pleonast, ceylonit l. jernspinell är svart,
innehåller utom Mg, Al2O3 och FeO äfven
jernoxid och har mörkgrön, svartblå, mörkbrun
till svart färg och egentl. v. = 3,63, förekommer
på Ceylon, Vesuvius och i Amerika samt i Sverige
vid Tunaberg. Löfberg m. fl. st. e) Pikotit
l. kromspinell, en svart, pleonasten närstående art,
som förekommer i lhezolit i Pyrenéerna och i andra
olivinrika stenar äfvensom i serpentin. Egentl.
v. = 4,08. Till spinellgruppen räknas för
öfrigt zinkspinellen eller gahniten (se d.
o.), manganspinellen eller frankliniten (se d. o.),
jakobsiten = MnO . . (Fe. Mn)2 O3, magnetisk jernmalm
l. magnetiten (se Jernmalmer, sp. 1147),
hausmanniten (se d. o.), kroiniten (se Kromjern) och
magnofevriten = MgO. Fe2 O3. Ant. Sj.
Spinello Aretino, italiensk målare, född i Arezzo
omkr. 1330, var elev af Jacopo di Casentino af
Giottos skola och uppehöll sig i synnerhet i Florens,
Arezzo och Siena. Hans verk, som dels ansluta sig till
Giotto, dels till Siena-skolan, hafva en storslagen,
synnerligen dekorativ karakter. Bland dem, som ännu
finnas i behåll, märkas förträffliga fresker i kyrkan
S. Miniato i Florens, öfver S:t Benedikts historia,
i Campo santo i Pisa, framställande helgonen Efesus’
och Potitus’ lif, samt i Palazzo pubblico i Siena
öfver Fredrik Barbarossas strid med Alexander
III. Död omkr. 1410.
Spinett (Ital. spinetta,
af Lat. spina, tagg), ett slags klavecin. Se Klavér.
Spinnaker, sjöv., ett ofantligt stort, trekantigt
segel, hvilket föres på en yacht liksom ett slags
ledsegel (se d. o.) och räcker från stångtoppen
ända ned till däcket, der seglets underkant
utsträckes långs en bom, som från masten sättes
tvärs ut åt sidan. Ofta plägar åt spinnakern
gifvas en sådan form, att den kan användas på
klyfvarebommen såsom »ballong-klyfvare». Se Segel.
R. N.
Spinnare, Bombycina, zool., en grupp tillhörande
nattfjärilarna (jfr Fjärilar). Spinnarna hafva
en tjock, vanligen luden kropp och, hvad hannarna
beträffar, kamlika pannspröt. De smärta, vanligen
lifligare färgade hannarna äro mycket rörliga,
hvaremot de med större bakkropp utrustade honorna ega
en mycket underlägsnare flygförmåga, ja inom somliga
slägten sakna de senare helt och hållet vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
