Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spiess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga familjerna hafva två lungsäckar och sex
spinnvårtor. – 2. Hoppspindlar (Saltigradae)
ega en stark, hög cephalothorax med bred rygg,
liten abdomen och korta, kraftiga ben. De spinna
ej nät och kasta sig med ett hopp på sitt byte. –
3. Jagtspindlar (Citigradae). Hög cephalothorax med
smal, rak rygg; kroppen är vanligtvis betäckt med
tätt, kort hår; långa ben. Förfärdiga ej nät, utan
jaga sitt rof. Hit hör taranteln (Lycosa tarantula),
som anträffas företrädesvis i Italien och lefver
i jordhålor. Dess bett har länge ansetts som
orsaken till en epidemisk sjukdom (tarantismen);
bettet medför dock inga svårare följder än att
den bitna kroppsdelen ansväller och smärtar; till
tarantismens öfriga och svårare symtom (feber, gulsot,
delirier) är taranteln oskyldig. – 4. Krabbspindlar
(Laterigradae) hafva rundadt hufvud och flattryckt
abdomen; de två främsta benparen äro längre än de två
bakre. Liksom krabborna kunna de röra sig åt sidorna
och bakåt med samma lätthet som framåt. Spinna ej
nät. – 5. Rörspindlar (Tubitelae). De två mellersta
benparen äro de kortaste, de bakersta ofta de längsta;
kroppen är vanligen hårbeklädd. Rörspindlarna väfva
sig en hylsa eller rörformig boning, hvars ena ände
hos somliga utvidgas till en horisontel, tät duk. Hit
höra hus-spindlarna (se d. o.) äfvensom
vattenspindeln (Argyrometa aquatica), en 12–20 mm. lång,
gulbrun spindel; han lefver i vatten, och af de
fina spindeltrådarna förfärdigar han en vattentät
dykareklocka, som fästes förmedelst starkare trådar
vid växter och fylles med atmosferisk luft. Då
spindeln simmar, omgifves den med tät, sammetslik
hårbeklädnad försedda bakkroppen af ett tunnt
luftlager. – 6. Väfspindlar (Inaequitelae). Främsta
benparet är längst. Djuren förfärdiga oregelbundna
nät. – 7. Hjulspindlar (Orbiteto). Gränsen
mellan hufvud och bröst är antydd genom en fåra;
bakkroppen är rundad, ansvälld. Nätet är hjulformigt,
vertikalt. Bredvid detta fångstnät förfärdiga djuren
ofta ett slags bo, hvari de lura på sitt byte. Se
Epeira.
V. Låckespindlar (Opiliones). Benen äro ytterst tunna
och långa; abdomen är med hela sin bredd fäst vid
cephalothorax; inga spinnvårtor finnas. Helga högben
(Phalangium opilio) är en i våra bostäder allmänt
förekommande form, som om natten går ut på rof.
VI. Gisselskorpioner (Pedipalpi). Dessa djur hafva
mandibler med klolik ändled; främsta benparet är
långt, antennlikt; abdomen är 11–12-ledad, tydligt
skild från cephalothorax. Gisselskorpionerna förena
karakterer från de egentliga spindlarnas ordning
med sådana, utmärkande för skorpionerna. De tillhöra
tropikerna; deras bett fruktas som giftigt.
VII. Skorpioner (Scorpionidea). Mandiblerna äro
klolika, käkpalperna benlikt förlängda, med en klo i
spetsen (se fig.). Bakkroppens främre segment äro lika
breda som cephalothorax, medan de sex bakre segmenten
äro betydligt smalare och derför få utseende af ett
svansbihang, hvars spets är utrustad med en
krokig, med två giftkörtlar försedd tagg (b). Straxt
bakom det fjerde benparet sitter ett par
 |
|
| Hafsspindeln (se följ. spalt.). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
