- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
73-74

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minotaurus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnes redan hos Lagrange, men förtjensten af dess
utbildande tillhör i första rummet Gauss, Legendre
och Laplace. Sedermera har metoden blifvit behandlad
af flere författare, hvilka dock delvis utgått från
olika förutsättningar och derför stundom kommit
till stridiga resultat. Särskildt gäller detta
för det fall, att de ingående storheterna ej äro
oberoende af hvarandra, ett fall, som först utförligt
behandlats af Bienaymé (1850). Jfr F. W. Hultman:
»Minsta qvadratmetoden» (1860) och Merriman: »A list
of writings relating to the method of least squares»
(1877). G. E.

Minstation. Se Mina, krigsv.

Minstrel (Eng.; Fr. ménétrier, ménestrel, se d. o.),
var under senaste skedet af medeltiden i England
benämning på de kringvandrande spelmän och sångare,
hvilka vid denna tid trädt i stället för de af
ålder aktade barderna och mestadels nedsjunkit till
taskspelares, qvacksalvares och gatmusikanters
klass. Huru lågt deras anseende slutligen stod
synes af drottning Elisabets förordning (1597)
att kringdragande minstrels skulle straffas lika
med landsstrykare. Ordet betyder numera i allmänhet
musikant, birfilare. – Biskop Percy gaf i företalet
till »Reliques of ancient english poetry» (1765) fart
åt den föreställningen, att en tidigare periods mera
ädla sångare l. barder burit namnet minstrels. Detta
historiska misstag gick sedan igen hos romantikerna
(W. Scotts »Lay of the last minstrel», Th. Moores
»Minstrel boy», o. s. v.).

Minto, Gilbert Elliot, earl of M., engelsk
statsman, f. 1751, d. 1814, gjorde 1776 sitt
inträde i underhuset, der han under 1780-talet var
en förklarad anhängare af Fox och Burke, blef 1793
medlem af privy council, bevakade under de följande
åren Englands intressen på Corsica, i Neapel och i
Wien (1799–1801) samt var 1807–13 generalguvernör i
Ostindien. Under hans styrelsetid derstädes eröfrades
bl. a. Mauritius, hvilken ö Frankrike sedermera aldrig
återfick, och Java, dit M. personligen medföljde
ockupationstrupperna. 1797 hade han blifvit peer,
med titeln baron M. 1813 utnämndes han till earl af
M. och viscount Melgund.

Minton, Thomas, läkare, föddes på Nordsjön d. 29
Nov. 1804. Hans fader var engelsman, hans moder
af svensk börd. M. blef student i Lund 1821 och
promoverades 1831 till med. doktor. Sedan han derefter
tjenstgjort såsom bataljonsläkare vid Helsinge
regemente samt provinsialläkare i Ljusdal och (från
1832) i Söderhamn, bosatte han sig 1841 i Stockholm,
hvarest han vann en vidsträckt praktik och stort rykte
såsom ögonläkare. Han var äfven allmänt afhållen för
sin välgörenhet. Död i Stockholm d. 15 Maj 1866.

Minturnae, i forntiden stad i Latium, vid floden
Liris (Garigliano), nära dess mynning, och vid
Appiska vägen. I de stora, af Liris bildade träsken,
der nymfen Marica hade en helig lund och ett tempel,
låg Marius gömd flere dagar (år 88 f. Kr.), sedan
Sulla förklarat honom fogelfri. Ruiner af teatrar
m. m. finnas vid den lilla staden Traetto.

Minucius, romersk slägt, bland hvars medlemmar
följande må nämnas. 1. Marcus M. Rufus var Fabius
Cunctators underbefälhafvare i det 2:dra puniska
kriget (se Fabius 4).
– 2. Cajus M. Augurinus åtalade såsom folktribun
187 f. Kr. Scipio Africanus d. ä. för försnillning. –
3. Quintus M. Thermus, pretor år 196 samt konsul
193 och 192 f. Kr., kämpade framgångsrikt i Spanien
och Ligurien. – 4. Marcus M. Felix lefde i 2:dra årh. e.
Kr. och författade den äldsta i behåll varande
kristna skrift på latin. Denna skrift, Octavius
(tr. första gången i Rom 1543), har formen af
en dialog, i hvilken invändningar och angrepp
mot kristendomen skarpsinnigt och vältaligt
vederläggas och bemötas. Författaren synes
hafva väl tillegnat sig sin tids – Antoninernas –
filosofiska bildning. Hans språk är jämförelsevis
rent. R. Tdh.

Minuend (Lat. minuendus, som skall minskas). Se
Subtraktion.

Minus (Lat.; »mindre») l. minustecken, matem.,
kallas det tecken, som sättes emellan två storheter
för att utmärka, att den förre skall minskas med
den senare. Ända sedan midten af 1400-talet begagnas
såsom minustecken ett horisontalt streck, –. Detta
tecken användes dock till en början blott vid ett enda
räknesätt, den s. k. »regula falsi», och fick först
under 1500-talet en allmännare betydelse. Af svenska
författare användt anträffas minustecknet först i
skrifter från början af 1600-talet. G. E.

Minuskel (af Lat. minusculus, dimin. af minor,
mindre), liten bokstaf. Se Majuskel.

Minut (Fr. minute, af Lat. minuta, förminskad,
liten, näml. pars, del). 1. Vid vinkelmätning
sextiondedelen af en grad (se Grad 2) och vid
tidmätning sextiondedelen af en timme. Understundom
förekommer, att man angifver äfven vinklars storlek i
timmar, tidsminuter och tidssekunder, då man tänker
sig cirkelns hela omkrets indelad i 24 timmar,
hvarje timme i 60 minuter och hvarje minut i 60
sekunder. För tydlighetens skull begagnas dervid olika
beteckning, i det grader, bågminuter och bågsekunder
tecknas °, ’ och ", men deremot timmar, tidsminuter
och tidssekunder h (Lat. hora, timme), m och s. En
timme är tydligen = 15°, en tidsminut = 15’ och en
tidssekund = 15". Så är t. ex. longitudsskilnaden
(eller tidsskilnaden) emellan observatorierna i
Stockholm och i Greenwich - 18° 3’ 30" = 1h 12m 142.
– 2. Sjöv., engelsk sjömil, nautisk mil, »knop».
1’ = 6,237,8 sv. fot = 1,852,3 meter. –
3. Byggnadsk. Se Modyl 1. – 4. Handelst.
»I minut», detsamma som i detalj, i smått,
i små mängder. Se Minuthandel. 1. E. J.

Minutera, utminutera (af Lat. minutus, förminskad,
liten), sälja eller utlemna i små mängder (»i
minut»). Se Minuthandel. – Minutör, minuthandlare.

Minuthandel (se Minut), handel i smått, detaljhandel,
kramhandel. – Redan i Stadslagen (från 1300-talet)
voro vissa personer i sin handel bundna till vissa
minimiqvantiteter (Köpm. balk 30). När sedan den
följande lagstiftningen sökte att genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfak/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free