Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågata ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige odlas vanligen 2 varieteter: höstråg
(vinterråg), S. c. α hybernum L., och vårråg,
S. c. [beta] vernum L. Den förra, som är
allmännast, är 2-årig, sås om hösten (hälst i
Aug.), öfvervintrar grön samt skjuter ax
följande vår (under gynsamma väderleksförhållanden
omkr. d. 18 Maj) och skördas då i slutet
af Juli, enligt det gamla ordspråket: »när Erik
(18 Maj) ger ax, ger Olof (29 Juli) kaka.»
Vanligen är dock rågen mogen till skörd först
i Aug. Vårrågenåter är 1-årig, sås på
våren och skördas vid sommarens slut. Dess ax
äro vanligen mindre. Flere odlingsvarieteter
förekomma dessutom. Man använder, om så
är möjligt, gerna råg från nordligare trakter
till utsäde, emedan sådan råg utvecklas hastigare
och kommer förr till mognad. Frukten,
rågkornet, är 6–7 mm. långt och knappt 2 mm.
tjockt, till omkretsen nästan trindt, tämligen
jämnbredt, med i gråbrunt eller gulgrått
dragande färg på den skallösa ytan, som å ena
sidan har en grund längdfåra. Det inre är
något gulaktigt hvitt genom riklig stärkelsehalt
(60 proc.) och lemnar ett något gulhvitt eller
gråhvitt mjöl, som allmänt begagnas till bröd
(gröt och välling) i de rågodlande landen, men
anses stå något efter hvete i näringsvärde.
Rågen användes äfven till foder åt nötboskap, och
af råg (jämte potates) brännes bränvin. I
medicinen har rågmjölet användning till
omslagsgrötar, inblandning i senapsdegar o. s. v. – Sverige
frambringar vanligen icke tillräckligt
råg för innevånarnas behof, utan måste införa
under de flesta år större eller mindre mängd af
detta sädesslag, hufvudsakligast från Ryssland,
alltefter den inhemska skördens storlek, hvilken
kan vexla rätt betydligt. Enligt statistiska
byråns beräkning skördades i Sverige 1888 af
råg 7,032,700 hl. (ungefär 71,4 mill. kg.), och
för 10-årsperioden 1878–87 utgjorde medeltalet
af rågskörden 7,209,500 hl. (ungef. 77,9 mill.
kg.). Införseln af råg steg 1885 till 189,351,000
kg., 1886 till 139,990,000 kg., 1887 till
154,125,000 kg. och 1888 till 134,991,000 kg.
samt af rågmjöl 1885 till 32,890,000 kg., 1886
till 34,953,000 kg., 1887 till 37,540,000 kg. och
1888 till blott 17,695,000 kg., hvilken minskning
(med nära 20 mill. kg.) otvifvelaktigt
har sin grund i den samma år inträdda tullen
å denna vara. O. T. S.
Rågata. Se Rågång.
Rågblomma, Draba verna L., bot., är en
liten ört af nat. fam. Cruciferae Adans., kl.
Tetradynamia L., som har bladen i rosett vid
basen af den bladlösa stjelken, som upptill
grenar sig i några få blomskaft med hvar sin
lilla hvita blomma. Skidorna äro hvita, ovala.
Rågblomman är en bland de tidigaste vårblommorna,
som å solvarma, torra platser lockas i
blom ofta redan i Mars och April. Ett
småländskt ordspråk säger: »När rågblomman står
i flor, är tid att vårrågen gror.»
O. T. S.
Rågfeber. Se Frossa.
Råggärd, socken i Elfsborgs län, Valbo
härad. Areal 5,748 har. 1,155 innev. (1888).
Annex till Högsäter, Karlstads stift, Vestra
Dals kontrakt.
Råglosta. Se Bromus.
Rågskära. Se Gräs-skäran.
Rågstreta. Se Gräs-skäran.
Råg-ål och hvete-ål, zool., äro sannolikt
en och samma art af slägtet Tylenchus Bast.,
hörande till fam. Anguillulidae bland
trådmaskarna (Nematodes). De äro mycket små,
masklika djur med ållikt slingrande rörelser
samt förekomma i sädeskorn, i synnerhet af
hvete, hvars korn genom maskens inverkan
förvandlas till form och färg, så att det är
snarlikt ett litet, svartbrunt, ojämnt pepparkorn.
Då sådana skadade sädeskorn sås på hösten
jämte frisk säd, uppmjukas den i dvala
liggande masken genom jordens fuktighet,
genomborrar sitt fängelses vägg och tränger sedan in
i närmast stående sädesplantas strå. Der
öfvervintrar masken utan förändring, men upptränger
följande vår in i »spindeln» (axeln) för det
anlagda axet. Der utvecklas masken till
könsmognad, parar sig och lägger ägg, ur hvilka
de embryoner utkomma, som nu i sin ordning
angripa de unga hvetekornen, förtära deras inre
och omgestalta dem på ofvannämnda sätt samt
derefter ligga overksamma, tills med kornens
såning en ny cykel börjas. – Hvete-ålen
kallades förr Vibrio tritici, men slägtet Vibrio hör
till bakteriernas familj bland klyfsvamparna
(Schizomycetes).
O. T. S.
Rågång (af Fornsv. ra, egentl. stång,
råmärke), en genom vissa märken å marken
betecknad gränslinie mellan skilda jordegendomar,
som tillhöra olika skifteslag. I landskapslagarna
omtalas sådana märken under namn af
»tiaeldru sten», »mark», »maerki», »ra»,
»ramaerki» samt »ra ok rör». Den sist nämnda
beteckningen öfvergick från Uplandslagen till
landslagarna och återfinnes i 1734 års lag (»rå
och rör»). Enligt denna lags ännu gällande
stadganden (Jordabalken, kap. 12), som kompletterats
genom bestämmelser i Skiftesstadgan d. 9 Nov.
1866 kap. 5, äro de giltiga rågångsmärkena af
tre slag: rå och rör, fasta märken och rågator.
Rå och rör skola utgöras af femstensrör, d.
v. s. af en sten i midten, som hvilar å en häll
två fot under jord och ligger tre fot ofvan
jord, samt af fyra mindre stenar omkring denna
s. k. hjertsten. Å hällen under hjertstenen
skall rågångens väderstreck vara inhugget,
hvarjämte rågångens riktning från femstensröret
skall utmärkas medelst en sten, s. k. utliggare,
som sättes på ett afstånd af högst tjugo
fot derifrån. Fasta märken, som af gammalt
för laga skilnad erkänts, och som äro af den
natur, att de ej kunna af menniskohand rubbas
eller af sig sjelfva försvinna, räknas i
saknad af rå och rör såsom giltiga rågångsmärken.
De fasta märkena (berg, jordfasta stenar,
åar, sjöar l. dyl.) skola förses med utliggare
på högst sextio fots afstånd. Genom skogsmark
skall rågång utmärkas medelst upphuggen
rågata till sex fots bredd, med visare på högst
ett tusen fots afstånd från hvarandra. – Ännu
enligt 1734 års lag (J. B. 13: 1) likasom enligt
äldre stadganden skulle häradshöfdingen med
några nämndemän i jordegarnas närvaro utsätta
rå och rör, men snart öfverflyttades denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
