Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slöjdföreningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottmodyl, dess större är kroppens smidighet (se
Spänstighet). De flesta metallerna äro smidiga
vid vanlig temperatur; zinken är spröd vid vanlig
temperatur, men mellan 100° och 150° C. fullkomligt
smidig, så att den kan utvalsas till bleck; blyet och
tennet äro visserligen smidiga, men föga elastiska
och kunna derför ej utdragas till trådar af någon
styrka. Mangan, kobolt, vismut, krom, antimon och
arsenik äro spröda. A. Bi-n.
Smidlagdt, sjöv., säges ett tåg vara, då det är
spunnet så, att det kontinuerligen afsmalnar mot
ena änden. R. N.
Smidt, Johann, hanseatisk politiker, född i Bremen
1773, blef 1800 rådsherre i sin födelsestad och
lyckades som dess ombud efter slaget vid Leipzig
(1813) utverka hansestädernas upptagande som
sjelfständiga medlemmar i Tyska förbundet. Borgmästare
sedan 1821, slöt han flere handelsfördrag med
främmande makter, anlade Bremerhaven samt arbetade
för stadens förskönande. Död i Bremen 1857.
Smilacineae R. Br., bot., en naturlig växtfamilj af
ofta klättrande, busklika växter eller örter med
underjordisk stam samt stjelkarna ofta taggväpnade
och försedda med från bladvecken utgående
klängen. Blomhyllet är enkelt och färgadt samt har
6 blad i två kransar. Blommorna äro skildkönade
eller polygama, ståndarna 6, märkena 3, frukten ett
trerummigt bär med ett eller flere frön i hvarje
rum. Så begränsad, omfattar denna familj endast
slägtena Smilax och Ripogonum, med uteslutande af
Convallaricae och Trillicae. Af Smilaxarter erhålles
drogen sarsaparill (sassaparill). Se Smilax.
O. T. S.
Smilax L., bot., ett slägte, som bildar typen för
nat. fam. Smilacineae R. Br., kl. Dioecia L. De
långa, refviga, högt upp till de högsta trädkronor
klättrande stjelkarna äro hos somliga arter kantiga,
hos andra trinda, och hos båda formerna förekomma
eller saknas taggar. Bladen vexla mycket till formen
hos olika arter, men hafva i allmänhet hjertlik bas
samt äro alltid bågnerviga och nätådriga. Blommorna
sitta i fåblomstriga enkla flockar från
bladvecken. Detta slägte lefver i Amerikas varmaste
sumptrakter, såsom norra hälften af Syd-Amerika, hela
Central-Amerika samt södra och vestra kusttrakterna af
Mejico. Dessa trakters för européer mördande klimat,
äfvensom andra omständigheter, t. ex. blommornas
svåråtkomlighet högt upp i trädkronorna, hafva
vållat att artkännedomen inom detta slägte är mycket
outredd. Några arter, som lemna den sedan 1500-talet
bekanta drogen sarsaparillrot, radix sarsaparillae
(radix Sarsae l. sarzae, Fr. Salsepareille). Endast
en art, Smilax medica Schlecht., är med visshet känd
såsom moderväxt till en handelssort af denna drog,
nämligen s. k. Vera-Cruz-sarsaparill. Alla öfriga
i handeln förekommande slag af sarsaparill äro af
ovisst ursprung. Drogen utgöres af de underjordiska
axeldelarna. Från en kort, tjock, knölig, vedartad
jordstam utväxa, krypande i horisontal riktning under
jordytan, långa i sitt
friska tillstånd liksom köttiga rötter af
4–6 mm. tjocklek. Rötterna äro vanligtvis
enkla, besatta med trådlika, greniga rotfibrer,
sparsammare närmare jordstammen. Den färska roten
är fyllig, men den torkade roten är mer eller
mindre långsfårad. Sarsaparillens godhet bedömes
dels efter färgen, som vexlar mellan gulbrunt och
rödbrunt samt svartbrunt, och dels efter halten
af stärkelse i barklagret. Sarsaparill med stor
stärkelsehalt och således mera fylliga rötter
kallas af drogisterna »mjölig»; stärkelsefattig
och mer sammanfallen drog heter »mager». På
kontinenten och i Sverige gifves företräde åt
den mjöliga, i England och Amerika deremot åt den
magra sorten. Stärkelsehalten är vanligen mindre i
roten närmare jordstammen och tilltager vid längre
afstånd från denna. I Sverige är den mjöliga
Honduras-sarsaparillen officinel, i England användes mest
den mindre mjöliga Jamaica-sarsaparillen, som är rikt
besatt med rödbruna rottrådar och derför äfven kallas
»rödskäggig» sarsaparill. Många andra sarsaparillslag
finnas. Torr sarsaparill har ingen lukt, men under
kokning afgifver den en egen lukt. Smaken är något
jordartad, icke synnerligen utpräglad. I denna
drog har man funnit, utom stärkelse och några andra
betydelselösa ämnen, s. k. smilacin, en beståndsdel,
som, enligt fysiologiska försök, icke utöfvar någon
synnerlig medicinsk verkan. Man har på grund af dessa
försök påstått, att sarsaparillen är en värdelös
drog, ett påstående, som bestämdt motsäges af den
praktiske läkarens erfarenhet. Genom sarsaparill
hafva otaliga fall af syfilis och kronisk reumatism
blifvit botade, äfven om man icke kunnat iakttaga
de vid sådana kurer vanliga försigtighetsmåtten af
instängning, svettning i hög temperatur, sträng diet
o. s. v. Med denna drog jämte flere ingredienser
beredes den s. k. decoctum Zittmanni. Af ett par
andra arter erhålles s. k. Kinarot (se d. o.).
O. T. S.
Smiles [smajls], Samuel, engelsk skriftställare, född
i Haddington i Skotland 1812, praktiserade någon tid
som läkare, men blef sedan tidningsredaktör och var
1845–66 sekreterare i tvänne jernvägsbolag. Hans
arbeten, af hvilka några fått en ovanligt stor
spridning, hafva en hufvudsakligen praktisk-moralisk
tendens. Särskildt må nämnas: Physical education
(1838), den förträffliga biografien Life of
G. Stephenson (1857), Selfhelp (1859, en mängd
uppl.; »Menniskans egna kraft», 7:de uppl. 1886) och
dess fortsättning Character (1871, en mängd uppl.;
»Karakterens värde», 3:dje uppl. 1883), Duty (1880,
»Pligten», 1882), The huguenots: their settlements,
churches and Industries in England (1868, 5:te
uppl. 1880) samt The huguenots in France after
the revocation of the edict of Nantes (1874, 3:dje
uppl. 1877).
Smilis, grekisk konstnär. Se Eginetisk konst.
Smink benämnes det ämne, vanligast rödt eller hvitt,
med hvilket man åsyftar att gifva huden å ansigte,
hals och armar en klarare, vackrare färg än den
naturliga. Genom smink kan sålunda en ful hy få ett
vackert utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
