Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rafaels bibel, en populär, af konsthistorien upptagen benämning på de under Rafaels ledning utförda 52 takmålningarna i en af Vatikanens loggier - Rafaels kartonger. Se Kartong 4 - Rafaels-porslin, en mycket oegentlig, numera ej bruklig benämning på den italienska, på 1500-talet, tillverkade fajans - Raff, Joseph Joachim - Raffaello. Se Rafael - Raffet, Denis Auguste Marie - Raffinera - Raffinad, kem., renadt socker - Raffinaderi l. raffineri, sockerraffineringsverk - Raffinerad, som undergått raffineringsprocess, renad - Raffinemang, spetsfundighet; för långt drifven sirlighet - Raffles, Sir Thomas Stamford - Rafflesia R. Br., bot., ett underbart parasitiskt växtslägte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rafaels bibel, en populär, af konsthistorien upptagen
benämning på de under Rafaels ledning utförda 52
takmålningarna i en af Vatikanens loggier med ämnen
ur Gamla och Nya testamentet. Se Loggia.
Rafaels kartonger. Se Kartong 4.
Rafaels-porslin, en mycket oegentlig, numera ej
bruklig benämning på den italienska, på 1500-talet,
tillverkade fajans, s. k. majolika, som pryddes med
målningar efter motiv hemtade från Rafael eller hans
skola, särskildt från de kopparstickare, som arbetade
efter honom. Man antog tidigare, att teckningarna
lemnats direkt af den store konstnären, och fasthöll
ej häller skilnaden mellan fajans och porslin.
Raff, Joseph Joachim, schweizisk tonsättare, född
1822 i Lachen vid Zürichsjön, egnade sig först åt
elementarlärarekallet, men hängaf sig från 1843
åt musiken, dertill uppmuntrad af Mendelssohn,
som skaffade honom Breitkopf & Härtel till
förläggare. Under ofantliga försakelser fullkomnade
han småningom på egen hand sin musikaliska bildning,
fick ett konsertstycke speladt af Bülow och operan
König Alfred antagen i Stuttgart (1847) samt följde
1850 Liszt till Weimar, som då blef hufvudhärden
för den »nytyska» musikriktningen. R. sällade sig
till förkämparna för denna riktning, blef medarbetare
i »Neue zeitschrift für musik» och utgaf broschyren
Die Wagnerfrage (1854). Då skådespelerskan Doris
Genast, med hvilken han 1853 förlofvat sig, erhöll
anställning i Wiesbaden 1856, följde han henne
dit, gifte sig 1859 och verkade såsom eftersökt
pianolärare, tills han 1877 kallades till föreståndare
för det Hochska konservatoriet i Frankfurt am
Main. Död derstädes 1882. R. anses i Tyskland som en
af nyare tidens förnämsta kompositörer, ett omdöme,
som kan vara riktigt i betraktande af hans betydande
fruktsamhet och otroliga lätthet att skrifva
äfven i de svåraste former, men deremot knappast
i betraktande af totalvärdet af hans många arbeten
(öfver 200 opustal), hvaribland mästerverk stå vid
sidan af banaliteter. Hans melodiska begåfning,
tekniska skicklighet, energi och förmåga af
populär hållning midt under lärdomen förtjena allt
beröm; men han saknar ofta inspiration och blir då
formalistisk, långdragen eller vulgär. Högst ställes
hans instrumentalmusik: 11 symfonier, bland dem
An das vaterland (prisbelönt 1863), Im walde (hans
bästa verk, 1869) och Lenore samt fyra med namn efter
årstiderna, 4 orkestersviter, 9 uvertyrer m. m. för
orkester, 10 stråkkvartetter, 4 pianotrior, 5
violinsonater, en stor mängd pianosaker o. s. v. Utom
nyss nämnda opera uppfördes Bernhard von Weimar
(1858) och Dame Kobold (1870); flere operor finnas i
manuskript. Af större körverk skref han Morgenlied,
Die tageszeiten, oratoriet Weltende, gericht,
neue welt m. m., äfvensom en mängd mindre en- och
flerstämmiga sånger. A. L.
Raffaello. Se Rafael.
Raffet [raffä’], Denis Auguste Marie, fransk tecknare
och litograf, f. 1804, d. 1860, skaffade sig vid
sidan af Nicolas Charlet ett namn såsom skildrare af
den franske soldaten,
bägge på konstens område ungefär motsvarande hvad
Béranger med sina visor var inom poesien. R., som
en tid studerade hos Charlet, saknade icke dennes
humor, men hade sin styrka i att skildra soldatens
hjeltemod i striden, hans öden och undergång; och
han blef sig sjelf egentligen först då, när han
fann ett nytt ämne, nämligen republikens soldater
i sina trasiga uniformer, hvilka man glömt för
kejsaredömets grenadierer, men hvilka R. förstod att
skildra med en viss fläkt af storhet midt i deras
eländiga utstyrsel. Längre fram vände han sig äfven
till framställning af den nyaste tidens soldater
och deras strider i Belgien, i Algeriet, utanför
Rom 1849 och på Krim. Af R. finnas inga målningar i
olja, endast några aqvareller. Han höll sig nästan
uteslutande till stentrycket, i hvars utförande han
var omsorgsfullare och samvetsgrannare än Charlet.
C. R. N.
Raffinera (Fr. raffiner, af re, åter, och fin, fin),
göra renare och finare, rena (socker, oljor, metaller,
pottaska o. s. v.). – Raffinad, kem., renadt socker. –
Raffinaderi l. raffineri, sockerraffineringsverk. –
Raffinerad, som undergått raffmeringsprocess, renad;
öfverdrifvet utsökt och förfinad; spetsfundig;
utstuderad, noga uttänkt, genomdrifven; illslug. –
Raffinemang, spetsfundighet; för långt
drifven sirlighet.
Raffles [räf’fföls], Sir Thomas Stamford, engelsk
ämbetsman och naturforskare, f. 1781, d. 1826, var
1805–08 sekreterare hos guvernören på ön Pulo-Pinang,
men begaf sig sistn. år för helsans vårdande till
Malakka, der han ifrigt studerade språk och seder
och 1809 utgaf On the Malay nation. På hans råd
togo engelsmännen i besittning Java 1811. R. blef
»lieutenant-governor» öfver ön, och hans 5-åriga
verksamhet derstädes var mycket lyckobringande. 1817
offentliggjorde han sin förträffliga History of Java,
blef s. å. »lieutenant governor» i Benkulen (Sumatra)
och grundlade derifrån 1819 Singapur. R. sysselsatte
sig derefter mest med naturvetenskapliga studier,
och under ett ströftåg i Sumatras inre upptäckte han
den märkvärdiga blomma, som bär hans namn (Rafflesia
Arnoldi). 1824 lemnade han sin plats, men hade den
olyckan att på hemvägen i skeppsbrott förlora stora
naturaliesamlingar och vigtiga manuskript. I England
stiftade R. Zoological society. Hans memoarer utgåfvos
1830 af hans enka. Kj.
Rafflesia R. Br., bot., ett underbart parasitiskt
växtslägte, typen för en egen familj, Rafflesiaceae
Endl., hvilken jämte några andra närstående slägten
inom gruppen Rhizogeneae Lindl. (»rot-alstrade»)
af Lindley ställes såsom en öfvergångsform emellan
kryptogamer och fanerogarner. Andra botanister benämna
denna grupp Rhizantheae Endl. (»rotblomstriga»)
och ställa densamma i närheten af Aristolochiaceae
Juss. eller ock nära Lorantheae Rich. Dessa
parasitiska växters vegetativa delar sakna klorofyll
och bestå af trådar, icke olika svamparnas hyfer,
hvilka utbreda sig under barken i veden hos rötter
af Cissus-arter, såsom Rafflesia å Java och Sumatra,
eller inuti grenar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
