Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spartacus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
km. vestligare, på ett utsprång af Taygetos, anlade
en ny stad, Mistra l. Misithra, hvilket inom kort
medförde S:s fullständiga ödeläggande. Efter
upprättandet af det nuvarande konungariket
Grekland anlades på en del af det gamla S:s grund
ett nytt S. (Sparti), hvilket är hufvudstad i
landskapet (nomarkien) Lakonia. Innevånarnas
antal uppgick år 1883 till 3,600. Kronprinsen
af Grekland bär titeln hertig af Sparta.
A. M. A.
Spartacus, ledaren af det stora slafupproret mot
Rom 73–71 f. Kr., var bördig från Thracien och hade
tjenat i romerska hären, men som desertör blifvit
gjord till slaf. Insatt i gladiatorsskolan i Capua,
lyckades han (73 f. Kr.) tillika med flere kamrater
fly från denna och på Vesuvius finna en plats, hvarest
han inom kort kring sig samlade en stor skara förrymda
slafvar och andra rebeller. Efter att derstädes med
framgång hafva tillbakaslagit ett angrepp tågade han
under ett ständigt guerrillakrig genom Kampanien till
Lukanien och ville derefter vända sig mot norr för
att uppnå sin och de galliske, germanske och trakiske
slafvarnas hembygd på andra sidan Alperna. Men hans af
framgång berusade skaror (räknande omkr. 70,000 man)
sökte blott mord och plundring och betecknade sin
väg med en allmän ödeläggelse. Vid denna tidpunkt (72
f. Kr.) drogo årets båda konsuler ut mot rebellerna,
och då de germanske slafvarna bildat en egen kår,
blefvo dessa i grund slagna, hvaremot S. dref sina
fiender upp mot Alperna och tillintetgjorde en af
guvernören Cassius och pretorn Manlius uppställd
här. Förgäfves sökte han derefter förmå sina trupper
att lemna Italien. Han nödgades i stället föra dem
mot Rom, vid hvars åsyn de dock tappade modet och
drogo sig tillbaka. Förföljd af en öfverlägsen
här och slagen af pretorn Marcus Crassus,
trängdes S. sedermera ned mot Messinska sundet,
öfver hvilket han hoppats komma till Sicilien för att
samla nya krafter. Men de sjöröfvare, som lofvat sitt
understöd, ankommo icke med sina fartyg. Intet annat
återstod än en förtviflad strid. I denna stupade
S. (71 f. Kr.) jämte större delen af sin här, af
hvilken en mindre styrka nedgjordes af den nyss till
krigsskådeplatsen anlände Pompejus. 6,000 fångar
korsfästes sedan på vägen mellan Capua och Rom.
Spartan, innevånare i Sparta, medlem af den spartanska
staten, till skilnad från spartiat, medlem af
en i Sparta herskande dorisk medborgareklass. I
nyare språk användes ofta ordet spartan bildligt
om en person med enkla och stränga lefnadsvanor.
A. M. A.
Spartein. Se Spartium.
Spartel, Kap (Cabo Espartel), udde på Marokkos kust,
9 km. v. om Tanger, Afrikas nordöstligaste spets på
35° 47’ n. br., i forntiden kallad Cotes l. Ampelusia
Promontorium.
Spartianus, Aelius, romersk biograf i senare hälften
af 3:dje årh. e. Kr., var en af de mest betydande
medarbetarna i det stora verket Scriptores historiae
augustae (se d. o.). Med visshet anses han hafva
författat de i detta verk
förekommande lefnadsteckningarna öfver Hadrianus’
adoptivson Verus samt öfver Severus och Pescenninus
Niger. Hans stil vittnar om förfallets inträde i den
klassiska literaturen.
Spartiat. Se Spartan.
Spartium L. (Sarothamnus Wimm.), bot., buskslägte
hörande till nat. fam. Papilionacea L., kl. Diadelphia
L. Bladen förekomma dels 3-fingrade, dels enkla,
helbräddade. Blommorna, som äro stora, gula,
fjärilslika, sitta i bladvecken och hafva ett
grundt, tvåläppigt blomfoder, kronkölen är trubbig
och vingarna veckade i kanten mot seglet. Den fria
delen af de nedtill diadelfiska ståndaresträngarna
är nästan hårfin och stiftet långt, trådlikt,
hoprulladt, hårigt på öfre sidan; baljan är stor,
platt, mångfröig. S. scoparius L., hareris, är en
medelhög buske med långa risiga grenar och kantiga,
glatta, gröna småqvistar samt mörkt gröna blad,
försedda med tilltryckta hår. I Sverige träffas denna
buske sällsynt, mest i kusttrakterna. I vestra Europa
är busken ganska allmän, t. ex. i England, der den
begagnas i medicinen såsom urindrifvande. Busken
innehåller en giftig, oljelik alkaloid, spartein.
O. T. S.
Spartivento, Kap, Italiens sydligaste udde, i Joniska
hafvet, i forntiden kallad Herculis promontorium.
Spasm, plur. spasmer (af Grek. spasmos, kramp),
liktydigt med kramp (se d. o.). – Spasmodisk, som
har afseende på kramp; krampaktig. – Spasmodisk
tabes. Se Ryggmärgssjukdomar. –
Spastisk, krampartad.
Spasmus glottidis (af Grek. spasmos, kramp,
och glottis, röstspringa), Laryngospasmus,
laryngismus stridulans, med., benämnes en vanligen
plötsligt påkommande kramp i de muskler, som sluta
röstspringan eller föra röstbanden tillsammans,
hvarigenom qväfningssymtom inträda, ansigtet blir
blåaktigt (kolsyreförgiftning), och den sjuke
söker förtviflansfullt efter luft. Orsaken till
detta lidande kan vara af hvarjehanda natur. Den
mest bekanta glottis-krampen hos barn synes i de
flesta fall bero på retning af de periferiska
ändarna af de nerver, som hafva att beställa
med struphufvudets muskulatur. Sådan retning
kan uppkomma genom rubbningar af matsmältningen,
genom häftigt och långvarigt skrikande (såsom vid
afvänjning från diande), eller ock tillfälligtvis
derigenom att små partiklar af föda eller dryck
inkomma i luftstrupen. Dåligt närda och skrofulösa
barn hafva mer än andra benägenhet för anfall af
glottis-kramp, vanligen af den orsak att hos sådana
barn de s. k. bronchial- och peritrachealkörtlarna
äro ansvällda och derigenom trycka och tillfälligtvis
(såsom vid rikligare blodtillopp under barnets skrik)
reta nervus recurrens, l. den gren af n. vagus, som
befaller öfver strupens muskler. Då sådana anfall
påkomma, bör kroppen hållas upprätt, frisk luft
tillföras, kallt vatten stänkas eller hällas öfver
ansigtet, tungan framdragas, retning ske af näsans
slemhinnor, elektrisering på sidorna om halsen
(n. phrenicus, respirationsnerven) och i yttersta
nöd genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
