Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruprecht af Pfalz, tysk konung - Ruprecht (Rupert), prins af Pfalz, engelsk krigare - Ruptur (Lat. ruptura), med., bristning af något organ - Ruremonde. Se Roermond - Rurik (R. Rjurik). Se Ryssland (Historia) - Rus, plur. russer, i Danmark skämtsam benämning på »nybakade» studenter - Rusalker (R. rusalki), Slav. mytol., skogs- och vattennymfer af öfverjordisk skönhet - Rusbroek. Se Ruysbroek - Ruschdi pasja, Muhammed - Rusdorf, Johann Joachim von - Rusdrycker, såsom njutningsmedel nyttjade alkoholhaltiga drycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han köpte kronan med stora uppoffringar af
konungamakten. R. kröntes i Köln 1401 och i Aachen
1407, men blef aldrig allmänt erkänd. Vid försöket
att återvinna Milano från Viscontierna blef R. vid
Brescia af Gian Galeazzo i grund slagen (d. 21
Okt. 1401). Inom riket sjönk hans konungavärdighet
till ett tomt namn, oaktadt han med verksamhet och
kraft sökte fylla dess pligter. Då konciliet i Pisa
mot hans önskan sammankom i Mars 1409, tog R. påfven
Gregorius XII:s parti, hvarför konciliet förklarade
sig för Wenzel. Just som R. skulle med svärdet tukta
sina fiender, träffade honom döden, d. 18 Maj 1410,
i Oppenheim. Med Elisabet af Nürnberg hade R. 3
döttrar och 5 söner, af hvilka en är stamfader till
Bajerns nu regerande konungahus. Kj.
Ruprecht (Rupert), prins af Pfalz, engelsk krigare,
tredje son till kurfursten af Pfalz, konungen af
Böhmen Fredrik V, och Elisabet af England, föddes
i Prag d. 18 Dec. 1619. Sedan han under Fredrik
Henrik af Oranien i Nederländerna lärt krigsyrket
och 1636 vunnit magistergrad i Oxford samt i 4 år
(1638–42) varit de kejserliges krigsfånge, reste
han till England och erbjöd sin morbroder, konung
Karl I, sin tjenst i striden mot parlamentet. Han
blef chef för konungens kavalleri; men han var
snarare en lysande partigängare än en verklig
fältherre. Hans framgångar vid Worcester och Edgehill
1642, vid Chalgrove-field och Bristol 1643 blefvo
i det stora hela utan frukter. Då han året derefter
sökte rädda York undan Fairfax, blef han genom sin
besinningslöshet och blinda häftighet skulden till
nederlaget vid Marston-Moor (d. 2 Juli 1644), och
af samma skäl förlorade han det afgörande slaget
vid Naseby (d. 14 Juni 1645). Med spillrorna af
den slagna hären innesluten i Bristol, uppgaf han
staden så hastigt, att Karl i Sept. utvisade honom
ur England. De försonades åter, men motstånd var
nu fåfängt. Efter Karls död kom prins R. 1649 med
en flotta till Irlands kuster, möttes der af Blake,
jagades ned till Spanien och fortsatte sedermera som
korsar ända bort i Vestindiska vattnen. 1653 kom han
till Frankrike, och efter Stuartarnas restauration
(1660) blef han ledamot af Karl II:s råd. 1665 var
R. en af befälhafvarna på den flotta, som utanför
Lowestoft besegrade holländarna d. 3 Juni, och 1666
räddade han genom sin mellankomst Monk från undergång
i det s. k. 4 dagars sjöslaget vid Foreland mot Ruyter
(d. 1–4 Juni g. st.). 1673 kommenderade han åter
engelska flottan emot Ruyter, men med föga framgång
(slaget vid Helders udde d. 11 Aug. g. st.), enär
den franske amiralen blottställde honom. Derför
blef han ock från denna tid Frankrikes motståndare
vid hofvet. Prins R. egnade ett lifligt intresse åt
naturvetenskaperna, är bekant för flere uppfinningar
(»prinsmetall») och skall i England hafva infört
gravyrkonsten. Han dog i London d. 29 Nov. 1682. Det
är efter honom, som Hudson-bay-landen fått namnet
Ruperts land (se Hudson-bay-kompaniet).
Kj.
Ruptur (Lat. ruptura), med., bristning af
något organ, såsom, af hjerta, tarm, blodkärl
o. s. v.
Ruremonde [ryrmå’ngd]. Se Roermond.
Rurik (R. Rjurik). Se Ryssland (Historia).
Rus [russ], plur. russer, i Danmark skämtsam
benämning på »nybakade» studenter. Ordet anses vara
den sista stafvelsen i Lat. depositurus, »som skall
aflägga». näml. hornen (se derom Deposition).
Rusalker (R. rusalki), Slav. mytol., skogs- och
vattennymfer af öfverjordisk skönhet, hvilka bada i
källor och sitta muntra på soliga ängar, kammande
och smyckande sitt långa, gröna hår. Den, som har
råkat se dem, finner ej längre någon jordisk qvinna
skön. Det säges, att mången rusalka lockat oförsigtiga
män in i skogen och der kittlat dem till döds. Myten
om rusalkerna är af jämförelsevis sent ursprung
och tros härröra från rusalie- (pingst-) festen,
som uti Italien kallades rosalia och derifrån fick
insteg på Balkanhalfön samt i Ryssland. Veckan före
pingst kallas i Ryssland rusalka-veckan (rusaljnaja nedjelja);
hela torsdagsnatten dansas det, och om
morgonen gå flickorna blomsterkransade ut och två
sig med flodvatten eller dagg för att blifva vackra.
Rusbroek. Se Ruysbroek.
Ruschdi pasja, Muhammed, turkisk statsman, föddes
i ringa vilkor 1809, gick in som soldat i sultan
Mahmuds stående armé 1825 och gjorde sig snart bekant
för sin ovanliga läshåg och sina öfversättningar
från främmande språk, hvilka ådrogo honom
sultanens uppmärksamhet och tillnamnet »Muterdjim»
(öfversättaren). Under krigen med Egypten steg han
i graderna. 1853–63 och 1865–66 var han medlem af
ministèren, oftast såsom krigsminister, och d. 4 Juni
1866 utnämndes han till storvesir. Febr. 1867–Mars 1868
var han å nyo seraskier (krigsminister). Efter
att sedan Mars 1869 hafva varit inrikesminister
beklädde han å nyo storvesirsämbetet från d. 19
Okt. 1872 till d. 15 Febr. 1873. Under trycket af
en stark folkrörelse fördes han för tredje gången
dit d. 10 Maj 1876. Han förhöll sig tämligen passivt
vid Abdul-Asis afsättning d. 30 Maj och vid Murad
V:s d. 31 Aug., och då han, gammal och konservativ,
ej kunde gilla Midhat-pasjas reformer, lemnade
han sitt ämbete d. 22 Dec. 1876, samma dag som den
konstitutionella författningen proklamerades. Den
28 Maj–d. 4 Juni 1877 var han storvesir för fjerde
gången. R. åtnjöt stor aktning såsom en lugn och
sansad politiker.
Kj.
Rusdorf, Johann Joachim von, tysk diplomat,
f. i Kurpfalz 1589, d. i Haag 1640, inträdde
1616 i kurpfalzisk tjenst och egnade efter
kurfursten-konungen Fredrik V:s fall (1620) sitt lif
åt arbete för hans och hans familjs upprättelse. Han
var pfalziskt sändebud vid flere hof, bl. a. i
England 1622–27, efter hvilken tid han var bosatt
hufvudsakligen i Haag. Han åtnjöt en årlig pension
af Gustaf II Adolf och var under en följd af
år A. Oxenstiernas diplomatiske korrespondent. I
Kassel förvaras hans omfångsrika memoarer m. m. Jfr
Fr. Krüner: »Johann v. Rusdorf» (1876).
Rusdrycker, såsom njutningsmedel nyttjade
alkoholhaltiga drycker, hvilka framställas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
