Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 613-614 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabatt. 1. (Ital. ribasso, Fr. rabais). Afdrag å en köpesumma - Rabatt. 2. (af Fr. rabat, uppslag, krage) Smal trädgårdssäng, blomstersäng, hvilken kantar ett större trädgårdsland - Rabatträkning, matem. - Rabaut, Paul - Rabb, skeppsb., namn på verktyg, som användes vid drifning (se d. o.) af fartygs bordläggning och däck - Rabba, stad i landskapet Nupe i vestra Sudan - Rabbaniter, d. v. s. bekännare af rabbinismen - Rabbat-Ammon. Se Amman - Rabbe, Frans Johan - Rabbén, Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afslag i pris, den å vanliga salupriset gjorda
afkortning, som säljaren af en vara efter
godtfinnande beviljar köparen, då denne tager större
partier på en gång eller betalar kontant o. s. v.;
se vidare Rabatträkning. – Rabattera (Fr. rabattre),
göra afdrag, afkorta, slå af på försäljningspriset. –
2. (af Fr. rabat, uppslag, krage) Smal trädgårdssäng,
blomstersäng, hvilken kantar ett större trädgårdsland.

Rabatträkning, matem., kallas det räknesätt,
hvarigenom storleken af ett på kontant betalning
eller förutbetalning grundadt afdrag å en skuldsumma
bestämmes. I förra fallet utgöres afdraget af
s. k. »rabatt af hundrade» eller diskont (se
d. o.) och bestämmes medelst vanlig procentberäkning;
i senare fallet åter är afdraget ofta en rabatt
i inskränkt mening (»rabatt till hundrade»),
d. v. s. bestämmes såsom en viss procent af den
ifrågavarande summans närvarande värde, hvilket värde
kan medelst intresseräkning beräknas. Är summan s
kronor, procenten p och den återstående tiden t år,
blir det närvarande värdet således

s
––––––-
1 +	t p –– 100

och rabatten skilnaden mellan s och detta värde.
G. E.

Rabaut [-bå], Paul, jämte Antoine Court upprättaren
och ledaren af den protestantiska kyrkan (»öcknens
kyrka») i Frankrike under 1700-talet, föddes
1718 och blef redan vid unga år en af de mest
framstående predikanterna i den s. k. »öcknens
kyrka». Dennas medlemmar, som i Cevennernas
bergstrakter efter Nantesiska ediktets upphäfvande
(1685) blifvit utsatta för grymma förföljelser och
med väpnad hand försvarat sin tro (jfr Kamisarder),
hemsöktes i början af 1700-talet af icke mindre
svåra förföljelser genom edikten af 1715 och 1724,
på hvilka lidanden Ludvig XVI:s toleransedikt af
1787 gjorde slut. Under hela denna förföljelsetid
var R. själen i det förtryckta trossamfundet. Pris
sattes på hans hufvud, och flere gånger var han nära
döden. Men intet kunde hämma hans okufliga trosmod
och uthållighet. Staden Nîmes var hans egentliga
hufvudqvarter. Sedan han 1785 tagit afsked från sin
befattning såsom församlingens föreståndare, egnade
han dock åt dess tjenst sitt intresse och sina krafter
till sin dödsdag, d. 25 Sept. 1794. Utom några smärre
tillfällighetsskrifter finnes af honom en lärobok,
Précis du catéchisme d’Osterwald. – R:s äldste son,
Jean Paul Rabaut-S:t-Étienne, f. 1743, var först sin
faders medhjelpare och blef sedan en politisk person
af betydenhet. Han var en af de mera framstående
personligheterna i konstituerande nationalförsamlingen
(1789–91). der han tillhörde venstra centern,
och i Nationalkonventet, der han slöt sig till
girondisterna, och uttalade sig med skärpa mot
konventets befogenhet att döma Ludvig XVI. Han
invecklades i girondisternas fall och måste d. 5
Dec. 1793 bestiga sjavotten. J. P.

Rabb, skeppsb., namn på verktyg, som användas vid
drifning (se d. o.) af fartygs bordläggning och däck.

Rabba, stad i landskapet Nupe i vestra Sudan,
på venstra stranden af Niger, under 5° ö. lgd och
9° 6’ n. br., ansågs vid Landers besök 1830 hafva
omkr. 40,000 innev., men Rohlfs fann der 1867 endast
500 innev. Sedermera lär folkmängden åter hafva ökats.

Rabbaniter, d. v. s. bekännare af rabbinismen,
kallas de judar, hvilka, i motsats till
samaritanerna och karéerna, jämte den skrifna
lagen (Moses lära) antaga traditionen såsom närmare
förklarande och fixerande den skrifna lagen. Den
traditionella lagen fortplantades ifrån lärare till
lärjunge, tills rabbi Jehuda hanasi (se Jehuda)
samlade och kodifierade den i Mischna. – Namnet
rabbaniter omfattar med undantag af de nämnda
tvänne sekterna samtliga judar, utan särskildt
afseende på de inom judendomen befintliga nyanser.
L. L.

Rabbat-Ammon. Se Amman.

Rabbe, Frans Johan, finsk läkare och skriftställare,
född d. 25 Juni 1801 i Eura socken, Åbo och
Björneborgs län, blef student i Åbo 1820, filos.
doktor 1827 samt med. doktor 1832. Han var
1833–34 provinsialläkare i Uleåborgs distrikt,
och 1834–68 kamrerare i medicinalstyrelsen. Död i
Helsingfors d. 23 April 1879. R. utgaf åtskilliga
arbeten rörande de medicinska förhållandena i
Finland. Vigtigast i detta afseende är Finlands
medicinaljörfattningar (del. I–III 1837–46, del
IV 1874). I Finska läkaresällskapets handlingar samt i
tidskrifterna »Suomi» och »Historiallinen arkisto»
lemnade han sammanställningar af material till
Finlands befolknings- och mortalitetsstatistik. Ett
efterlemnadt vidlyftigt manuskript till Finlands
medicinalhistoria har icke blifvit utgifvet eller
bearbetadt. För samlingsverket »Finlands minnesvärda
män» författade han lefnadsteckningar. Till sist må
nämnas den ingalunda obetydliga rol R. spelade såsom
en af stiftarna och de verksammaste ledamöterna
i flere sällskap med fosterländskt syfte.
M. G. S.

Rabbén, Johan, läkare, landtbrukare, född i Mustasaari
(nära Vasa) d. 14 Dec. 1781, blef 1802 student i
Lund och 1817 med. doktor. Derförinnan hade han
innehaft åtskilliga läkareförordnanden och deltagit
i sjukvården under krigen 1807–09. R. utnämndes
1818 till adjunkt i teoretisk och praktisk medicin
i Lund, erhöll professors titel 1823 och tog
afsked 1855. Han dog d. 8 Sept. 1865 på Dybeck i
Malmöhus län. Såsom läkare åtnjöt R. stort anseende:
»allmogen kände och värderade honom såsom ett slags
general-provinsialläkare för Skåne». Dessutom var
han synnerligen intresserad för landtbruket. Också
nämnes om honom, att »herrgårdarna mottogo honom
med öppna armar såsom ett orakel i landtbruket och
dess binäringar». 1846–51 var han föreståndare och
förste lärare vid landtbruksskolan på Orup. Äfven i
åtskilliga utgifna skrifter behandlade han frågor
rörande landtbruket, såsom Strödda anmärkningar
rörande skånska åkerbruket (1825) och Mierckeska
konsten att dressera hönshunden (1831; 4:de
uppl. 1882). R. blef 1841 led. af Landtbruksakademien.
R. T-dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>