Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppsliga och psykiska egenskaper. (Müllers rasschema är
meddeladt på art. Hår, sp. 241–242). I det stora hela
antager O. Peschel (»Völkerkunde», 6:te uppl., 1885)
Müller-Haeckels indelning, men sammanslår några
raser till en samt får sålunda 7: australier, papuaer,
mongoler (till hvilka han hänför äfven malajer och
amerikanska folk), dravida, negrer, hottentotter och
medelhafsrasen (= Blumenbachs kaukasiska ras). Äfven
Huxley uppställer på grund af hårets egenskaper två
hufvudafdelningar: ullhåriga och släthåriga.
Vid rasbestämningen kan språket i ej så få fall
tjena till hjelp, men duger ingalunda att ensamt
uppställas såsom afgörande, ty språket är till sin
uppkomst naturligen yngre än rasen. Det kan, såsom
historiskt låter sig bevisa, genom yttre våld eller
en inträngande öfverlägsen kultur alldeles skifta
form inom en ras eller en rasdel och blir i alla
händelser en olämplig måttstock vid fastställandet af
en lika fysisk härstamning, hvilket ju rasindelningen
afser. Ännu mindre betydelse hafva seder och bruk
uti ifrågavarande afseende. Om menniskoslägtets
fördelning på grund af språkens art se Språk.
Blandning eller kroasering raserna och folken emellan
har sedan urminnes tid egt rum i Gamla verlden
och efter upptäckten af Nya verlden försiggått i
stor omfattning. Det har visat sig, att kroasering
emellan alla menniskoraser är möjlig, och att ur
denna blandning kan uppstå en fortplantningsduglig
afkomma. (Det har dock ej framlagts fullt giltiga
skäl för den åsigten att hvilka raser som hälst
kunna afla »bländingar», hvilka ega förmågan att
obegränsadt fortplanta sig inbördes. Det gifves
exempel på att blandfolk dö ut, om de ej utspädas
med några af stamraserna.) I motsats till Kriegks,
Gobineaus m. fl:s åsigt att en sådan blandning
afsätter en fysiskt och psykiskt kraftigare
produkt hålla andra forskare före, att blandfolket,
der rasmotsatserna äro stora, med afseende å såväl
själs- som kroppsförmögenheter oftast ärfver den
svagare rasen. Blandning emellan närstående raser
eller emellan olika folk af samma ras anses deremot
utöfva ett förädlande inflytande. Exempel härpå lemna
magyarer (blandning af mongoler och kaukasier) samt
romanska folk och engelsmän (blandning af germaner
och kelter). Hvita (kaukasiska) rasen och gula
(mongoliska) rasen visa sig vara de andra öfverlägsna
i kampen för tillvaron – den store förädlaren af
menskligheten. I Australien, Polynesien och Amerika
är européernas eller kinesernas ankomst liktydig med
infödingarnas tillintetgörelse. Endast Afrikas neger,
understödd af sitt för de hvite dödande klimat, har
bjudit kraftigt motstånd; och omflyttad i Amerikas
jord, har han ätit ut rödskinnet. Genom blandning
uppstå af hvita och negrer mulatter, af hvita och
indianer mestiser, af hvita och mulatter quarteroner
(af somliga kallade terzeroner l. morissio), af
hvita och quarteroner (terzeroner) quinteroner
(qvarteroner l. albinoer), af negrer och indianer
chinoer, af negrer och mulatter samboer (af
somliga kallade cabroer l. griffioer). Flere andra
benämningar förekomma, olika på olika ställen.
Med afseende på frågan huruvida raserna bilda
en eller flere arter (species) antaga somliga
(t. ex. Haeckel), att de representera flere på
grund af typernas inbördes olikhet och beständighet,
rasernas geografiska utbredning och olikheten emellan
de på dem lefvande parasiterna. Andra åter (Darwin,
Quatrefages, Müller) anse, att de äro subspecies
af en art, emedan en fortplantningsduglig afkomma
kan uppstå genom skilda rasers sammanparning och
emedan raskarakterernas variabilitet är så stor,
att öfvergångsformer dem emellan alltid kunna
påvisas. Frågan är kinkig att afgöra, emedan det
vetenskapliga artbegreppet fortfarande är sväfvande.
Frågan om menniskornas ursprung har, helt naturligt,
ofta framställt sig för tänkaren. Enligt Bibeln är
menniskan den sist skapade varelsen och framträdde
med ens fullt utvecklad i sin nuvarande form »till
ett Guds beläte». Men äfven på menniskan tillämpar
man numera i allmänhet den darwinska descendens- eller
transmutationsteorien (se Darwinism), enligt hvilken
den närvarande formen endast är en länk i en kedja af
öfvergångsformer. Enligt Darwin var den första länken
i menniskoslägtets utvecklingskedja ett apartadt
däggdjur, »ingalunda identiskt med eller ens mycket
likt någon nu lefvande apart», men dock en gemensam
urfader för menniskan och apan (se vidare Menniskan).
Af icke mindre intresse har spörsmålet om
menniskoslägtets ålder varit. Ännu Cuvier ansåg, att
menniskan ej skapades förrän efter den revolution,
som enl. hans åsigt afslutade den senaste af jordens
geologiska perioder. Quatrefages sätter slägtets
uppkomst före qvartärperioden. I dennas lager hafva
nämligen påträffats lemningar af menniskoskelett,
som ådagalägga, att menniskan redan då hade i det
stora hela samma kroppsbeskaffenhet, som i våra dagar
skiljer henne från närmast stående djur. Fynd från
nämnda tid i vestra Europa (Kannstatt, Neanderthal,
Cro-Magnon, Furfooz, Grenelle) visa tydligen, att
redan då funnits två skilda grundtyper, en dolikocefal
och en brakycefal. Till den förra höra den om stor
vildhet vittnande s. k. Kannstatt-rasen, den äldsta af
Europas raser, mammutdjurets och grottbjörnens samtida
och besegrare, samt den resliga Cro-Magnon-rasen, som,
enl. Quatrefages, invandrat från Afrika, der den ännu
återfinnes. Brakycefal var deremot Furfooz-rasen,
ett småväxt slägte, samtida med renen i vestra
Europa och försvinnande med honom. Att fixera
menniskoslägtets ålder, räknad i år, är en lönlös
möda. En kombination af historiskt bevisliga fakta
med en rad af förhistoriska (på geologien stödda)
hypoteser leder redan till en summa af hundratusentals
år. Och der bortom öppnar sig den oöfverskadliga
utsigten öfver den tidssträcka, under hvilken,
enligt de darwinistiska forskarna, den talförmågan
ännu saknande menniskan skilde sig från henne närmast
stående varelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
