Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pendjab, Penjab, Pandjab, Panjab l. Punjab (Pers., »de fem flodernas land», på Pendjabispråket Pantjanada) kallas i geografisk bemärkelse det triangel formiga område i nordvestra Indien, som begränsas af Indus, Satledj och nedre Himalaja - Pendjabi (pandjabi, penjabi), det i Pendjab af omkr. 14 mill. innev. talade språket - Pendyl, Fr. (la) pendule, väggur, bordstudsare - Peneios, i forntiden namn på tvänne floder i Grekland - Penelope. 1. Grek. hjeltes. Se nästa art. - Penelope. 2. Zool. Se Jakuhönsen - Penelopeia l. Penelope, Grek. hjeltes., Odyssevs' sköna och högsinnade maka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bejas-Satledj, Djalandar doáb mellan Bejas och
Satledj. Landet är till större delen en
alluvialslätt. Norra delen består af fruktbara,
sorgfälligt odlade, till en del äfven skogbärande
terrasser och dalar vid foten af Himalaja. På
slättlandet är jorden mycket bördig, så långt
bevattningen genom de periodiska öfversvämningarna
och kanalerna räcker; på andra ställen består
den af betesmarker, delvis t. o. m. af torr sand-
och stenöcken. Mellan Djelam och Indus samt v. om
sistnämnda flod går i nordvestlig riktning en kedja
af saltberg (Salt range), som innehålla outtömliga
saltlager, hvilka bearbetats i århundraden. Utom salt
har P. få mineraliska produkter. Kalksten brytes vid
Tjinab och på några andra ställen; stora alunlager
finnas vid Kalabagh vid Indus och något stenkol i
Salt range. Äfven petroleum har anträffats i mindre
mängder på åtskilliga ställen. Af hela det britiska
området äro 95,195 qvkm. odlad och 166,441 ouppodlad
mark; resten (14,540 qvkm.) anses oduglig. Liksom
i andra delar af Indien erhåller man i allmänhet
tvänne skördar om året. Hvete är hufvudsädet, och
deraf, liksom af ris och oljeväxter, är exporten i
stigande. Tebusken odlas med framgång. Jernvägarna
hade 1885 en längd af 1,940 km. De segelbara floderna
hafva en längd af 4,300 km. Innevånarnas antal i
hela P. var 1881 22,712,120, deraf 18,850,437 i det
omedelbart britiska området. Af förstnämnda summa
voro 11,66 mill. muhammedaner, 9,25 mill. hinduer,
1,7 mill. sikher (11/12 af hela antalet i Indien),
42,678 djainer, 33,699 kristna, 3,251 buddhaister
och 465 parser. Omkr. 14 mill. tala pendjabi,
omkr. 4,25 hindustani. Andra språk äro mer eller
mindre lokala. Djatki talas af omkr. 1,5 mill.,
hufvudsakligen i de sydöstra distrikten. I de
östra bergstrakterna talas en form af hindi af
omkr. 1,5 mill.; dogri och kasjmiri talas i norra
bergstrakterna, pusjtu, balutsji och sindi vid vestra
gränsen. Hindustani är det officiella språket, och på
detta utgifvas ock de flesta böcker och tidningar. För
förvaltningen är provinsen indelad i 6 »divisions»,
hvar och en under en »commissioner», och dessa i
sammanlagdt 31 distrikt, hvart och ett under en
»deputy commissioner». Vasallstaternas antal är 36;
den största af dessa är Kasjmir. Vid landets öfvergång
i engelsk besittning 1849 insattes en särskild
styrelse, bestående af 3 personer. 1853 utnämndes
en »chief commissioner» såsom högste styresman, och
denne erhöll 1859 rang af viceguvernör, samtidigt
med att Delhi skildes från Nordvestprovinserna och
förenades med P. För den allmänna säkerheten sörjer
en polisstyrka af omkr. 20,000 man. Dessutom finnes
en särskild gränspolis. Statsinkomsterna uppgå
till omkr. 60 mill. kr., deraf omkr. 22 mill. i
grundskatt. Af undervisningsanstalter egde provinsen
1885 P. university (sedan 1882), Oriental college,
Medical school och Mayo school of art (alla i Lahor),
Government college och Cambridge university mission
college (båda i Delhi), 1,880 folkskolor, 230 högre
folkskolor, 26 high schools, 4 slöjdskolor samt 8
normalskolor. Provinsens hufvudstad är Lahor.
Pendjabi (pandjabi, penjabi), det i Pendjab af
omkr. 14 mill. innev, talade språket, räknas som
ett af de större nyindiska språken, men står i
hela sin grammatikbyggnad så nära hindi (se d. o.),
att det lika väl kunde betraktas som en under detta
språk hörande dialektgrupp. Det är hufvudsakligen
på den yttre grunden af ett eget alfabet, liksom
alla andra nyindiska alfabet en ombildning af
det sanskritiska, som pendjabi betraktas som
ett särskildt språk. Dialekterna, som äro många,
dela sig i afseende på inbördes sammanhang i tre
grupper, höglandsmålen i n., dogri, tjibhali m. fl.,
de centrala dialekterna, af hvilka det af djaterna
(se d. o.) talade djatki är den förnämsta, och
slättlandsmålen i s., multani, utsj m. fl. Pendjabi
har ingen egentlig literatur. Sikhernas heliga
skrifter, Adi grunth o. a. från 16:de årh., hvilka
ansetts utgöra det klassiska pendjabi, hafva af Trumpp
uppvisats höra till hindispråket. I senare tider
nyttjades uteslutande persiskan och i våra dagar
hindustani, hindi och persiska nästan uteslutande
som skriftspråk. Dock finnes en fullständig
bibelöfversättning (1857) af Carey på pendjabi.
H. A.
Pendyl [pangdyl], Fr. (la) pendule, väggur,
bordstudsare.
Peneios (Lat. Peneus), i forntiden namn på
tvänne floder i Grekland. Den större af dessa,
nu Salamvria, upprinner på Pindos, på gränsen mot
Turkiet, flyter till en början i en trång dal mot
s. ö., derefter från trakten af Trikala, genom den
stora tessaliska slätten och genombryter slutligen
kustbergen i den berömda Tempedalen, hvarefter
den faller ut på vestra sidan af Saloniki-viken
(Thermaiska viken). Floden upptager Tessaliens alla
vattendrag och står genom kanaler i förbindelse äfven
med sjöarna i östra Tessalien. – Den andra, mindre P.,
i sitt öfre lopp nu kallad Verveni, i sitt nedre
Gastuni, upprinner på gränsen mellan Achaia och Elis,
på Erymanthos-berget, samt faller ut i Joniska hafvet
s. om bergsudden Chlemutsi, hvaremot den i forntiden
hade sitt utlopp i Kylleniska viken n. ö. om nämnda
udde (nu kallad Chelonatas).
Penelope. 1. Grek. hjeltes. Se nästa art. –
2. Zool. Se Jakuhönsen.
Penelopeia l. Penelope (Lat. Penelope), Grek.
hjeltes., Odyssevs’ sköna och högsinnade maka, dotter
af Ikarios och Periboia, skildras i Odyssén såsom ett
mönster af huslighet och qvinlig dygd. Då Odyssevs
efter trojanska krigets slut länge irrade omkring
och redan af de fleste ansågs såsom död, hemsöktes
hennes hus på Ithaka af en skara närgångna friare,
hvilka pockande fordrade, att hon skulle gifva någon
af dem sin hand. Under förevändning att hon först
måste fardigväfva en svepningsklädnad åt den åldrige
Laertes, Odyssevs’ fader, viste hon att skaffa sig
uppskof, och genom att hvarje natt upprifva hvad hon
väft under dagen, sörjde hon för att arbetet aldrig
blef färdigt. Då hennes list omsider uppdagades,
och hon med anledning deraf bragtes i stort trångmål,
kom Odyssevs tillbaka till Ithaka och befordrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
