Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obadja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intaga en särskild ställning. Ett bedömande,
som stöder sig på objektiva grunder, kallas
ett objektivt bedömande. – 2. Gramm., som
hör till eller har afseende på objektet i en
sats. Med objektivt predikativ eller objektiv
predikatsfyllnad förstår man den (underordnade)
satsdel, som betecknar den egenskap, hvilken genom
predikatet tillägges objektet i en sats, eller
det tillstånd, hvari det försättes, t. ex. välja
någon till konung (Lat. regem aliquem creare),
der konung (regem) säges vara objektivt predikat.
1. L. H. Å. 2. K. F. J.
Objektiv (objektivglas, objektivlins, objektiv
spegel), fys., kallas den mot det betraktade
föremålet (objektet) vända linsen eller spegeln i
sammansatta optiska instrument, såsom kikare och
mikroskop (se d. o.). Den mot ögat vända linsen
kallas okular. För att de aberrationer, som
vidlåda enkla sferiska linser, må upphäfvas,
äro vanligen både objektivet och okularet
sammansatta af flere linser, hvilka tillsammans
bilda ett aplanatiskt och akromatiskt linssystem.
A. Bi-n.
Objektivdiopter. Se Alhidad.
Objektivera (se Objekt), framställa eller fatta något, som
i sig sjelf är ett inre, såsom vore det ett yttre;
åskådliggöra, försinliga, förverkliga.
Objektivglas. Se Objektiv, fys.
Objektivitet, egenskapen att vara objektiv (se d. o. 1);
objektiv framställning.
Objektivlins. Se Objektiv, fys.
Objektivmikrometer, fys., en vid objektivet
i åtskilliga optiska instrument anbragt
mikrometerinrättning för uppmätande af
föremåls storlek eller afstånd. En dylik
mikrometer, anbragt vid okularet, kallas
okularmikrometer.
Objektivspegel. Se Objektiv, fys.
Oblat (Lat. oblatum, egentl. det framsatta, det offrade,
offer), urspr. det framsatta brödet, som de förste
kristna medförde till sina kärleksmåltider (agaper),
blef sedermera benämningen på de små runda, tunna,
med korset eller en annan religiös bild stämplade,
hvita kakor af osyrad (icke jäst) hvetedeg, hvilka
utdelas i nattvarden (se d. o. och Hostia). –
I medicinsk och farmacevtisk mening förstås med
oblater mycket tunna, af ojäst hvetedeg utvalsade
eller utkaflade skifvor, hvilka begagnas, klippta
i lämpligt stora stycken, till att, uppblötta
med vatten, läggas om pulverformiga medikament,
som på det sättet kunna nedsväljas, utan att deras
smak förnimmes. (På farmacevtisk latin heter oblat
nubecula, egentl. »litet moln».) Numera begagnas för
detta ändamål stämplade kapslar af oblat. – Oblater
kallas äfven de smärre eller större, färgade eller
ofärgade, tunna och runda degkakor, som nyttjas
till försegling af bref (»munlack»). Sedan de
limmade kuverten kommit i bruk, hafva emellertid
dessa oblater blifvit alltmer sällsynta. –
Om »oblater» i andra betydelser se nästa art.
O. T. S.
Oblati (Lat., »de åt Gud offrade»), inom katolska
kyrkan benämning 1) på barn, som af sina föräldrar
bestämts för klosterlifvet (se
Munkordnar), 2) på personer, som utan att
lefva i kloster genom donationer åt klostren
förvärfvat sig rättighet att bära klosterdrägt,
3) på lekbröder och leksystrar i klostren. – Den
hel. Franciskas oblater (Oblate della Torre de
spechi) kallades en af Francisca Romana (f. i Rom
1384, d. 1436) stiftad, af furstliga och adliga
qvinnor bestående kongregation för sjukas vård.
J. P.
Obligat (af Lat. obligätus, förpligtad, förbunden,
oumbärlig), musikt., kallas en ackompanjerande stämma,
som spelar större rol än de öfriga, behandlas mera
som konserterande (jämte solostämman) och derför ej
kan vara borta. Sånger för en solostämma med orgel
eller klavér och dessutom en obligat violin, flöjt
e. dyl. voro i synnerhet i förra århundradet vanliga.
A. L.
Obligation (Lat. obligatio, egentl. fastbindning;
skuldförbindelse). 1. Förbindelse, förpligtelse. –
2. Obligation i juridisk mening betecknar närmast
den mot en fordringsrätt svarande förbindelsen,
men ordet nyttjas jämväl för att utmärka ej
blott rättsförhållandet i dess helhet, utan äfven
fordringsrätten. Båda dessa termer, fordringsrätt och
obligation, kunna i öfrigt användas för hvarje fall,
då rätt och förpligtelse föreligga, och sålunda
jämväl då fråga är om samhällsmedlemmarnas allmänna
skyldighet att uppfylla sina statsborgerliga
pligter eller att lemna hvarandra ostörda i
besittningen af sina rättigheter till person och
egendom. Men vanligen afser man med obligation sådan
förbindelse, hvari en person trädt till annan på
grund af någon dem särskildt vidkommande rättsgrund,
kontrakt, testamente, skadegörelse, rättsgemenskap
etc. Ett framträdande moment i obligationen är den
berättigades förmåga att göra den gällande mot den
förpligtade. Dock finnes denna egenskap fullständigt
allenast hos de civila obligationerna, ej hos de
s. k. naturliga. Här saknas den alltid i större
eller mindre måtto. En fordran kan exempelvis
ej uttagas på exekutiv väg, utan medför endast
rätt till qvittning, betalning ur mottagen pant
eller frihet från återgäldande af redan mottagen
prestation. En obligations innehåll kan vara positivt
eller negativt, d. v. s. innefatta en skyldighet att
antingen utföra eller underlåta något. Obligationer
af det förra slaget äro de vigtigare, och af dem äro
åter mest betydande de, som innebära en skyldighet
att lemna något annan till egande. I öfrigt finnes
en mängd indelningar af obligationerna. De kallas
ensidiga, då af rättsförhållandets personer blott
den ene har förpligtelse till den andre, såsom vid
försträckning, och tvåsidiga, då, såsom vid köp,
båda äro ömsesidigt förbundna. Efter beskaffenheten af
obligationens föremål skiljes åter mellan delbara och
odelbara, mellan bestämda och obestämda samt, bland
de senare, mellan alternativt och generiskt bestämda
obligationer. Och för det fall att flere personer,
såsom väl kan ske, gemensamt äro berättigade eller
förpligtade, talar man om solidariska och korreala
obligationer.
Der skriftligt erkännande af obligationen lemnats,
användes äfven om detta uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
