Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spekulation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog han sig tillbaka till privatlifvet. Den för
sin fasta och af partisinnet oberörda karakter högt
värderade mannen dog d. 1 Okt. 1845. – 3. John Poyntz
S., femte earl of S., den förres brorson, född
1835, ingick i underhuset 1857 och i öfverhuset
1858 samt var vicekonung af Irland 1868–74 och
1882–85. Anhängare af Gladstone, var han lordpresident
i Privy council 1880–82 och Febr.–Aug. 1886.
Spencer, Herbert, engelsk filosof, föddes i Derby
d. 27 April 1820. Han studerade först ingeniörfacket,
men egnade sig från 1845 åt vetenskapen, särskildt
naturforskningen och filosofien. År 1848 blef han
medarbetare i den inflytelserika veckoskriften
»The Economist». Under 1850-talet publicerade
han en mångfald essays i Englands mest ansedda
tidskrifter. Hans första arbete i bokform utkom
1850 under titeln Social statics, or the conditions
essential to human happiness specified and the first
of them developped, och fem år derefter utkom hans
första arbete inom systematisk filosofi, Principles
of psychology. Från 1860 har han i första rummet
egnat sig åt utarbetandet af en sammanhängande,
utförlig framställning af hela sitt filosofiska
system. Af detta kolossala verk, som kallas A
system of synthetic philosophy, äro följande
delar hittills utkomna: I. »First principles»
(1862; 2:dra uppl. 1871; »Utvecklingsläran»;
öfvers. af V. Pfeiff 1883), innehållande så att
säga S:s metafysik, under formen af en redogörelse
för allt tänkandes och all erfarenhets yttersta
förutsättningar och de allra allmännaste lagar, som
förena alla specialvetenskaper till ett helt, samt
särskildt utvecklande förf.:s åsigt om förhållandet
mellan religion och vetenskap; II. »The principles
of biology» (1864), om det organiska lifvets
förutsättningar och utvecklingsformer; III. »The
principles of psychology» (1870), om själslifvets
utveckling; IV. »The principles of sociology»
(1876 o. ff., under utgifn.), om samhällena och
deras utvecklingsformer; V. »The principles of ethics
(1879, öfvers. af I. Flodström under titel: »Grunderna
för etiken» 1884), innehållande moralfilosofiens
analytiska del. Utom detta sitt förnämsta arbete har
S. utgifvit flere delvis ganska omfattande skrifter,
bl. a. Education, intellectual, moral and physical
(1860, »Uppfostran» 1883), innehållande en originel
pedagogisk teori; The study of sociology (1873;
»Inledning till samhällsläran», öfvers. af V. Pfeiff
1880), som redogör för samhällsvetenskapens uppgifter
och de egendomliga svårigheter af olikartad natur,
som denna vetenskap har att bekämpa; trenne serier
Essays, scientilic, political and speculative (1858,
1863 och 1868; ett urval i öfvers. af psevd. Robinson
under titeln: »Behaget och andra uppsatser», 1888);
The man versus the state (1884), en opposition mot
utvidgandet af området för statsmaktens verksamhet
och reglementerande; samt derjämte under biträde af
flere fackmän ett stort samlingsverk, innehållande i
tabellform uppställda redogörelser för de vigtigaste
fakta, som tillhöra samhällsvetenskapen, Descriptive
sociology, or groups of sociological facts (8 del.,
sedan 1867; under utgifn.).
S:s filosofiska system ansluter sig historiskt närmast
till den engelska empirismen. Men under inflytande
af Hamiltons och Mansels mera kritiska riktning har
S. ej stannat vid Stuart Mills och Bains sensualism,
utan höjt sig till en mera intellektualistisk
ståndpunkt. Och, under det att flertalet bland de
engelske filosoferna öfvervägande syssla med analys
och detaljundersökningar, går hela S:s filosoferande
ut på att genom alltomfattande syntes förena massan
af analytiskt funna erfarenhetsfakta till ett enda
helt. Dermed har han blifvit vår tids djerfväste
filosofiske systembyggare. Och då han bygger sitt
system på alltigenom naturvetenskapliga utgångspunkter
och till princip har samma grundtanke som den, hvilken
gjort Darwins namn odödligt, så har hans filosofi i
så mycket träffat just det för vår tid utmärkande i
skaplynne och åskådningssätt, att man lätt förstår
hvarför han allmänt prisas såsom nutidsfilosofen
framför alla andra. Filosofien är enligt S. den
allt till ett helt sammanslutande kunskapen
(»the completely-unified knowledge»). Ett dylikt
systematiserande, enande arbete hafva de empiriska
vetenskaperna hvar för sig att utföra inom sitt
område. Filosofien är den unirversella disciplinen,
som på sådant sätt enar allt. Den sysselsätter sig
sålunda icke med några som hälst enskilda företeelser
såsom sådana, utan har att uppsöka de universella
lagar, som i sin ordning reglera de olika normer,
som specialvetenskaperna hvar för sig upptäcka
på sina skilda områden. Äfven filosofien handlar
sålunda om det relativa. Det absoluta är nämligen
enligt S. ovetbart. Detta ådagalägger han genom en
kritisk redogörelse för förhållandet mellan religion
och vetenskap. Han utgår dervid från att man aldrig
får antaga, att af motsatta meningar den ena är
fullkomligt sann, den andra alltigenom falsk. Hvarje
osanning har tvärtom en själ af sanning. Och denna
finner man genom att söka upp det, hvari de motsatta
meningarna äro ense. Detta gäller ock om den äldsta,
vanligaste och djupaste af alla meningsmotsatser,
om den mellan religion och vetenskap. Det gäller då
att finna den kärna af sanning, hvari dessa ytterst
kunna förenas. Religionens grundfråga är den om
verldens väsende och upphof; i förhållande dertill
bilda enligt S. de praktiska lärorna blott senare
tillsatser. Men vare sig religionen sökt lösa frågan
om verldens upphof på ateistisk, panteistisk eller
polyteistisk ståndpunkt, har den alltid kommit till
något motsägande och ofattbart, ytterst beroende derpå
att vi ej kunna fullt tänka ut tanken om en verklighet
utan uppkomst. Blott i ett äro alla religioner
sålunda ense, i hänvisningen till ett absolut mysterium,
en yttersta grund, som af ingen menniskotanke kan
fattas, utan blott genom ofullkomliga symboler för
känslan antydas. Och på samma sätt förhåller det
sig med vetenskapen. Äfven de högsta vetenskapliga
begreppen blifva, om de fattas i absolut bemärkelse,
sjelfmotsägande. Redan begreppet absolut grund
innebär en motsägelse, ty grund är det, som står i
relation till en följd, men absolut det, som alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
