Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Indirekta frågesatser samt att-satser äro vanligen
subjekts- och objektssatser, relativsatser äro
attributssatser och konjunktionalsatser för öfrigt
adverbialsatser. Alltefter arten af detta adverbial,
dermed äfven efter betydelsen af den konjunktion,
som inleder satsen, får man temporala (tids-),
komparativa (jämförelse-), konsekutiva (föld-),
finala (afsigts-), kausala (orsaks-),
konditionala (vilkors-), koncessiva (medgifvande-)
satser. – Bland s. k. satsförkortningar märkes
förnämligast ackustiv med infinitiv, som specielt
i klassiska språken fått en vidsträckt användning;
jag ser honom komma är en sådan sats med två objekt,
honom och komma. Denna sats står på gränsen till
den s. k. sammansatta satsen eller satsfogningen,
hvarest en af satsdelarna sjelf är en sats
(bisats). Sammanfattningen af en s. k. hufvudsats
och s. k. bisats är sålunda en sammansatt sats,
der bisatsen motsvarar en satsdel. S. k. attributiv
satsförkortning (Lat. participium conjunctum) och
fristående satsförkortning (Lat. ablativus absolutus)
äro resp. sammansatta attribut och adverbial
(ordfogningar). – 2. Musikt. I musiken menas med
sats i allmänhet en mindre, afslutad del af en
komposition. I sin minsta form består satsen ofta af
endast fyra takter, som genom ytterligare fyra
(eftersats) utvidgas till en period. I vidsträcktare mening
talar man om hufvud- och bisats, om genomförings-
och slutsats i ett rondo eller allegro, om
genomföringar och mellansatser i en fuga. Slutligen
kallar man satser äfven de större sjelfständiga
stycken, hvilka bilda de särskilda delarna af
en cyklisk komposition (sonat, symfoni), hvadan
man sålunda får namnen allegrosats, andantesats,
menuettsats, finalsats o. s. v. Med sats menas
äfven den harmoniska utarbetningen af ett stycke; om
denna noga öfverensstämmer med vissa konventionella
regler, kallas satsen ren. Sträng sats är den, som
är skrifven enligt den äldre kontrapunktens strängare
stämföringslagar, fri sats den, som i detta afseende
tilllåter sig modernare friheter. 1. K. F. J. 2. A. L.
Sat sapienti, Lat., nog för den vise, nog för den
som begriper.
Satsbindning. Se Sats.
Satsdel. Se Sats.
Satsfogning. Se Sats.
Satsförkortning. Se Sats.
Satslära l. syntax, gramm., kallas den delen af
en fullständig grammatisk behandling af ett språk,
hvilken handlar om ordens förbindelse sins emellan
och till satser samt satsers förhållande till
hvarandra. Således handlar satsläran i vidsträckt
bemärkelse såväl om ordfogningar i allmänhet
som om den särskilda slags ordfogning, som kallas
sats. Ett lämpligare uttryck för satslära i allmän
bemärkelse vore syntax, hvilken lika väl som formläran
närmast afser det språkliga uttryckets form. Syntaxen
sönderfaller i två afdelningar, en, som handlar om
två eller flere ords förbindelse med hvarandra, utan
att dessa behöfva bilda en sats, och en, som handlar
oin de slags ordfogningar, som kallas satser. Den
senare afdelningen vore
satslära i inskränkt bemärkelse. Och såsom sådan
är satslära läran om satsers bildande och
deras forhållande till hvarandra. Från betydelselärans
synpunkt innefattar syntaxen läran om satsdelar
och satser. K. F. J.
Sätter, Gustav, österrikisk pianist, f. i Wien
1832, utvecklade sig tidigt till pianovirtuos ock
tonsättare. Sina första lagrar samlade han 1854 på en
konstresa till Amerika. Återkommen tillä Europa 1862,
vistades han i Wien, Dresden, Hannover, Göteborg
och slutligen Stockholm, dit han kom 1867 och der
han under en tid verkade såsom pianolärare. Senare
återvände han till Amerika. S. gjorde sig
omtalad ej blott för sitt färdiga, klara och
eleganta spel, utan äfven för sin mindre vanliga
improviseringsfönnåga. Bland pianokompositioner
blefvo hans Elfentraum och Spinnerin på sin tid rätt
mycket spelade. Af öfriga kompositioner omtalas operan
Olanthe, flere uvertyrer, symfonier, qvartetter
m. m. A. L.
Satura, Lat. Se Satir.
Saturera (af Lat. satur, mätt), kem., mätta. Se Mätta
1. – Saturation, inättning. – Saturantia, Lat., medel,
som mätta och neutralisera fria syror i magen.
Saturnalia, Lat., en fornromersk folkfest, som
firades från och med d. 17 till och med d. 23
Dec. eller senare d. 17–19(21) Dec. Den synes
hafva egnats åt fruktbarhetens gud, Saturnus,
och hans maka, Ops, samt häntydt på, naturens
återuppvaknande ur vinterns mörker och knutit sig
till erinringen om en gyllene tidsålder, som tänkts
återvända till jorden. Allmänt jubel och glädje
skulle derför råda under denna fest. Slafvarna
hade sin frihet och betraktades som sina husbönders
likar. All fiendskap och alla straff skulle hvila,
skänker vexlades, muntra lag egde rum. Hela folket
öfverlemnade sig åt uppsluppen fröjd och lustighet.
R. Tdh.
Saturnia, Rom. mytol., binamn för Juno såsom dotter
af Saturnus.
Saturninus, Lucius Apulejus, romersk folktribun
på Marius’ tid. Redan under sitt första tribunat,
103 f. Kr., sökte han beträda samma väg som förut
Gajus Gracchus. År 100, när han för andra gången
blifvit folktribun, angrep han öppet senaten,
bl. a. genom föreskriften om ett omåttligt sänkande
af spanmålsprisen. Han understöddes dervid af
pretorn Servilius-Glaucia och konsuln Marius. Men
när han slutligen redde sig till formligt uppror,
öfvergafs han af Marius, som trädde i spetsen
för motståndarna, samt blef slagen i en träffning
på forum och tvungen att gifva sig fången, hvarefter
han mördades.
Saturninus (äfven Saturnilus), syrisk gnostiker,
som lefde i Antiochia i 2:dra årh. e. Kr. Enligt
honom hafva ljusrikets många olikartade andeverldar,
hvilka stå i en dualistisk motsats, till mörkrets
riken, utvecklat sig af Gud, den okände. De sju
planetandarna, med judarnas Gud i spetsen, hvilka
enligt S. stå på det lägsta steget i ljusriket,
hafva skapat menniskan efter en himmelsk urbild,
för att hon skall vakta den del af verlden, som de
frånryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
