Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sâib ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledde 1805 inneslutningon af Venezia, besatte 1806
Neapel, kämpade 1807 i Preussen och Polen samt var
under tiden guvernör i Varsjav, förde, efter freden
i Tilsit, 1808 en kår till Katalonien, men måste
efter den misslyckade belägringen af Gerona lemna
sitt befäl och förvisades till sina gods. 1812 fick
han befäl emot ryssarna, stred mot Wittgenstein vid
Düna och vann d. 17 Aug. s. å. segern vid Polotsk,
hvilken förskaffade honom marskalksstaven. 1813
utmärkte han sig i slaget vid Dresden, och efter
hufvudarméns bortryckande blef han qvarlemnad med
en kår till stadens försvar. Den 11 Nov. såg han
sig tvungen att kapitulera med hela sin här, och
derefter lefde han som krigsfånge i Ungern. Efter
restaurationen slöt han sig till bourbonska dynastien,
upphöjdes af Ludvig XVIII till markis och pär,
var 1815 krigsminister, 1817 marin-minister och
1817–19 ä nyo krigsminister. S. dog 1830, på en
af Hyères-öarna. Han var en ädel och rättskaffens
man, men hörde som fältherre ej till de mest
framstående. Som skriftställare gjorde han sig
känd genom följande arbeten: Matériaux pour servir à
l’histoire de la guerre d’Espagne (1821), Memoires sur
les campagnes des armées du Rhin et de Rhin et Moselle
(4 bd, 1829) och Mémoires pour servir à l’histoire
militaire sous le directoire, le consulat et l’empire
(4 bd, 1831).
Saint Davids [sent devids], by uti engelska
furstendömet Wales, grefskapet Pembroke. Biskopssäte
(biskopen bor dock numera i Abergwili vid
Caermarthen). Stor gotisk katedral. Mineralkällor.
Saint Denis [säng döni], Frankrikes skyddshelgon. Se
Denis.
Saint-Denis [säng-döni], hufvudstad på franska ön
Réunion i Indiska oceanen, belägen på norra kusten
af ön. Omkr. 31,200 innev. Staden är regelbundet
byggd samt har lyceum, normalskola, bibliotek,
botanisk trädgård äfvensom flere kyrkor och
välgörenhetsinrättningar. Biskopssäte.
Saint-Denis [säng-döni], stad i franska
depart. Seine, 7 km. norr om Paris, vid Seine
och Saint-Denis-kanalen, som går derifrån till
hamnen La Villette i Paris, samt Nordbanan. 48,009
innev. (1886). Staden har en liflig handel och
en mängd fabriker. Dess förnämsta märkvärdighet är
klosterkyrkan, franske konungarnas grafkyrka. Abboten
Suger, Ludvig VII:s bekante minister, lät på den
af Dagobert I grundade benediktin-kyrkans plats
uppföra ett präktigt tempel, fullb. 1144. Ehuru
genomgripande ombyggnader försiggingo under
Ludvig den helige och Filip III 1250–81, stå ännu
dess portal och tvänne torn oförändrade. Med sitt
fullt genomförda spetsbågssystem, sin koromgång
och kapellkrans är kyrkan ett af de allra äldsta
gotiska minnesmärkena. I kryptan begrofvos Frankrikes
furstar ända från merovingernas tid, men på konventets
befallning plundrades dessa grafvar i Okt. 1793. Liken
kastades i kalkgropar, blykistorna nedsmältes, och
alla dyrbarheter bortfördes. Först sedan Napoleon I
är 1806 återinsatt det fördrifna
domkapitlet och 1816 en grundlig restauration af kyrkan
börjats, uppsökte man de förmultnande benen, bisatte
dem tillika med Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes
qvarlefvor samt återförde de till »Musée des monuments
français» gifna grafmonumenten. Bland dessa märkas
mausoleer öfver Dagobert I, öfver Ludvig XII och
Anna af Bretagne, utfördt af Jean Juste de Tours
1530, öfver Frans I af Pierre Bontemps samt öfver
Henrik II och Katarina af Medici, ett mästerverk
af Geimain Pilon. En annan mera framstående byggnad
är det forna klostret, nu en af Napoleon I grundad
uppfostringsanstalt för döttrar af riddare af
Hederslegionen. S. har sitt namn efter staden Paris’
skyddshelgon. Dess kloster egde under medeltiden
stort anseende; flere af Frankrikes konungar kallade
sig dess abboter; den berömda oriflammen var
ursprungligen denna stads kyrkofana, och under ropet
»Montjoie de S:t Denys» gingo de franske riddarna i
striden. Det blomstrande stiftet led svårt afbräck
genom hugenottkrigen och råkade under revolutionen
i fullständig upplösning. Den 10 Nov. 1567 stod
vid S. ett slag mellan hugenotter och katoliker,
hvari de sistnämndes anförare, Montmorency, dödligt
sårades. Jfr Madame d’Ayzac, »Histoire de l’abbaye de
Saint-Denis» (2 bd, 1861).
Saint-Didier-la-Séauve [säng-didie-la-seåv], stad i
franska depart. Haute-Loire. 2,220 innev. (1881). I
närheten ligger det 1228 grundade, 1785 ombyggda
benediktin-klostret La Séauve.
Saint-Dié [säng-], S:t Diey l. S:t Diez, stad i
franska depart. Vosges, vid floden Meurthe. 12,961
innev. (1886). Biskopssäte sedan 1776. Ett bibliotek
på öfver 12,000 band. Bland framstående byggnader
märkas den gamla katolska katedralen, den moderna
protestantiska kyrkan äfvensom rådhuset. Staden,
som för öfrigt eger en triumfbåge från 1757, är
omgifven af vackra parkanläggningar. Den uppstod
kring ett kloster. Vid S. och den närliggande byn
S:te Marguerite vunno bajrarna under Deroy d. 10
Jan. 1814 en seger öfver fransmännen under Héritier
och Duchesne.
Saint-Dizier [säng-disie], stad i
franska depart. Haute-Marne, vid floden
Marne, som derstädes är segelbar. 9,084
innev. (1886). Handelsdomstol. Hospital. Jernindustri,
skeppsbyggeri och bomullsväfverier. Under
medeltiden, då staden var en ganska vigtig fästning,
bar S. namnet S:t Desiderii stad, till minne af en
biskop Desiderius, som der blifvit begrafven, efter
att hafva besegrats af vandalerna. 1544 belägrades
S. af kejsar Karl V och konung Henrik VIII, tills
befälhafvaren på grund af en falsk underrättelse
kapitulerade. I närheten levererades 1814 ett par
lifliga bataljer mellan tyskar och fransmän.
Sainte-Aulaire [sängt-ålär], Louis Clair, grefve af
Beaupoil, fransk historiker, född i Bretagne 1778,
blef prefekt i Meuse 1812, i Haute-Garonne 1814. Under
»de hundra dagarna» höll han sig på afstånd från
det offentliga lifvet, men inträdde vid den andra
restaurationen som ledamot af deputeradekammaren och
följde der sin mågs, hertig Decazes’, politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
