Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rottesjöhö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska städer är R. den på medeltidsarkitektur
rikaste, ehuru genom nya gatuanläggningar (sedan
1860) liksom i Paris många af de gamla byggnaderna
blifvit undanröjda. Före 1789 hade staden 37 kyrkor,
nu qvarstå endast 14. Katedralen, Notre Dame, hvars
vigtigaste partier uppfördes 1207–80, är en af
de största gotiska byggnadsverk i Normandie, ehuru
betydligt osymmetrisk till planen. Den rikt dekorerade
mellersta delen af vestra fasaden uppfördes först i
början af 16:de årh. af kardinal d’Amboise, ärkebiskop
i R. och Ludvig XII:s minister. Endast det ena af de
båda tornen på ömse sidor om fasaden, Tour de beurre,
är fullbordadt. Tornet öfver korset har med den
1876 uppsatta jernspiran en höjd af 148 m. I kyrkans
inre finnas dyrbara glasmålningar samt åtskilliga
grafvårdar: öfver Normandies förste hertig Gånge-Rolf,
hans son Vilhelm Långsvärd, Henrik II af England,
kardinal d’Amboise och hans brorson samt en, som
Diana af Poitiers reste åt sin gemål hertig Louis de
Brézé, ett praktverk, som tillskrifvas Jean Goujon. I
storlek och stilrenhet öfverträffas katedralen af
S:t Ouen, som hufvudsakligen byggdes 1318–39 (vestra
portalen blef färdig först 1846–58). Kyrkan S:t Maclou
(från 15:de årh.) är ryktbar för sina värdefulla
konstverk, bl. a. de snidade trädörrarna, delvis
utförda af Jean Goujon. Bland profanbyggnader
förtjena nämnas företrädesvis justitiepalatset,
uppfördt i den rikaste sengotiska stil i slutet af
1400-talet för Normandies högsta domstol, Cour de
l’Echiquier (som blef parlament 1499, ehuru namnet
antogs först 1515), det nya museet med en vacker
tafvelsamling, Hôtel de Ville, fordom en del af
klostret S:t Ouen, nu innehållande stadsbiblioteket
(125,000 bd, 2,500 mskrpt), Hôtel de Bourgtheroulde,
från slutet af 15:de årh., nu lokal för Comptoir
d’Escompte, Tour de la Grosse horloge, från 1389,
förenadt med det gamla stadshuset, samt Tour de
Jeanne d’Arc, en återstod af den borg, som Filip
August uppförde 1204, och scenen för rättegången med
Jeanne d’Arc. Sannolikt brändes hon på Vieux Marché,
men hennes staty, en bild af Bellona, på en brunn
i rococostil, står något sydligare, på Place de la
Pucelle. Bland statyer märkas vidare en bronsstaty af
Boïeldieu, på Quai de la Bourse, samt en ryttarestaty
af Napoleon I framför Hôtel de Ville. Staden har
derjämte ett stort antal fontäner. Bulevarderna och
andra vackra promenader gifva staden ett modernt
utseende. Af undervisningsanstalter eger R. bl. a. en
teologisk fakultet, två prestseminarier, École
préparatoire de médecine et de pharmacie, Éc. prép. à
l’enseignement supérieur des sciences et des
lettres och ett lycée. – Stadens hufvudnäringar äro
industri och handel. Dess bomullsindustri, särskildt
tillverkningen af s. k. rouenneries (bomullstyger,
hvilkas väfnad helt och hållet eller delvis består
af färgadt garn), är den största i Frankrike. Äfven
har R. maskinverkstädcr af flere slag, färgerier,
blekerier, brännerier, oljeqvarnar, garfverier
och skeppsvarf samt fabriker för tillverkning af
kemikalier, färger, glas m. m. Ehuru beläget
135 km. från flodmynningen, betraktas R. som sjöstad
och är den fjerde i ordningen af franska hamnar
(efter Marseille, Havre och Bordeaux). Bankar,
som anlagts utmed nedre Seine, hafva tvingat
floden att sjelf fördjupa sin bädd, så att hamnen
nu är tillgänglig för 6,4 m. djupt gående fartyg,
och vattendraget kan genom lätt utförbar muddring
ytterligare fördjupas. Byggandet af nya kajer och
reparationsdockor pågår, hamnen fördjupas, och nya
dockor anläggas.
Ratuma l. Ratumacos, det ursprungliga namnet på
R., förändrades af romarna till Rotomagus och
af medeltidens latinska författare till Rodomum,
hvaraf det nuv. namnet bildats. I midten af 3:dje
årh. fick R. en biskop; i slutet af samma årh. blef
det hufvudstad i prov. Gallia Lugdunensis secunda
och något senare säte för en ärkebiskop. Biskoparna
byggde en mängd kyrkor, och deras grafvar blefvo i
sin tur ursprung till helgedomar, så att R. tidigt var
hvad det sedan förblifvit – en religiös stad full med
kyrkliga monument. Under Ludvig den fromme och hans
efterträdare plundrade nordmännen staden flere gånger,
tills Gånge-Rolfs omvändelse till kristendomen (912)
gjorde R. till Normandies hufvudstad. Handel och
manufakturer ökade stadens välmåga, hvilken röjde
sig i återuppbyggandet af flere dyrbara kyrkor och
särskildt af det stora klostret, som anlagts redan i
5:te årh. af S:t Victrix och senare fick namnet S:t
Ouen efter den biskop (Audoënus, d. omkr. 690), hvars
graf det innesluter. Efter en 3 månaders belägring
intogs staden af Filip August 1204 och var jämte
hela Normandie förenad med Frankrike till 1418,
då den efter en lång belägring intogs af Henrik V
af England. Efter 1431, då Jeanne d’Arc brändes af
engelsmännen, gjorde fransmännen försök att återtaga
staden (1432 och 1436), men lyckades först 1449. Under
religionskrigen på 1500-talet var R. ett hufvudsäte
för hugenotterna. Från d. 5 Dec. 1870 till d. 22 Juli
1871 hölls staden besatt af tyskarna.
Rougé [-sje;], Olivier Charles Camille Emmanuel
de, vicomte, fransk egyptolog, f. i Paris 1811,
studerade först österländska språk (särskildt
hebreiska och arabiska), egnade sig sedan (från
1844) åt egyptologiska studier och gjorde sig genom
en serie i »Annales de la philosophie chretienne»
införda kritiska uppsatser i egyptologi känd inom den
vetenskapliga verlden. I synnerhet uppmärksammades
bland dessa tidskriftsbidrag en granskning af
Bunsens genialiska, men ytterligt konstruerade
arbete »Egyptens stelle in der weltgeschichte». 1849
utnämndes R. till konservator vid Louvres egyptiska
samling, öfver hvilken han författade en mycket
noggrann och pålitlig katalog, som utgått i åtskilliga
upplagor och tjenat som mönster vid katalogisering
af andra egyptiska samlingar. 1851 utgaf han det
berömda arbetet Mémoire sur l’inscription du tombeau
d’Ahmès, chef des nautonniers, som upplästes vid
flere sammanträden i »Académie des inscriptions» och
snart (1853) förvärfvade sin författare ledamotskap
i denna lärda korporation. Genom denna »Mémoire»
lemnade R. det första profvet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
