Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schönbrunn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afhandling om de norskes og endel andre nordiske
folks oprindelse, hvarefter 1772 och 1773 de två
första banden utkommo af det verk, hvilket han sjelf
betraktade som sitt lifs största gerning, Norges
riges historie. 1773–75 uppehöll han sig i Norge,
hufvudsakligen det nordenfjeldske. På hösten 1775
blef han efter Langebeks död utnämnd till dansk
geheimearkivarie och begaf sig då genast till
Köpenhamn. 1777–78 utkommo de två första banden
af hans stora folioupplaga af Heimskringla, som
sedermera fortsattes af andra. S. afled d. 18 Juli
1780. År 1781 utkom 3:dje bandet af hans »Norges
historie», som går till 995. Bland hans skrifter
märkes för öfrigt en vidlyftig beskrifning på hans
resa i Norge, till en mindre del utgifven 1778.
Y. N.
Schöning, Hans Adam von, brandenburgsk
generalfältmarskalk, född 1641 vid Küstrin, utmärkte
sig i kriget mot svenskarna 1675–79, i det han intog
Uckermünde och Anklam samt anförde högra flygeln
vid landstigningen på Rügen 1678. Sedermera,
1686, i spetsen för 8,000 man till Österrike sända
hjelptrupper, bidrog han till att eröfra Buda från
turkarna. 1688–89 anförde han de brandenburgska
trupperna vid Rhen, men öfvergick 1691 i sachsisk
tjenst. Af Österrike anklagad för franska stämplingar,
blef han fängslad 1692, men lössläppt 1694. Död 1696.
Schöningen, stad i braunschweigska kretsen Helmstedt,
vid berget Elm och tvänne jernvägslinier. 7,015
innev. (1885). Staden eger betydande brunkolsgrufvor,
ett saltverk, jerngjuterier samt en kemisk
fabrik. Boskapshandel.
Schönleben, Johan Benedikt von, krigare, född 1613
i Bautzen i Ober-Lausitz, ingick vid aderton års
ålder i svensk tjenst, som simpel ryttare, och
deltog med utmärkelse i trettioåriga kriget samt
avancerade derunder till major. Som generaladjutant
hos Karl X Gustaf och öfverste för ett värfvadt
kavalleriregemente deltog han sedan med stor tapperhet
i de polska och danska krigen, bl. a. i slaget vid
Nyborg på Fyen 1659, hvarvid han tillfångatogs af
fienden. Under Karl XI:s skånska krig utmärkte S. sig
vid åtskilliga tillfällen, särskildt i slaget vid Lund
1676, der han förde befälet öfver venstra flygelns
andra träffen och genom sin uthållighet väsentligt
bidrog dertill att det hotande nederlaget förvandlades
till en stor seger. I slaget vid Landskrona 1677 togs
han å nyo till fånga, efter att hafva blifvit illa
sårad. Efter fredsslutet blef S. generalguvernör
öfver Skåne samt 1682 landshöfding i Göteborgs och
Bohus län. 1687 generallöjtnant, s. å. friherre,
1696 general, tog han 1700 afsked ur statens tjenst
och dog 1706.
Schönlein, Johann Lukas, tysk läkare, född 1793
i Bamberg, blef 1820 professor i Würzburg,
1833 i Zürich och 1839 i Berlin, der han
tillika blef direktor för kliniken och konungens
lifmedikus. Han dog i Bamberg 1864, med afsked från
sina befattningar. S. betraktas som grundare af den
naturhistoriska skolan inom medicinen och yrkade,
gentemot den naturfilosofiska riktningen, på en exakt
forskning. Sjukdomarna sökte han indela efter ett
i klasser och familjer uppstäldt system. Skrifter:
Allgemeine und spezielle pathologie und therapie
(4:de uppl. 1839; »Allmän och enskild pathologi
och therapi», 1837–38), Klinische vorträge (3:dje
uppl. 1843–44) m. fl.
Schönström, Peter, historiker, född 1682, deltog
i Karl XII:s ryska krig, tills han af ryssarna 1709
tillfångatogs vid Poltava. Som fånge i Solikamsk,
der han vistades ända till 1722, använde han sin
tid till att ur ryska och tatariska källor samla
bidrag till nordens historia. Resultatet af dessa
forskningar blef en rätt betydande skrift, En kort
anledning till svenska historiens förbättrande,
hvilken med anmärkningsvärdt skarpsinne kritiskt
afhandlar svenskarnas ursprung och första historia,
dervid ofta framställande åsigter, som först i
senare tid vunnit burskap i historien. Arbetet,
som förelåg i manuskript 1741, utgafs först 1816, af
L. Hammarsköld. Efter sitt frigifvande ur fångenskapen
erhöll S. titel och rang af öfverstelöjtnant, men
1826 tog han afsked ur krigstjensten och dog 1746.
Schönthan, Franz von, tysk lustspelsförfattare, född
1849 i Wien, blef 1884 öfverregissör vid stadtteatern
i Wien, men är numera bosatt i Berlin. Bland hans
många, särskildt i Tyskland, men äfven i Sverige
mycket omtyckta pjeser, märkas: Krieg im frieden
(1880; »Krig i fred», s. å.), Unsere frauen (1881;
»Våra fruar», s. å.), båda skrifna tillsammans med
G. Moser, Roderich Heller (1883; »Roderik Heller»,
s. å.), Der raub der sabinerinnen (1885; tills. med
brodern Paul von S.; »Sabinskornas bortröfvande»,
s. å.) m. fl.
Schöpfer, tysk målarefamilj. 1. Abraham S., verksam i
München 1533 och i hertig Vilhelm IV:s tjenst. Hans
lefnadsomständigheter äro för öfrigt okända. En
tafla af honom från 1533, Mucius Scaevola inför
konung Porsenna, troligen ett byte från 30-åriga
kriget, finnes i Nationalmuseum. – 2. Hans S. d. ä.,
verksam i München 1531–64, målade både porträtt och
historietaflor. En tafla, Paris’ dom, från 1534,
finnes i Nationalmuseum. – 3. Hans S. d. y., den
berömdaste medlemmen af familjen, verksam i München i
midten af 1500-talet och död derstädes 1610, målade
altartaflor, men hufvudsakligen porträtt. Arbeten
af honom finnas bl. a. i slottet Schleissheim,
i närheten af München. O. G-g.
Schöppen, T., detsamma som »schöffen», bisittare. Se
Echevin.
Schörl, miner. Se Skörl.
Sciablese. Se Chablais.
Sciacca, kretsstad på Siciliens sydvestra kust,
i provinsen Girgenti, på en tvärbrant höjd. 22,184
innev. (1881). Sardellfiske. Tillverkning af
lergods. I omgifningarna finnas flere varma svafvel-
och saltkällor, af hvilka de vid Monte San Calogero
redan under forntiden användes för ångbad. Staden eger
gamla torn och ringmurar samt en katedral, grundad
1090 af Roger I:s dotter Julia. Under medeltiden
kallad Jatium och Caxa, var den skådeplats för
slägterna Perollos och Lunas strider (1410–1529).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
