Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saguntum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt sagan, af greker från ön Zakynthos tillsammans
med rutuler från Ardea samt blef genom sin blomstrande
handel rik och mäktig. År 219 f. Kr. blef S. angripet
af den kartagiske fältherren Hannibal och efter
åtta månaders hjeltemodigt försvar eröfradt af
honom. Sedermera togs staden af romarna och gjordes
till romersk koloni.
Saguntum. Se Sagunto.
Sagus, bot. Se Sago.
Sagån, vattendrag i Vestmanland, rinner upp på
landthöjden Långheden, egentligen ur Storsjön, som
uppsamlar vattnet från omgifvande mindre skogssjöar
i Möklinta socken, och går derifrån genom den stora
sjön Hallaren. Denna hade förr sitt naturliga utlopp
norrut till Fernebofjärden af Dalelfven, men detta
är sedan århundraden tillbaka genom menniskohand
tillstängdt. I stället går nu vattnet söderut genom
Dafte graf till Klasbomyr och Sala damm samt förenar
sig vid staden Sala med en från n. v. (sjöarna
Storljusen, Silfköparen och Långforsen) kommande
å. Vattendraget, som nu får namnet Sagån, bildar
under sitt lopp åt s. ö. gräns mellan Simtuna härad
af Vestmanlands län och Åsunda härad af Upsala län i
ö. samt Öfver- och Ytter-Tjurbo härad af Vestmanlands
län i v., samt faller ut i Oxfjärden af Mälaren. Det
upptager fr. h. Rausta Lillån och Tortuna Lillån. Den
del af vattendraget, som bär namnet Sagån, har en
längd af omkr. 47 km.
Sahama, vulkan på Anderna. Se Anderna.
Sahara kallas den stora öckentrakt, som sträcker
sig nästan tvärs öfver Nord-Afrika, på ömse sidor
om vändkretsen. Endast på få ställen är öcknen
skarpt begränsad mot det omgifvande fruktbara
landet; i allmänhet gå bägge småningom öfver i
hvarandra. Om ock öckentrakten fortsätter bortom
Nildalen (Nubiska öcknen), ja bortom Röda hafvet,
genom Arabien, betraktas dock Nildalen som dess
östra gräns. Sålunda begränsad har S. en areal
af omkr. 9,160,000 qvkm. eller nästan lika mycket
som hela Europa, utom Skandinavien. Men då Europa
föder en befolkning af 327 mill., har S. sannolikt
ej mer än 2,5 mill., en siffra, som dock torde vara
förvånande stor för dem, hvilka anse S. för ett enda
obeboeligt sandfält. Det hafliknande utseendet hos
vissa delar af S. har gifvit upphof till en allmän
missuppfattning att S. skulle vara en ändlös slätt
med vågliknande sandåsar, knappt mindre konstanta och
föga mindre farliga än oceanens vågor. S. är tvärtom
ett område med den mest vexlande yta och oregelbundna
bildning, varierande i höjd från 30 m. under till
1,500–1,800 eller t. o. m. 2,400 m. öfver hafsytan
samt jämte sanddyner och oaser omfattande bergplatåer,
stora trakter öfversållade med lösa stenar, rader
af kullar med de mest olika former äfvensom dalar,
genom hvilka ymniga vattenmassor fordom torde flutit
fram. De högsta punkterna ligga sannolikt i Ahaggar,
en stor bergplatå, i utsträckning knappt mindre än
Alperna, hvilken skär vändkretsen nästan midt emellan
Atlanten och Nilen. Höjden är ej känd, men snön lär
qvarligga 3 månader af året (Dec.–Mars). Nordvest
om och skild från Atakor-’n-Ahaggar
genom en bred slätt, ligger Muydirplatån,
som i n. ö. fortsättes af Irauenbergen, skilda
genom en smal dal från Tasiliplatån. Denna stora
platå sträcker sig mot s. ö. omkr. 500 km. parallelt
med Ahaggarbergen samt fortsättes af låga åsar
till Tummo- l. Warbergen och till Tibestis l. Tus
högland, hvars högsta punkt, Tusidde, är 2,400
m. öfver hafvet. Ungefär midt emellan Tibesti och
Niger ligger Airs l. Asbens isolerade bergmassa,
med en utslocknad vulkan, och mellan Air och Niger
Adghaghs låga, men vidsträckta platå. Långt i n. ö.,
i Fessan, sträcka sig »svarta bergen», Djebel-es-Soda,
som fortsättas i s. ö. mot Kufra af Harudjs liknande
berg. Längst i s. v. (ej långt från Atlanten) ligger
Adrars (Aderers) bergstrakt. Nästan hela det öfriga
S. består af vågiga bergytor (»hammada»), grusfält
(»serir») och sanddyner (kallade maghter, erg l.
areg, igidi och i ö. rhart), hvilka sistnämnda upptaga
1/9 l. 1/10 af hela S., sträckande, sig i ett bredt
på flere ställen afbrutet bälte från vestra kusten
s. ö. om Kap Blanco i nordöstlig riktning nästan fram
till Lilla Syrten och derifrån mot s. ö. till Libyska
öcknen (se d. o.), under namnen Igidi l. Gidi,
vestra och östra Erg samt Edeyen. Sydligare ligga
några mera isolerade sandöcknar, en, El Djuf,
s. ö. om mellersta delen af Igidi, en annan
mellan Adghaghplatån och Tasili wan Ahaggar,
en tredje mellan Air och Tibesti. I östra Erg,
der dynerna ligga i långa linier i n. n. v. till
s. s. ö., hafva de en höjd af 18–20 m., men
på andra ställen lära de uppnå 90 m. höjd. Genom
vinden förändras deras yta oafbrutet, men i sin
helhet kunna de anses permanenta. Berättelser om
karavaner och arméer, som begrafvits i flygsanden,
äro fullständigt apokryfiska. Saharas geologi är
i detalj känd endast i södra Algeriet och längs de
vägar Rohlfs (1873–74) och Lenz (1880) färdats genom
öcknen. Granit, som jämte gneis och glimmerskiffer
tyckes vara allmännast i Airs högland, träder i
dagen mer eller mindre sporadiskt i granskapet af
El-Eglab och i Adrardistrikten i s. v. Gneis och
glimmerskiffer äro sannolikt hufvudmaterialet
i Ahaggarplatån. Vulkaniska bergarter (basalt
etc.) bilda Djebel-es-Sodas och Harudjs bergmassor; i
Air bryta de genom graniten. Skiffer och qvartsit, som
spela så stor rol i Senegambien, finnas n. om Senegal
längs öcknens gräns och träda åter i dagen i Adrar,
vid östra randen af Djuf och ö. om Wadi Sus. Ett stort
område från Adrar norrut till gränsen af Algeriet
tyckes bestå af devoniska och kolförande bildningar,
hvilkas karakteristiska fossil ofta visa sig på ytan;
längre österut äro de täckta af kritformationens och
qvartärperiodens aflagringar, ehuru de åter framträda
i Muydir- och Tasiliplatåerna. Utvecklingen af
kritsystemet är ett af de märkligaste dragen i Saharas
geologi; det upptager en yta af nästan Frankrikes
storlek. I algeriska S. äro dess bergarter ej täckta
af yngre aflagringar med undantag af vissa qvartära,
men i Libyska öcknen äro tertiära aflagringar rikliga,
ehuru der ej är någon skarp skillnad mellan krit- och
tertiärsystemen, som småningom öfvergå i hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
