Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 935-936 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sexdräga - Sexfotingar - Sexling - Sexmän - Sext - Sexta - Sext-ackord - Sextans - Sextant - Sextern - Sextett - Sextidi - Sextilis - Sextol - Sextus Empiricus - Sexual l. sexuel - Sexualorgan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hillared ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Göteborgs
stift, Kinds kontrakt.

Sexfotingar. Se Insekter.

Sexling, svenskt skiljemynt på 1600- och 1700-talen,
lika med 1/6 öre s. m.

Sexmän, titel för vissa sockenbetjente, som lyda
under kyrkorådet och kommunalnämnden. De äro ett
slags kommunala ordningsmän samt utses årligen på
kyrkostämma, så vida icke befattningen går i tur
efter matlag. Sexmännens antal är olika, alltefter
socknarnas storlek. Förr skulle sexmännen hafva
uppsigt öfver kyrkans tionde och hade ungefär samma
befattning som kyrkovärdarna.

Sext (Lat. sexta), det sjette diatoniska
tonsteget. S. är antingen stor (c–a), liten (c–ass)
eller öfverstigande (c–aiss). A. L.

Sexta (näml. hora), lat., »den sjette»
(näml. timmen), en af de s. k. »kanoniska
timmarna». Se Horae canonicae.

Sext-ackord (rättare Terssext-ackord), treklangens
första ömvändning, t. ex. egc (i st. f. ceg). Jfr
Ömvändning. A. L.

Sextans. Se As.

Sextant (Lat. sextans), sjettedelen af en
cirkelperiferi, särskildt ett astronomisk-nautiskt
mätinstrument med en för vinkelmätning afsedd graderad
limb, som omfattar endast 1/6 af 360°. Under den
moderna observationskonstens första skede, t. ex. af
Tyge Brahe, användes dylika



fast uppställda instrument (se Sektor). Numer
brukas sextanten endast såsom spegelsextant. Detta
instrument, som uppfanns af Newton, tjenar till
att uppmäta en vinkel mellan tvänne godtyckliga
föremål. Instrumentets konstruktion är grundad på
den omständigheten att, om en ljusstråle successivt
reflekteras från tvänne plana speglar, vinkeln
mellan den ankommande strålen och den två gånger
reflekterade är dubbelt så stor som vinkeln mellan
speglarna sjelfva. Konstruktionen är följande. På
limben till en sektorformig metallpjes, som man
medelst ett handtag kan hålla i handen, är utförd en
cirkelgradering. Vid densamma är ytterligare fäst
en tub, genom hvilken man betraktar det föremål, som
skall observeras. Straxt framför denna tubs objektiv
och vinkelrätt mot sextantens plan
sitter ett äfvenledes fast plant glas, hvars ena
halfva är genomskinlig, hvaremot den andra är
en spegel. Man kan alltså genom tuben samtidigt
betrakta dels ett föremål (D) i tubens direktion
genom den genomskinliga delen af glaset, dels
spegelbilden i detsammas andra hälft af något annat
föremål. Man ställer nu så till, att ljusstrålarna
från sistnämnda föremål först träffa en annan,
rörlig spegel, innan de reflekteras från den fasta
spegeln in uti tuben. Bringas nu den direkta bilden
af föremålet D till koincidens med den sekundära
spegelbilden af B, så vet man, att vinkeln mellan
dessa båda föremål är dubbelt så stor som vinkeln
mellan speglarna. Den rörliga spegeln är, likasom
den fasta, vinkelrät mot sextantens plan och befinner
sig just öfver sextantens medelpunkt, kring hvilken
den är vridbar medelst en arm (alidad), som sträcker
sig ända ut till limben A och på densamma angifver
vinkeln mellan de båda speglarna. För att denna vinkel
skall riktigt angifvas, är nödigt, att alidaden visar
på nollstrecket, då speglarna äro parallella. –
Spegelsextanten är ett oumbärligt instrument till
sjös. De vanligaste mätningar med spegelsextanten
äro bestämningar af solens och månens höjder öfver
hafshorisonten samt direkta vinkelafstånd mellan
himlakroppar, t. ex. s. k. måndistanser. – Sextant
är äfven benämning för en liten stjernbild söder om
Lejonets. K. B.

Sextern (af Lat. sexterni, sex åt gången), inlägg af
sex pappersark.

Sextett, tonstycke för sex stämmor.

Sextidi (af Lat. sex, sex), dekadens sjette dag i
den franska republikanska kalendern.

Sextilis, Lat., den sjette månaden i den äldsta
romerska kalendern, den åttonde i den julianska. År 8
f. Kr. fick den namnet Augusti, efter kejsar Augustus.

Sextol, grupp af sex noter, hvilka skola utföras på
samma tid som fyra af samma slag. S. är antingen att
fatta såsom en dubbel triol (3 + 3), eller såsom
en enda, i mindre notvärden upplöst triol (2 + 2 +
2). Rätteligen borde den endast i förra fallet
öfverskrifvas med 6:
, i senare fallet hällre med 3:

A. L.

Sextus Empiricus, grekisk filosof och läkare, berömd
skeptiker, lefde omkr. 200–250 e. Kr. i Alexandria
och Athen. Af honom finnas ännu tvänne skrifter:
Pyrrhoniae hypotyposes (3 böcker), hvilken afhandlar
skepticismens väsende och ändamål, samt Adversus
mathematicos (11 böcker), en polemik mot allt slags
dogmtro. Dessa verk äro utgifna af bl. a. Bekker
(1842). Jfr Pappenheim: »Lebensverhältnisse des Sextus
Empiricus» (1875).

Sexual l. sexuel (af Lat. sexus, kön), hvad som har
afseende på könet, hvad som rör könsförhållanden. –
Sexualist, anhängare af sexualsystemet (se d. o.).

Sexualorgan (af Lat. sexus, kön), könsorgan, anat.,
sådana kroppsdelar, som hafva till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>