Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mestadels sjelf röja fältet. Deraf och af hans kraftiga
konstnärslynne förklaras den tyngd och ansträngning,
som någon gång röja sig i hans arbeten. I porträttet
följde han till en början Breda, men utvecklade sig
småningom till full sjelfständighet. Hans uppfattning
af det skildrade är flärdlös och sann, ej sällan fin
och slående, färgen, i förstone något besvärad af
violetta och bruna toner, lyfter sig alltmer till
klarhet och harmoni, och teckningen eger, trots
någon kantighet, en beherskad kraft och trygghet,
som verka särdeles fördelaktigt. Beklagas måste,
att han ej mer kom att egna sig åt genremåleriet.
-rn.
Sandberg, Anders, prest, riksdagsman, född i Torsås
socken, nära Kalmar, d. 24 Jan. 1797, blef student
i Lund 1816, der han 1823 promoverades till filos.
magister primus och sedan tjenstgjorde som docent i
fysik. Han utnämndes 1825 till lektor i teologi i
Kalmar, 1831 till pastor i Madesjö i Kalmar stift
samt 1838 till kontraktsprost. Under åren 1840–66
var han riksdagsfullmäktig och upprepade gånger
statsrevisor. Han uppträdde till en början mycket
skarpt mot all misshushållning med statens medel
och ansågs derför hafva liberala tänkesätt, tills
han visade motsatsen genom den ihärdighet, hvarmed
han bekämpade hvarje förslag till fullständig
representationsreform. Det var han, som 1865
föranledde presteståndets klandrade beslut att
afvakta adelns omröstning i reformfrågan. För den på
1830-talet börjande nykterhetsagitationen var S. en
ifrig kämpe. 1868 var han ledamot af kyrkomötet. Han
erhöll teologie doktorsvärdigheten 1845, blef
jubeldoktor 1874 och dog i Köpenhamn d. 17 Juli 1876.
Sandberg, Karl, historisk samlare, född 1798 i
Sandsjö socken i Jönköpings län, måste redan vid
nio års ålder lemna sitt föräldrahem för att sjelf
söka förvärfva sitt uppehälle. 1815 erhöll han
anställning på häradsskrifvarekontoret i Kinds
och Redvägs fögderi, och 1823 fick han medfölja
sin gynnare, den inflytelserike ledamoten af
bondeståndet Anders Danielsson, till Stockholm samt
blef genast antagen till e. o. kammarskrifvare i
Kammarkollegium. Der avancerade han sedan till
kamrerare i arkivkontoret, och 1876 erhöll han
vid sjuttioåtta års ålder afsked med pension. Som
sekreterare tjenstgjorde S. i den skattekomité,
som tillsattes efter 1830 års riksdag, och i den
1847 tillsatta skatteförenklingskomitén. 1855
utsågs han till medlem af komitén för undersökning
af städernas beskattning. Död 1879, efter att 1877
hafva afslagit kallelsen till filos. hedersdoktor vid
Upsala universitets jubelfest. Sin största märklighet
har S. för de af honom gjorda storartade samlingarna
till kännedomen om vårt kameralväsende och dess
historia. Dessa samlingar inlöstes af staten 1856.
Sandberger, Karl Ludwig Fridolin, tysk mineralog,
f. 1826, sedan 1863 professor i Würzburg, har
utgifvit: Die land- und süsswasserkonchylien der
vorwelt (1871–76). Untersuchungen über erzgänge
(1881–85) m. m.
Sandbläster kallas en af Tilghman i Filadelfia
år 1870 uppfunnen blåsmaskin, hvarmed man genom
komprimerad luft eller ånga framdrifver sand mot en
glas-, sten- eller metallyta. Den användes särskildt
vid dekorering af glas, då den genom sjabloner med
större eller mindre hastighet framdrifna sanden ristar
namnchiffer, figurer eller ornament i glaset. Äfven
vid den slutliga slipningen af eggvapen begagnar man
numera sandblästern.
Sandbordsplanka l. sambordsplanka. Se Bordläggning.
Sandby. 1. Socken i Kalmar län, Möckleby härad. Areal
4,365 har. 616 innev. (1888). S. bildar med Gårdby ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift,
Ölands medelkontrakt. – 2. Norra Sandby (förut
Sandby), socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Areal 3,405 har. 883 innev. (1888). Annex till
Stoby, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt. – 3. Södra
Sandby (förut Sandby), socken i Malmöhus län, Torna
härad. Areal 3,419 har. 1,849 innev. (1888). Annex
till Hardeberga, Lunds stift, Torna kontrakt. –
4. Sandby åtting, jordebokssocken, förenad med
Hökhufvuds jordebokssocken till Hökhufvuds socken.
Sandbäck. Se Kyrkås.
Sande, negerfolk. Se Njam-njam.
Sandeau [sangdå], Léonard Sylvain Jules, fransk
skriftställare, f. 1811, studerade först juridik,
men egnade sig snart åt skönliterärt författareskap,
dertill uppmanad af George Sand, med hvilken han
stod på förtrolig fot. 1853 blef han konservator vid
Mazarin-biblioteket i Paris och 1859 bibliotekarie i
S:t Cloud. 1858 invaldes han i franska akademien. Död
1883. S. debuterade med en af honom och George
Sand gemensamt utgifven roman, Rose et Blanche
(5 bd, 1831; »Rosa och Blenda», 1839), hvilken
utgafs under psevd. Jules Sand. Derefter författade
han ensam flere romaner och noveller, af hvilka de
flesta offentliggjordes i »Revue des deux mondes»,
innan de utkommo i bokform: Madame de Somerville
(1834), Marianna (1839, som hade en lysande
framgång; »Marianna», 1842), Le docteur Herbeau
(1841; »Doktor Herbeau», 1843), Vaillance et Richard
(1843; »Vaillance», 1876), Fernand (1844), Catherine
(1845), Valcreuse (1846, »Slottet Valcreuse» 1849),
M:lle de la Seiglière (1848, »Fröken de la Seiglière»,
1888), Madeleine (s. å., »Madeleine», 1865), La chasse
au roman (1849, »Jagten efter äfventyr», 1850), Un
héritage (1850; »Arfvet», s. å.), Sacs et parchemins
(1851), La maison de Penarvan (1858; »Blått blod»,
1877), Un debut dans la magistrature (1862), La
roche aux mouettes (1851; »Fiskmåsklippan». 1873),
Jean de Thommeray (1873) m. fl. Tillsammans med
Augier omarbetade han flere bland dessa berättelser i
dramatisk form, ensam »Mademoiselle de la Seiglière»
(1851; »Fröken de la Seiglière», 1852), som ännu
spelas. I förening med densamme skref han dessutom för
teatern: La pierre de touche (1853; »Pröfvostenen»,
1856), Le gendre de monsieur Poirier (1854;
»Klädeshandlaren och hans måg». 1855) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
