Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salangor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sympatier både inom och utom England, men
måste likväl afgå i April 1880, då Beaconsfields
konservativa kabinett störtades och Gladstone kom
till styret. Efter lord Beaconsfields död utsågs
S. på ett möte af de konservative lorderna till
det konservativa partiets ledare i öfverhuset,
Maj 1881. Som chef för oppositionen mot Gladstone
bekämpade han med mycken häftighet dennes politik och
lyckades slutligen, sedan det konservativa partiet
i underhuset förbundit sig med parnelliterna,
att störta sin store medtäflare. Efter att hafva
lidit nederlag i underhuset d. 8 Juni 1885, måste
Gladstone afgå. S. fick då i uppdrag att bilda
ett konservativt kabinett samt öfvertog deri sjelf
posterna som premierminister och utrikesminister. Men
sedan de nya parlamentsvalen hösten 1885 utfallit till
fördel för de liberale, måste hans kabinett afgå i
Jan. 1886. Gladstone kom åter till makten, men då han
framlade sin home-rule-bill, som var ämnad att gifva
Irland sjelfstyrelse, uppstod en splittring inom det
liberala partiet, hvaraf en del, de s. k. »liberale
unionisterna», i denna fråga förenade sig med
den konservativa oppositionen. Följden blef, att
Gladstones home-rule-bill i Juni 1886 förkastades
af underhuset. Gladstone upplöste då parlamentet,
men vid de nya valen ledo gladstonianerna (det
s. k. home-rule-partiet) stora nederlag. De
konservative och »de liberale unionisterna» egde
tillsammans majoritet i det nya underhuset. Stödd
på denna koalition, bildade S. d. 30 Juli 1886,
efter Gladstones afgång, ett kabinett, hvari han
sjelf blef premierminister och hvari han i Jan.
1887 jämväl öfvertog utrikesministerportföljen. Hans
kabinett sitter ännu vid styret, fastän det
undergått några modifikationer. Utrikespolitiken
har S. under dessa år skött med stor moderation och
framgång. Hans inrikespolitik har hufvudsakligen
gått ut på att medelst stränga tvångslagar
upprätthålla lugnet i Irland. Emellertid har
han såsom premierminister ådagalagt vida större
hofsamhet och statsmannaklokhet än på den tid han
ledde oppositionens anfall mot Gladstone. Kraftig,
manlig och passionerad såsom talare, har S. äfven
utmärkt sig som författare af politiska artiklar
i Quarterly Review och andra tidskrifter.
E. W.
Saliska franker. Se Franker.
Saliska kejsare. Se Frankiske kejsare.
Saliska lagen (Lat. Lex salica), sammanfattningen
af de saliske frankernas rättssedvänjor, såsom de i
slutet af 5:te eller början af 6:te årh. upptecknades
af fyra dertill utsedde saliska rättskunniga män, med
sedermera gjorda ändringar och tillägg. På grund af
sin ålder, såsom den äldsta germanska lagsamling,
utgör den en af de allra vigtigaste källorna
för kunskapen om den forngermanska rätten. Den i
denna lag intagna bestämmelsen, att qvinnor skulle
vara uteslutna från rätten att ärfva familjegods,
tillämpades med afseende på tronföljden först i den
frankiska och sedan i den franska monarkien, och den
saliska lagen blef derför i inskränkt mening liktydig
med en tronföljdsordning, som grundade sig på
denna bestämmelse. I sistnämnda betydelse blef saliska
lagen af Filip V införd i Spanien, der den
fortfor att gälla till 1830, då den upphäfdes
af Ferdinand VII genom den s. k. pragmatiska
sanktionen. Den saliska lagsamlingen, upptecknad
på medeltidslatin, är i de flesta handskrifterna
försedd med inflikade anvisningar i en mycket
korrumperad form, de s. k. malbergska glossorna
(glossae malbergicae). Bland de många upplagorna
märkas främst de, som utgifvits af Pardessus (1843),
Merkel (1850), Behrend (1874) och Hessel (1880). De
vigtigaste arbeten rörande lagen äro: Waitz, »Das
alte recht der salischen franken» (1846), Jul. Grimm,
»De historia legis salicae» (1848) och Clement,
»Forschungen über das recht der salischen franken»
(1876). Om de malbergska glossorna hafva grundliga
skrifter utgifvits af Leo (1842–45) och Kern (1869).
Salis-Seewis. Se Salis.
Salit, miner. Se Malakolit.
Saliv. Se Spott
Salivation (jfr Spott), spottflytning (sialorré,
ptyalism), ymnig sekretion af spottkörtlarna,
uppkommer genom retning af dessa körtlar, antingen
genom sjukdomar i munhålan, särdeles inflammation
i den merkuriela stomatiten, eller genom tuggande
af skarpa ämnen eller genom spottretande ämnens
införande i blodet, samt, på reflektorisk väg, genom
retning af nerver i magen, tarmarna m. fl. organ,
eller genom psykisk retning från hjernan (vid åsynen
af eller tanken på en läckerhet »vattnar det sig i
munnen»). Hos idioter och fånar är spottflytning
vanlig. Bland direkta medel deremot må nämnas
adstririgerande munvatten med alun eller tannin,
men framförallt opium och morfin, hvilka hämma alla
afsöndringar. F. B.
Salivkörtlar. Se Spottkörtlar.
Salix Tourn., pil, sälg, jolster, vide, bot., farmak.,
är ett särdeles artrikt slägte af träd eller buskar,
bildande typen för nat. fam. Salicineae Mirb. De
hela hängefjällen hafva invid sitt fäste 1–2
förkrympta, glandellika kalkfjäll och bredvid dem
befruktningsdelarna, som i hanhängena bestå vanligast
af 2 (eller flere, typiskt 5) ståndare, oftast med
fria strängar och 2-rummiga knappar, samt i honhängena
af ett tvåvalvigt, enrummigt fruktämne med 1 stift
och 2 (2-flikiga) märken. Bladen äro spiralställda,
oftast lansettlika, vanligen tämligen smala samt
hela. Hängena blomma antingen före bladsprickningen
eller samtidigt med denna, eller ock, hos några arter,
efter densamma. Af detta slägte finnas för Europa 77
och för Skandinavien 24 arter, med en mängd hybrider
och vexlande mellanformer. Inom få växtslägten torde
arterna så sammanblandas med hvarandra som i slägtet
Salix. I tempererade trakter blifva en del pil-
och sälgarter resliga träd, såsom de ofta planterade
S. alba L. (se Hvitpil), S. fragilis L., S. viridis
Fr., S. caprea L. m. fl. De flesta bibehålla hälst
buskform, och denna form är uteslutande rådande
inom den s. k. videregionen å fjällen, en region,
som vidtager ofvan skogsgränsen. Stamhållet för
salix-slägtet ligger just inom de kallaste trakterna,
vare sig i de arktiska eller subarktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
