Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prot... och. proto... (af Grek. protos, den förste)
betyder i sammansättningar den förste, den främste
(t. ex. protevangelium, prototyp).
Protagon har Liebreich kallat ett af honom 1865
upptäckt, i hjernan förekommande ämne, som enligt
nyare analyser innehåller 66,39 proc. kol, 10,69
proc. väte, 2,39 proc. qväfve och 1,07 proc. fosfor,
motsvarande den komplicerade formeln C160 H308
N5 PO35. Man erhåller det genom att extrahera
den från blod och hinnor befriade hjernmassan
med ljum alkohol eller vattenhaltig eter. Vid
lösningens afkylning utfaller (oren) protagon. I
rent tillstånd bildar detta ämne grupper af små
kristallnålar eller ock ett hvitt luckert pulver, som
med vatten sväller och delvis sönderdelas, hvarvid
s. k. myelinformer uppkomma (jfr Myelin). Vid
sin sönderdelning ger protagonet upphof till samma
sönderdelningsprodukter som lecitin (se d. o.) samt
ger derjämte ett qväfvehaltigt fosforfritt ämne,
liknande cerebrin, hvarför vissa förf. ansett
protagon vara endast en blandning af lecitin
och cerebrin. Dess egenskap af en sjelfständig
och tvifvelsutan för hjernans funktioner ytterst
vigtig substans anses dock numera vara ådagalagd.
S. J-n.
Protagonist (Grek. protagonistes, af protos, först,
och agonistes, täflingskämpe), den skådespelare,
som utförde hufvudrollen i de forngrekiska dramerna.
Protagoras (Lat. Protagoras), grekisk filosof af
den sofistiska skolan och den förste, som bevisligen
kallat sig sofist, föddes omkr. 480 f. Kr. och förde,
såsom flertalet solister, ett kringirrande lif. Han
besökte flere grekiska städer och meddelade emot
betalning undervisning i »dygd» och vältalighet samt
åtnjöt stort anseende. I Athen anklagades han såsom
ateist och blef förvisad. På en resa till Sicilien
omkom han. Af hans många skrifter finnas endast få
i behåll. – Likasom sofisterna i allmänhet, intog
äfven P. en skeptisk ståndpunkt, hvilken han sökte
stödja på Herakleitos’ lära om alltings vexling. Våra
förnimmelser äro produkter af yttre inverkan på våra
sinnen och bero af dessa båda faktorer. Lika så litet
som ögat kan se, utan att färg finnes, lika litet
finnes färg annat än för ett seende öga. »Menniskan
är måttet för allt, för det varande att det är,
för det icke-varande att det icke är.» Allt hvad
någon förnimmer är följaktligen sant, nämligen för
den förnimmande, så länge han förnimmer. Härmed är
all objektiv sanning förnekad och grunden lagd till
en allmän skepticism. I etiskt afseende intog P., i
likhet med de äldre sofisterna i allmänhet, en mindre
oppositionel ståndpunkt mot den allmänna moralen,
än efterföljarna gjorde. Han erkände skilnaden mellan
rätt och orätt samt lärde, att dygden, fattad på
grekiskt sätt som en färdighet eller duglighet i
allmänhet, är det skönaste af allt, samt lofvade
att göra sina lärjungar till dugliga medborgare och
familjefäder. Fröet till den senare sofistikens
afgjordt osedliga läror ligger dock redan i hans
skeptiska lära om menniskan som alltings mått. Om
gudarna lärde han, att man ej kan veta, om de finnas
eller ej. Märkvärdiga äro äfven hans språkliga
undersökningar, genom hvilka han jämte Prodikos
kan anses hafva varit grundläggaren af den
grammatikaliska vetenskapen bland grekerna.
L. H. Å.
Protais [pråtä], Paul Alexandre, fransk krigsmålare,
f. i Paris 1826, lärjunge af Desmoulins, följde de
franska trupperna till Krim och Italien, hvarifrån
han medförde studier och bilder, som blefvo populära
genom den realistiska skildringen, men också genom det
sentiment han viste inlägga i sin framställning. Han
skildrar icke soldaten under slaget, då denne
försvinner i mängden, utan han återgifver honom
som individ i gripande situationer före eller efter
kampen. Han började visserligen med episoder ur slag,
såsom Bataljen vid Inkerman (1857) och Anfallet
på »Gröna kullen» vid Sevastopol (1859), men 1861
gjorde han första begynnelsen med den genreartade
skildring, i hvilken han sedan utmärkt sig. Han målade
då Aftonmarsch under italienska fälttåget. Men först
1863 gaf han ett moget bevis på sin talang genom
två taflor (motstycken): Avant l’attaque och Après
la bataille (äfven kallade Le matin och Le soir),
hvilka mångfaldigats på flere sätt och äfven hos
oss äro kända. Gerna låter han en viss känslighet,
som dämpar den hårda krigarenaturen, få uttryck
hos sina figurer; ibland förefaller t. o. m. denna
förfining af känslan nog stark för att vara fullt
naturlig. Så är förhållandet med ett par bilder från
1865, En soldats begrafning på Krim och Återkomst
till lägret, i hvilken senare soldaterna se mera
ut att vara nedtryckta i känslan af sitt blodiga
handtverk än hänförda af segern. P. skildrar oftare
krigareyrkets mörka sida, ehuru han äfven då och då
framställer mera harmlösa scener. Ur det sista kriget
har han hemtat ämnen till bilder sådana som Armen
vid Metz d. 29 Okt. 1810, Fanvakten, Franska garder,
Etapp-platsen, En flodöfvergång m. fl. C. R. N.
Proteaceae Juss., bot., en nat. fam. af träd och
buskar af mycket vexlande utseende. Grenarna stå
vanligen flockvis; bladen äro fasta, läderartade,
torra, på samma individ än hela, än delade eller
sammansatta, motsatta eller sittande skiftevis,
utan stipler. De hafva ofta klyföppningarna lika
talrika å båda sidor. Blomfodret är 4-bladigt
eller 4-klufvet. Blomkrona saknas. Ståndarna äro
4, ibland icke alla befruktningsdugliga. Frukten
är en ensam karpell, hos några öppnande sig, hos
andra affallande oöppnad (nöt). Namnet Proteaceae
(»protevs-artade») passar särdeles väl för denna,
icke dess mindre genom ofvan anförda kännemärken lätt
begränsade familj, som omfattar å ena sidan slägtena
Banksia L. d. y., med fasta, kottelika blomsamlingar,
och Dryandra R. Br., med täta blomhufvud, samt å
andra sidan slägtena Hakea Schrad. och Grevillea
R. Br., med glesa blomställningar, hvartill komma
många afvikande slägten, såsom Synaphea R. Br.,
Conospermum Sm., Franklandia R. Br. m. fl., och
slutligen det för familjen typiska slägtet Protea L.,
af hviket 2 arter äro funna i Abessinien. Familjens
alla öfriga arter tillhöra södra halfklotet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
