Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidskyrkan utbildats och formulerats äfvensom
den bokstafliga tolkningen af bibelns
skapelsehistoria. Men den nyare filosofien har
öppnat nya vyer med hänsyn till skapelsebegreppet. De
motsatta antagandena att verlden har en början i tiden
och att verlden har ingen början i tiden reducerades
af Kant till en »det rena förnuftets antinomi», till
ett blott skenbart dilemma, beroende derpå att den
för oss existerande verkligheten i tid och rum icke
är »ting i sig», utan endast »företeelse». Enligt
Hegels panteistiska system är verlden det absolutas
sjelfuppenbarelse. Den nyaste tidens idealistiska
filosofi och den psykologiska forskning, som lagt i
dagen de menskliga sinnesförnimmelsernas relativitet
och alltmera utreder förhållandet mellan det medvetna
och det omedvetna själslifvet, hafva i Kants fotspår
ledt till en uppfattning af skapelsen, enligt hvilken
denna är att betrakta endast såsom verldens uppkomst
för ändligt förnimmande väsendens medvetande.
Den nyare teologiens grundläggare, Schleiermacher
(»Der christliche glaube»), betraktade dogmen om
skapelsen icke såsom afsedd att bibringa oss kunskap
om huru verlden tillkommit – hvilket icke kan blifva
föremål för menskligt vetande –, utan såsom ett
uttryck för den inför den fromma känslan bestående
nödvändigheten af att uppfatta allt existerande
såsom hafvande sin grund i Gud. Funnes nämligen i
den ändliga tillvaron någonting, som med hänsyn till
sin uppkomst vore af Gud oberoende, så skulle icke
häller vi – som stå i vexelverkan med hela tillvaron –
kunna känna oss absolut beroende af honom eller till
honom kunna sätta en hel och obetingad tillit. Af
denna det religiösa sjelfmedvetandets bestämdhet
skulle dogmen om skapelsen vara ett sinnebildligt
uttryck. Den nyaste tidens ortodoxa teologi har –
lemnande å sido Schleiermachers ideella uppfattning –
återgått till den gamla, kyrkliga föreställningen om
verldens skapelse af intet, i en viss tidpunkt och
genom en särskild gudomlig viljeakt, ja t. o. m. till
uppfattningen af de bibliska skapelsemyterna såsom
historia (om än med omtydning af de sex dagarna till
perioder); men derigenom har hon ock i väsentlig mån
bidragit till att vidga svalget mellan kyrkan och
den vetenskapliga forskningen. A. F. Å.
Skapolit (af Grek. skapos, staf, med afseende på
de långsträckta staflika kristallerna), miner.,
ett färglöst, stundom hvitt mineral, vanligen
med oklara färgnyanser i grått, gult, grönt eller
blått samt med glasglans, mussligt, ojämnt eller
splittrigt brott. Egentl. v. = 2,6–2,8, hårdhet
5–5,8. Skapoliten, som äfven kallas vernerit, smälter
vanligen under stark kokning till en genomlysande,
ej mera smältbar massa. De kalkrika arterna
sönderdelas lätt af saltsyra, men de natronhaltiga
trögare. Skapoliternas kemiska sammansättning
är varierande, beroende på en isomorf blandning
af 2 olika silikat, det ena af kalk och lerjord,
det andra af natron och lerjord tillika med något
klornatrium. Oaktadt den kemiska olikheten äro de
båda silikaten dock atomistiskt likartade. De flesta
skapoliter finnas i kornig kalksten i gränsen mot
de kristalliniska skiffrarna, i hvilka de blott
sällan förekomma. En del förekommer såsom vattenklara
kristaller i vulkaniska eruptionsprodukter och
i blåsrum af eruptiva massor. Då skapoliterna
bilda en isomorf serie, kan man dela dem i 3
afdelningar: 1) Mejonit, med 40–48 proc. kiselsyra,
sönderdelas under gelébildning och förekommer i
silikatblocken på Monte Somma. De lika sammansatta
och i följande afdelning uppräknade ogenomskinliga
kristallerna af grå, grönaktig och blå färg, som
förekomma vid Pargas, Bolton, Malsjö och Arendal,
kunna gemensamt benämnas vernerit. – 2) Mizzonit,
med 48–56 proc. SiO2, sönderdelas ofullkomligt af
syror, med vattenklara kristaller från Vesuvius och
Laachersee samt tunna, genomskinliga prismer i kornig
kalksten från Arendal, hvita kristaller från Malsjö,
Pargas, Bolton, hafva sådan sammansättning, och
för dem kan namnet skapolit bibehållas. Dit hör ock
ekebergiten från Hesslekulla, uppkallad efter svenske
kemisten Ekeberg, samt dipyr och prehnitoid. – 3)
Marialit, med 56–64 SiO2, sönderdelas ej af syror
och utgöres af små vattenklara prismer i en eruptiv
stenart vid Neapel samt stora dunkla kristaller
från Bolton, Solberg, Ripon. Skapoliterna äro ofta
underkastade omvandling, såsom till albit (Kragerö),
epidot (Arendal), biotit, muskovit (Pargas).
A-nt. Sj.
Skapular (Lat. scapularium) kallas de till munkdrägten
hörande tvänne klädesstycken, af hvilka det ena
betäcker bröstet, det andra ryggen. Den 16 Juli firas
inom katolska kyrkan den s. k. skapulariifesten till
åminnelse af det enligt traditionen åt karmeliternas
generalprior af Jungfru Maria år 1251 gifna
skapularium, i hvilket enligt hennes löfte hvarje
döende skall undgå de eviga straffen.
Skara, gammal uppstad i Skaraborgs län, belägen
inom Skånings härad, på en flack och enformig,
ehuru bördig slätt. Den oregelbundet byggda, något
ålderdomliga staden har sin egentliga betydelse
såsom säte för styrelsen i Skara biskopsstift och för
ett allmänt högre läroverk samt såsom handelsplats
för den närmast omgifvande landsbygden. Stadens
område utgör 1,490 har, hvaraf stadsplanen upptager
endast omkr. 18 har. Det hela är satt till 20 mtl
med ett taxeringsvärde år 1889 af 4,372,600 kr.,
hvaraf 988,800 kr. för jordar. Innevånarnas antal,
som 1840 utgjorde 1,845, hade 1880 vuxit till
3,122 och uppgick 1889 till 3,814. Stadens bokförda
tillgångar upptogos 1838 till 629,513 kr., skulderna
till 299,591 kr. I kommunalskatt erlades 3 kr. 11
öre för hvarje krona bevillning. Fabriker finnas
ej. Deremot räknades sistnämnda år 49 handtverkare
med 133 arbetare. Handlandenas antal var 26, med en
betjening af 60 personer. Till näringarna hör derjämte
ett icke obetydligt jordbruk. Af bildningsanstalter
finnas, utom det nämnda läroverket, hvars anor gå
tillbaka till medeltiden, ett lärarinneseminarium,
ett elementarläroverk för flickor, folkskolor
samt, på Brogården straxt utanför staden, ett
veterinärinstitut, hvilket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
