Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjenster om Afrikaforskningen har R. erhållit engelska
och franska geografiska sällskapens medaljer i guld. –
Af hans många skrifter må här nämnas: Reise durch
Marokko (2:dra uppl. 1869), Land und volk in Afrika
(1870; »Land och folk i Afrika». 1871), Quer durch
Afrika (2 bd 1874), Drei monate in der Libyschen
wüste (1875), Beiträge zur entdeckung und erforschung
Afrikas (1876), Neue beiträge etc. (1881), Reise von
Tripoli nach der oase Kufra (1881), Meine mission
nach Abessinien (1883), Exped. zur erforsch. d.
Libyschen wüste (3 bd 1883), Von Tripoli nach Alexandrien
(3:dje uppl. 1885), Quid novi ex Africa (1886). H. A.
Rohtlieb [råtlib], Johannes, prest, född i
Hamburg d. 17 Dec. 1807, studerade i Hamburg,
Halle och Greifswald, prestvigdes 1833 och
kom s. å. till Stockholm, der han förestod den
holländsk-reformerta församlingen, tills han 1838
kallades till vice pastor vid den lutherska tyska S:t
Gertruds församling, till hvars kyrkoherde han 1839
utnämndes. 1879 begärde och erhöll han afsked från
kyrkoherdebeställningen. Universitetet i Giessen
förlänade honom 1859 teol. doktorsvärdighet. Död
i Stockholm d. 11 April 1881. R. var en mycket
ansedd och gerna hörd predikant samt utöfvade
en ganska vidsträckt själasörjareverksamhet
äfven utom sin egen församling, särskildt genom
sin konfirmationsundervisning. Förutom en mängd
öfversättningar och åtskilliga smärre skrifter utgaf
han en årgång Predikningar (2 dlr 1859–60 jämte
supplement 1861). J. H. B.
Roine, större insjö i Finland, Kangasala och
Pälkäne socknar af Tavastehus län, tillhör Kumo elfs
vattensystem (se Kumo 1). Vid dess norra strand ligger
Liuksiala, drottning Karin Månsdotters enkesäte.
Rois fainéants. Se Fainéant.
Rojalism (Fr. royalisme, af roi, konung),
konungskhet, tillgifvenhet för konungadömet eller
konungen. – Rojalfst, anhängare af konungen eller
det kungliga partiet, förkämpe för konungadömet. –
Rojalistisk, konungskt sinnad.
Rojas [rå’chas], Fernando de, spansk författare, lefde
omkr. 1500 och var till yrket jurist. Han skref den
ryktbara tragikomedien Celestina (i 21 akter; en mängd
uppl. ända in i vårt årh.), ett mellanting mellan
drama och roman. Trots sin anstötlighet i sedligt
afseende fick detta underliga arbete, genom språkets
styrka och friskhet jämte de lifliga sedeskildringarna
och karaktersteckningens förträfflighet, ett stort
inflytande på spanska literaturens utveckling och
öfversattes till flere språk.
Rojas y Zorilla [rå’chasi tsåri’lja], Francisco de,
spansk dramatiker, f. i Toledo 1601, ingick 1641 i
San Jagos riddareorden. Hans dödsår är okändt. R:s
pjeser, af hvilka inemot 30 finnas i behåll, utmärka
sig för styrka i karaktersteckningen, glädtighet och
vårdad stil. Ett bland spanska literaturens vackraste
och mest folkkära skådespel är hans Del rey abajo
ninguno ó Garcia de Castañar. Vidare må nämnas den
qvicka komedien Entre bobos anda el juego och Loque
son las mujeres. »Obras
escogidas» (valda arbeten) af R. utgåfvos 1861.
Rok (Isl. Hrokr) är namnet på flere nordiska
sagohjeltar. 1. R., en son af Sävil Jarl och danske
konungen Halfdans dotter Signy, omtalas i Rolf Krakes
saga och hos Saxo (se Roar). – 2. R. den svarte och
R. den hvite kallas två bröder, som voro upptagna
i den berömde sjökonungen Halfs kämpaskara; deras
bragder skildras i Halfs saga. Th. W.
Rokassovskij, Platon Ivanovitj, friherre,
generalguvernör i Finland, föddes d. 15
Jan. 1800, började sin militära bana redan
1812, tjenade i fälttåget mot Turkiet 1829 och i
Kaukasus sedan 1830 samt utnämndes 1835 till chef för
afdelta orenburgska armékårens stab och 1843 till
generalproviantmästare vid krigsministeriet. R.,
som från denna tid egnade sig åt administrativ
verksamhet, blef 1848 adjoint hos generalguvernören
öfver Finland, kallades 1854 till ledamot i ryska
rikskonseljen samt upphöjdes 1855 i finskt friherrligt
stånd. Såsom adjoint qvarstod han till 1855, hvarunder
han tidtals var t. f. generalguvernör, kallades
1857 till ledamot i komitén for finska ärenden i S:t
Petersburg samt utnämndes 1861 till generalguvernör
i Finland. Den tidpunkt, då R. trädde i spetsen
för Finlands förvaltning, var en tid af liflig
verksamhet, till följd af det konstitutionella lifvets
återuppvaknande genom 1863–64 års landtdag. R. tog
icke initiativ i de föreliggande frågorna, ej häller
bidrog han direkt till deras lösning, men välmenande
och rättskaffens inlade han ej ringa förtjenst genom
att låta arbetet för de konstitutionella formernas
utveckling och landets förkofran ostördt fortgå. R.,
som 1859 blifvit utnämnd till general af infanteriet,
erhöll 1866 afsked från generalguvernörsämbetet
med bibehållande af sin plats i generalstaben och
rikskonseljen. Han afled d. 6 April 1869 i Nizza.
M. G. S.
Rokitansky, Karl, friherre von R., österrikisk
anatom, f. i Königgrätz 1804, blef 1828 med. doktor
och 1834 e. o. professor samt var 1844–75
ord. professor i patologisk anatomi i Wien. Död
derst. 1878. R. var en af de mest framstående
patologiska anatomer, som funnits. Hans Handbuch
der pathologischen anatomie (3 bd, 1841–46; ny
uppl. 1855–61) är på sitt område ett verk af största
betydelse. »Aldrig förr hade menniskokroppens
sjukliga förändringar, i synnerhet med hänsyn
till deras struktur, samhörighet, utvecklings- och
omvandlingsskeden, större eller mindre sällsynthet,
så systematiskt och uttömmande blifvit undersökta;
aldrig förr hade sådana undersökningar skett med
stöd af ett så rikt material af iakttagelser;
aldrig förr hade resultaten af iakttagelserna
skildrats i ett så lefvande, kärnfullt, träffande
språk». Derjämte var R. en framstående tänkare
och behandlade i sina akademiska högtidstal flere
vigtiga filosofiska frågor. Såsom medicinalreferent
(sedan 1863) inlade han stora förtjenster om den
medicinska undervisningens utveckling i Österrike. –
1867 utsedd till ledamot af sitt lands Första kammare
(Herrenhaus), ådagalade R. på gång sin liberalism,
främst då han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
