Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sminkhvitt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ansigtet göras ungdomligare eller på annat
sätt ommålas i öfverensstämmelse med karakteren
af den personlighet, som skall framställas. Smink
begagnas numera mest af personer, som äro anstälda
vid lyriska eller dramatiska teatrar. För ett
århundrade tillbaka var smink ett af damer vid
hofvet ofta begagnadt försköningsmedel. Såsom rödt
smink begagnas mest karmin, det granatröda färgämnet
ur konsjonell, antingen enbart eller blandadt med
rismjöl, poudre de riz. Detta sistnämnda användes
att i teaterscener, när så skall vara, åstadkomma en
tillfällig blekhet. Hvitt smink består i enklaste fall
af zinkhvitt (zinkoxid, oxidum zincicum venale),
men många hvita sminksorter äro sammansatta på
olika sätt. Sålunda finnes »Fru Romanis smink»,
som är en blandning af kremserhvitt, talk och
rosenvatten. Ett annat slag, »Eau de ferdlanc»,
består af vismut(-klorid), 5 d., och rosenvatten, 30
d. Krita, blandad med vismutsubnitrat, användes äfven
som hvitt smink. Mångfaldiga sminkblandningar af annat
slag finnas i parfymhandeln. Smink, som består af
metallsalter, inverkar ofta skadligt på huden, så att
den förlorar sin mjukhet och naturliga beskaffenhet.
O. T. S.
Sminkhvitt. Se Blanc d’Espagne.
Sminklappar. Se Crozophora.
Sminkrot, äfven Horleta eller Horletta, farmak.,
folknamnet på roten af Lithospermum arvense L. (se
d. o.). O. T. S.
Sminthus subtilis. Se Buskmus.
Smit, Arnout, holländsk marinmålare, född 1641
(l. 1642) i Amsterdam och död der efter 1678. Han
var elev af J. T. Blankhof. Arbeten af honom
äro sällsynta, men träffas i museerna i Utrecht
(dat. 1667), Köpenhamn (1678), Schwerin, Hamburg
och hos grefve C. von Rosen i Stockholm (1671).
O. G-g.
Smith, Adam, engelsk nationalekonom, föddes d. 5 Juni
1723 i Kirkcaldy (i Skotland), der hans kort förut
aflidne fader varit tulltjensteman. Vid två års
ålder blef han bortröfvad af ett zigenarefölje, men
snart återfunnen. Efter utmärkt skolundervisning hos
D. Miller i Kirkcaldy blef han student 1737 i Glasgow,
der han mest studerade matematik och naturhistoria
samt åhörde Hutchesons föreläsningar. 1740 flyttade
han till Oxford (Baliol college) i afsigt att blifva
prest. Efter sju års trägna studier, mest i språk,
historia och filosofi, lemnade han dock Oxford
utan examen och vistades ett par år hos sin moder i
Kirkcaldy. Derefter höll han ett par år under Lord
Kames’ protektorat föreläsningar i Edinburgh Öfver
retorik och Skönliteratur samt blef derunder förtrogen
vän med Hume. 1751 blef han i Glasgow professor
i logik och 1752 professor i moralfilosofi. Hans
föreläsningar i det senare ämnet blefvo snart mycket
besökta och omtyckta. De voro indelade i 4 delar: 1)
naturlig teologi; 2) allmän etik; 3) etik iförhållande
till rättsvetenskapen; 4) ekonomisk politik (»om de
politiska institutioner, som äro grundade på nyttan»
– »the expediency»). Redan 1752 lär S. hafva uttalat
frihandels vänliga
åsigter. Hans första större arbete var en Theory of
moral sentiments (1759; den andra upplagan hade ett
bihang om »the first formation of languages»). 1762
blef han juris doktor. Följande året afsade han
sig professuren för att 1764 företaga en längre
resa på kontinenten, såsom mentor för en ung hertig
af Buccleuch; 18 månader vistades han i Toulouse,
ett par månader i Genève och omkr. 10 månader i
Paris, der han flitigt umgicks med Quesnay och andra
framstående ekonomister. Efter hemkomsten vistades
han (oafsedt längre eller kortare besök i London och
Edinburgh) under 10 år hufvudsakligen i Kirkcaldy,
sysselsatt med sitt stora verk: An inquiry into
the nature and causes of the wealth of nations
(som utgafs 1776). Derefter uppehöll S. sig mest
i London, men erhöll 1778 en inbringande befattning
(såsom »commissioner») vid tullverket i Edinburgh, der
han sedermera höll ett gästfritt hus, som förestods
af en kusin till honom, miss Jane Douglas; äfven
hans moder bodde hos honom till sin död (1784). Af
universitetet i Glasgow blef S. 1787 vald till lord
rector. Han afled efter en lång och smärtsam sjukdom
i Edinburgh d. 17 Juli 1790.
Få vetenskapliga arbeten hafva utöfvat ett så
vidsträckt inflytande som Smiths »Om nationernas
välstånd», hvilket blifvit öfversatt till nästan
alla civiliserade språk (till svenskan dock endast
delvis, af E. Bodell i början af 1800-talet); det har
också blifvit föremål för öfverdrifvet både beröm,
t. ex. af Buckle, och klander. Att det skaffat sin
författare tillnamnet »nationalekonomiens fader»
beror väl icke så mycket på innehållets originalitet
(hvilken i sjelfva verket icke var så stor, som man
länge trodde), utan i synnerhet på den utmärkta
kraft och klarhet, hvarmed en mängd vigtiga och
tidsenliga grundsatser deri funnit uttryck. Utan
att vara ett strängt systematiskt arbete, omfattar
det också i högre grad än något föregående alla
anmärkningsvärda typiska företeelser på det ekonomiska
samhällslifvets område. Dess grundåskådning är
i hufvudsak »fysiokratisk»: folkens ekonomiska
lif beherskas af oföränderliga naturlagar, och
den ekonomiska politikens hufvudregel är att låta
dessa naturlagar göra sig gällande fritt, d. ä. utan
störande ingrepp från statens sida. Men S. förfäktar
ingalunda »intressenas harmoni» på samma ensidiga
sätt som i en senare tid t. ex. Carey och Bastiat; och
han var visst icke den hjertlöse »mammonsdyrkaren»,
hvartill vissa motståndare (t. ex. Fr. List) velat
göra honom. Öfver de franske fysiokraternas (liksom
öfver de merkantilistiske författarnas) ståndpunkt
höjde sig S. i synnerhet genom sin uppfattning af
det ekonomiska arbetets natur och betydelse; och
hans framställning af arbetsfördelningens faktum
och lagar, kapitlen om varans pris, om arbetslönen,
om penningar och kapital m. m. intaga en ärofull och
varaktig plats i vetenskapens historia. Jfr E. Leser,
»Untersuchungen zur geschichte der nationalökonomie»
I (1881), och K. Walcker, »Adam Smith» (1890).
J. Lr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
