Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pedersen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanikämbete. Hans egendomar hade redan 1525 fråndömts
honom för majestätsbrott. P. öfversatte 1529 Nya
testamentet och 1531 Davids psalmer (båda från latin)
samt utgaf fria bearbetningar af flere af Luthers
småskriften, bl. a. den märkliga »Om at holde börn til
skole», som visar hans ifver för allmän upplysning. Då
Kristian II begaf sig till Norge 1532, vände också
P. hem till Danmark och fick tillstånd att bosätta
sig i Malmö, hvarest han uppsatte ett boktryckeri
och gifte sig 1533. Han fortsatte oförtrutet sin
bokliga verksamhet, öfversatte Joh. Agricolas katekes
(»170 mærkelige og kristelige spørgsmaal og svar»;
1533), utarbetade tvänne böcker i läkekonst (1533–34)
samt ombesörjde nya upplagor af danska psalmboken
(1533), danska rimkrönikan (1534) och »Kejser Karl
Magnus’ krönike» (s. å.), alla noggrant genomsedda
med hänsyn till språket. Slutligen framlade han också
sin öfversättning af »Olger danskes krönike» (1534),
som länge var en omtyckt folkbok och har upplefvat
många upplagor. Under grefvefejden var P. Jörgen Kocks
sekreterare och »högra hand» samt stod på sin gamle
konungs sida, hvilket dock ej medförde några menliga
följder. Tvärtom flyttade han, efter att hafva sålt
sitt boktryckeri, till Köpenhamn, der han 1537–43
öfversatte Luthers bibel, hvilken i sin danska drägt
utkom 1550 (den s. k. »Kristian III:s bibel»). Detta
blef också P:s sista större arbete. Sedan 1544
var han sjuklig och till själskrafterna mycket
försvagad. Han dog d. 16 Jan. 1554. P:s mångsidiga
och dugande författareverksamhet skaffade honom med
rätta namnet »den danska literaturens fader». Också
kan han sägas hafva skapat det danska skriftspråket
liksom Luther det tyska. K. J. Brandt utgaf
1850–56 hans Danske skrifter, 5 bd. och skref 1882
»Om Lunde-kanniken K. Pedersen og hans skrifter».
E. Ebg.
Pedersen, Thomas Vilhelm, dansk tecknare och
sjöofficer, född d. 28 Jan. 1820, död d. 13 Mars
1859, egnade sig vid sidan om sitt egentliga yrke med
lust och talang åt konsten samt arbetade dels under
Marstrands ledning, dels vid konstakademien. Hans
framskridna ålder gjorde dock, att han stannade såsom
tecknare. Mest bekanta äro hans illustrationer till
H. C. Andersens sagor, 1:a delen. Hans söner Viggo
P. (f. 1854) och Thorolf P., hvilka båda genomgått
konstakademien i Köpenhamn, äro likaledes konstnärer,
den förre landskaps- och den senare marinmålare.
Ph. W.
Pettersson, Axel. Se Axelssönerna.
Peder Sunnanväder, vanligen kallad Peder kansler,
biskop, upprorsman, hette egentligen Peder Jakobsson
och uppgifves hafva varit född i Vadstena. 1508–09 var
han kanik i Linköping, 1510–20 kyrkoherde i Stockholm
och omtalas efter 1516 såsom dekanus vid Vesterås
domkapitel. Sedan 1506 var han derjämte Svante Stures
och den yngre Sten Stures kansler samt uppträdde såsom
Hemming Gads vän och danskarnas ifrige fiende. Under
olycksåret 1520 arbetade han i Stockholm med all
kraft emot Kristian II och afgick i Febr. såsom
Kristina Gyllenstiernas befullmäktigade sändebud
till Danzig och Polen för att der söka förbund
och hjelp. Med honom följde den unge Nils
Sture. Ryktena talade om den stora skatt, som
P. S. medförde. På danska sidan troddes allmänt,
att hans sändning gick ut på att erbjuda konungen
af Polen Sveriges krona. Kristian utverkade derför
en påflig bannbulla af d. 13 Maj 1520, der i stränga
ordalag »förtappelsens son, Petrus Jacobi», förklaras
fogelfri. Trots P. S:s nit hade hans mission ingen
lycka; men så länge Sverige var i Kristians våld,
måste han dröja utomlands. Efter Gustaf Vasas
första segrar återvände han till fosterlandet, der
kapitlets enhälliga val kallade honom till Vesterås
biskopsstol. Men Gustaf Vasa, som fruktade hans
tillgifvenhet för Sturarna, gaf först efter lång
tvekan sin sanktion och återlemnade icke Grönsö
slott, som han tagit ifrån biskopsstolens förre
innehafvare, Otto Svinhufvud. P. S. fann sig på sin
nya plats lida verklig brist, såsom han klagar i
bref till biskop Brask. Snart började hans bref få
ett betänkligare innehåll. Några – man vet ej säkert
hvad de innehöllo eller till hvem de voro riktade –
kommo för Gustafs ögon. Konungen skyndade genast till
Vesterås, uppträdde d. 13 Sept. 1523 med brefven i
domkapitlet och lät sina medföljande rådsherrar döma
P. S. ifrån ämbetet, som han innehaft föga mer än ett
halft år. I slutet af 1524 begaf P. S. sig upp till
Dalarna, der han stämplade uppror emot konungen,
men hvarifrån han måste fly under norska mäns
skydd. I Sept. 1526 utlemnades han och blef d. 18
Febr. 1527 afrättad i Upsala (jfr Daluppror, sp. 814,
815). C. G. Hellqvist har ur P. S:s lif hemtat ämne
för två taflor: »Gustaf Vasa anklagar P. S. inför
domkapitlet i Vesterås» och »P. S:s och Mäster
Knuts skymfliga intåg i Stockholm». Kj.
Peder Svart (Petrus Andreae Niger), biskop, historisk författare,
var sannolikt en af de unga män, som Gustaf I lät
studera teologi i Tyskland. Han omtalas" först 1541,
då han kallas »officialis» i Vesterås stift och
»upptog räkenskaperna på konungens vägnar». 1548
blef han konungens hofpredikant och sattes 1556
till biskop öfver Vesterås stift. Vid konungens
dödsbädd var han ständigt närvarande samt höll 1560 en
märklig likpredikan öfver honom (utg. först 1620 af
Sylv. Phrygius). Han afled 1562 i Vesterås. – Sedan
länge har P. S. gällt såsom författare till Historia
om de forna Westerås biskopar (utg. af A. A. von
Stiernman 1744); men den nyaste forskningen har
framdragit ganska goda skäl för åsigten att nämnda
krönika är ett under 1600-talet hopkommet arbete. I
våra dagar har det deremot blifvit till fullo utredt,
att P. S. är förf. till den krönika öfver Gustaf I:s
regering, hvilken gått under Rasmus Ludvigssons namn
och i betydlig mån legat till grund för början af
Tegels historia. Den är efter en originalhandskrift
utgifven af G. E. Klemming 1870 (Gustaf I:s krönika
af Peder Swart). Ett annat arbete af P. S. är det
bekanta The svenskes rätferdelige och oumgångelige
gensvar (på den danska rimkrönikan), hvilket på vers
affattade svar trycktes 1558 jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
