Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i gräset eller under någon buske. Köttet
af rådjuren är förträffligt, hvarför de ock
flitigt jagas. Utom i menniskan har rådjuret
fiender i vargen, räfven, lodjuret, vildkattor och
vesslor.
Att rådjur redan under medeltiden
förekommo i de nordligare delarna af Göta rike,
finner man af Östgötalagen (affattad omkr. år
1290), hvilken stadgar, att ingen finge fälla
»rå», ty hon vore konungens djur; och samma
stadgande återkommer i Magnus Erikssons och
Kristofers landslagar i den formen, att ingen
finge jaga »rå diur» mot nät utom konungen,
der han hade hofhållning, dock blott för eget
behof, men icke annars. Dessa inskränkningar
synas ådagalägga, att djurarten blott sparsamt
var till finnandes, men under 1500-talet och
ett stycke in på 1600-talet voro rådjuren
talrika nog i Östergötland och Vestergötland,
hvarom åtskilliga historiska handlingar bära
vittnesbörd. Sedan dess aftog tillgången
alltmera till följd af ifrigt jagande, och under
förra hälften af 1800-talet voro rådjuren så
godt som alldeles försvunna från större delen
af Göta rike, hvarest de haft sitt stamhåll. Sitt
hufvudsakliga hemvist inom Sverige hafva de
sedan urminnes tider egt i Skåne, men äfven
der voro de för omkr. 40 år sedan nästan
alldeles utödda, tills några godsegare vid nämnda
tid med allvar lade sig vinn om djurartens
bevarande. Sedan dess har rådjurstillgången i
Skåne varit i ständig tillväxt och kan för
närvarande uppskattas till mellan 3–4 tusen stycken.
Hufvudsakligen derifrån – till någon
del äfven till följd af inplanteringar – hafva
de spridt sig uppåt landet inom Göta rike och
äro för närvarande mer eller mindre talrikt till
finnandes å hela det område, hvarest de i en
förgången tid hade sina hemvist. – Jagt på
rådjur i större skogstrakter, hvarest dessa djur
mera sparsamt förekomma, idkas i Sverige
vanligen med stöfvare. I mycket uppodlade
landsdelar med skogspartier af ringa omfattning jagas
de medelst s. k. klappjagt, som anordnas med
en dreflinie, en skyttelinie och något slags
sidovärn. När rådjursstammen i sistnämnda slags
marker nått en viss höjd, har detta vanligen
till följd, att jagt med stöfvare der afskaffas
såsom menlig för rådjurens trefnad. – Den i
svenska jagtstadgan föreskrifna årliga, normala
fridlysningstiden för denna djurart räcker fr.
o. m. d. 1 Jan. t. o. m. d. 31 Aug.
C. R. S. J. W. L.
Rådman (Fornsv. raþman, raþ maþer), ledamot
af rådstufvurätt eller magistrat. Der dessa
befattningar äro skilda, kallas stundom ledamot
af rådstufvurätten justitierådman, af
magistraten politirådman. – Att vara
lagfaren är icke ett nödvändigt kompetensvilkor
för rådmanstjenst, men är särskildt stadgadt för
rådmännen i de flesta af de större städerna.
Lagfaren rådman kallas literat rådman;
sådana, som ej behöfva vara lagfarna, benämnas
illiterata rådmän. – I Stockholm utnämnes
rådman af konungen, sedan stadens till
deltagande i riksdagsmannaval berättigade
innevånare upprättat förslag å tre behöriga män.
I öfriga städer väljes rådman af stadsfullmäktige
eller, der sådana ej finnas, af Allmän
rådstuga, hvarefter konungens befallningshafvande
utfärdar fullmakt för den valde. Jfr
Borgare, Borgmästare och Magistrat.
I. Afz.
Rådmansö, socken i Stockholms län,
Frötuna och Länna skeppslag. Areal 8,867 har.
1,904 innev. (1888). – R. utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Upsala stift.
Sjuhundra kontrakt.
Rådsherre. Se Riksråd.
Rådslag. Se Riksråd, sp. 1179.
Rådspensionär l. storpensionär (Holl.
raadpensionaris), en ämbetsman i den forna
republiken Förenade Nederländerna. Han var
endast sekreterare vid provinsen Hollands
representation (»staten»), men ledde i sjelfva
verket icke endast sin provins’ angelägenheter,
utan hela republikens (i synnerhet då
ståthållareämbetet var obesatt), på grund af Hollands
öfvervigt inom densamma. Han föredrog inför
Hollands ständer, hvad som skulle förekomma
vid deras öfverläggningar, upptog rösterna,
formulerade besluten, öppnade alla ingående
skrifvelser, brefvexlade med ministrarna å utrikes
orter och konfererade med främmande sändebud
m. m. Han bevistade öfverläggningarna
hos de deputerade råden (holländska
ständernas verkställande utskott) och var
ständig deputerad vid »generalstaterna»
(provinsernas gemensamma representation).
Ämbetet besattes genom val för fem år i sänder;
innehafvaren blef efter den tidens förlopp
vanligen omvald. De mest bekante bland Hollands
rådspensionärer voro Oldenbarnevelt, De Witt,
Fagel och Heinsius.
Rådstufva l. rådstuga, rådstu (Fornsv.
raþstova, raþstuva), lokal, der rådstufvurätten
(se d. o.) har sina sammanträden. – Se vidare
Allmän rådstuga, sp. 481–482.
Rådstufvurätt (rådsturätt, rådhusrätt),
domstol för stad med egen jurisdiktion. Denna
domstol är domför med tre ledamöter. Der
målens antal det fordrar, må rätten fördelas å
afdelningar, dervid dock bör iakttagas, att vissa
ärenden alltid komma att handläggas af samma
afdelning. Rätten sammanträder första helgfria
dag i veckan och deremellan, så ofta det
finnes erforderligt. Jfr Magistrat.
I. Afz.
Rådstuga. Se Rådstufva.
Råg (Fornsv. rugher, D. rug, T. roggen),
Secale cereale L., bot., är ett i Europas
tempererade land, såsom Ryssland, Ungern, Polen,
norra Tyskland och Skandinavien, allmänt
odladt sädesslag, likasom de öfriga egentliga
sådana hörande till nat. fam. Gramineae Juss.,
kl. Triandria L. I Sverige odlas råg långt
upp i Norrland, å gynsamma lokaler
undantagsvis ända upp mot polcirkeln. Rågens
egentliga gräns mot Norden anses dock vara 61° n.
br., något längre mot norr än hvetet. Strået
(»halmen») blir 1–2 m. högt, och de 2-blommiga
småaxen, som hafva ämne till en tredje
blomma, sitta tätt tegellagda å ett utdraget ax,
hvilket är rikt försedt med långa, sträfva borst
såväl från blomfjällen som från de syllika,
ennerviga skärmfjällen. Rågen nöjer sig med
något mindre god och fet jord än hvetet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
