Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Militärdistrikt kallas den högsta enhet, i hvilken svenska arméns trupper äro indelade i fredstid - Militäre höiskolen i Kristiania, högsta militära läroverket i Norge - Militärföreningar (militärsällskap) kallas de samfund för tankeutbyte i militära frågor och för gemensamma samqväm, hvilka af officerare bildats på åtskilliga ställen i Sverige - Militärgränsen var fordom namnet på en till österrikisk-ungerska monarkien hörande smal landremsa utmed gränsen mot Turkiet - Militär höghet. Se Höghetsrättigheter - Militärkoloni, ett område, der ett eröfrande folk gjort sina soldater bofasta såväl för att bevaka och med sig sammangjuta de besegrade som för att skydda gränserna mot fientligt infall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halland, Bohus län, Dalsland och Värmland,
Fjerde Stockholm, Upland, Södermanland,
Vestmanland och Nerike samt Femte Dalarna och
Norrland. Befälet i ett militärdistrikt utöfvas af en
s. k. generalbefälhafvare (generalsperson), under
hvilken lyda alla inom detsamma ständigt eller
tillfälligtvis förlagda trupper af armén, med undantag
af gardesregementena, samt de inom distriktet
befintliga fästningarna. Äfven Ryssland är
indeladt i militärdistrikt, 14 till antalet.
C. O. N.
Militäre höiskolen i Kristiania, högsta militära
läroverket i Norge, har till ändamål att utbilda
officerare för generalstaben, artilleriet och
ingeniörbrigaden samt att utbreda militära kunskaper
inom armén. Undervisningskursen är tvåårig och
innefattar äfven praktiska öfningar. För att antagas
till elev fordras att hafva aflagt afgångsexamen
från »krigsskolen» (se Krigsskola) med högre betyg
i matematik. C. O. N.
Militärföreningar (militärsällskap) kallas de
samfund för tankeutbyte i militära frågor och för
gemensamma samqväm, hvilka af officerare bildats på
åtskilliga ställen i Sverige. Äldst i raden af dessa är
Militärsällskapet i Stockholm, som stiftades d. 27
Dec. 1851. Detta sällskap upplöstes 1881, då ett nytt
militärsällskap uppstod, med hufvudsakligen samma plan
som det gamla. – Det första militärsällskapet i
landsorten bildades 1867 i 1:sta militärdistriktet. Det
sammanträder en gång om året i någon större
stad inom distriktet. Vid sammanträdena hållas
föredrag. Det bortgifver, om möjligt hvarje år, ett
resestipendium. Med detta sällskap såsom mönster
hafva under 1870-talet militärföreningar
bildats i 2:dra och 3:dje militärdistrikten samt
Vestmanlands och Nerikes militärförening. Det
3:dje distriktets förening utdelar sedan 1885
pris för militär-literära afhandlingar. För 5:te
militärdistriktet har en militärförening bildats
i Stockholm, hvilken under vintern vanligen har
månatliga sammankomster. Med afseende på flottan se
Sjöofficerssällskap. – Norska armén och flottan
hafva sitt Militäre samfund med eget hus i Kristiania.
C. O. N.
Militärgränsen (T. Militärgrenze) var fordom namnet
på en till österrikisk-ungerska monarkien hörande
smal landremsa utmed gränsen mot Turkiet.
Området var i århundraden organiseradt på rent
militäriskt vis för att motstå plötsliga infall af
turkarna, hindra pestens inträngande och hämma
smyghandel. 1849–73 bildade M. ett särskildt
kronland, men har nu upphört att existera som eget
förvaltningsområde och förenats dels med Ungern, dels
med Kroatien-Slavonien. Såsom kronland hade M. en
areal af 33,422 qvkm., med 1,200,370 innev. (1869).
Grunden till M. lade Mattias Corvinus i Ungern
derigenom att han lät från Turkiet flyktade bosner
och serber bosätta sig i kapitanatet Zengg, och
kejsar Ferdinand, som åt uskokerna (flyktingar från
Turkiet) upplät Warasdin-distriktet. Vid slutet
af 17:de årh. funnos 3 gränsgeneralat: Karlstadt-,
Warasdin- och Petrinia- l. Banal-generalatet. 1702 upprättades
den slavonska gränsen (längs Save, Teis och
Maros), 1764 den szekliska (siebenbürgska) och 1766
den valakiska gränsen. Gränslanden utgjorde till
1848 i statsrättsligt hänseende delar af Ungern,
Siebenbürgen och Kroatien-Slavonien, men voro med
afseende på författning och förvaltning fullt
sjelfständiga. Grundvalen för organisationen
bildade familjen, »gränshuset», som ursprungligen
fått nyttjanderätt till ett visst jord-område,
till hvilket den 1807 fick arfsrätt och 1850 full
eganderätt. Familjen egde egendomen gemensamt
och delade afkastningen. Förutom stamhuset,
som ej fick säljas, kunde familjen förvärfva
allodialegendom. Flere »gränshus» bildade en
»gränskommunion», och flere sådana bildade
»kompanier» och »regementen». Till belöning för
sin ståndaktighet under ungerska revolutionen
1848 förklarades M. 1849 för ett sjelfständigt
kronland och fick 1850 ny författning, men hade
fortfarande en militärisk förvaltning och var deladt
i 3 militärgränsområden: det kroatisk-slavonska,
det serbisk-kroatiska och det siebenbürgska. Redan
1851 upphäfdes den siebenbürgska militärgränsen, och
d. 1 Nov. 1872 införlifvades den serbisk-kroatiska
med Ungern. 1873 ställdes den kroatisk-slavonska
under samma civilförvaltning som Kroatien-Slavonien,
och d. 15 Juli 1881 förenades den fullkomligt med
detta land. Dermed upphäfdes fullständigt de gamla
institutionerna, och den för den öfriga monarkien
gällande värnpligtslagen infördes äfven i detta
område.
Militär höghet. Se Höghetsrättigheter.
Militärkoloni, ett område, der ett eröfrande folk
gjort sina soldater bofasta såväl för att bevaka
och med sig sammangjuta de besegrade som för att
skydda gränserna mot fientligt infall. Sådana kolonier
(Lat. castra stativa) inrättades af romarna i Gallien,
vid Rhen och i andra eröfrade trakter samt gåfvo
upphof till många af de nuv. stora städerna. Liknande
anordningar vidtogo spaniorer och portugiser i
Amerika, engelsmän, österrikare, turkar och före
dem äfven kineser i åtskilliga trakter. Tanken
återfinnes äfven i det svenska indelningsverket och
i det ryska kosakväsendet. Särskild ryktbarhet hafva
de ryska militärkolonierna fått, hvilka 1820–25
började anläggas af kejsar Alexander I på inrådan
af krigsministern Araktjejev. Hela infanteri- och
senare äfven kavalleri-regementen förlades inom ett
för hvart och ett bestämdt område, der manskapet
fördelades på kronogodsen. Derigenom ville man göra
soldaterna förtrogna med åkerbruket och gifva dem
böjelse för borgerliga sysselsättningar, på samma
gång man påräknade en minskning i kostnaderna
för arméns underhåll, lättare rekrytering,
bildandet af en reserv, möjligheten att försörja
afskedade soldater samt på samma gång förbättring
och lättnad i åkerbruket. Den stränghet, med
hvilken åtgärden genomfördes, retade befolkningen
mångenstädes till uppror, och efter åtskilliga
förändringar upphäfdes hela inrättningen år 1857.
C. O. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
