Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på Donaus norra strand ända till dess biflod
March. Slätten mäter från vester till öster 45 km.,
från norr till söder 30 km. På M. blef konung Ludvig
Barnet 907 slagen af ungrarna (vid Theben, nära Marchs
inflöde i Donau). Der (vid Kroissenbrunn, 8 km. från
Marchs mynning), segrade konung Ottokar af Böhmen
1260 öfver konung Bela IV af Ungern, men der (vid
Dürnkrut, något längre upp på vestra March-stranden)
blef han d. 26 Aug. 1278 i sin ordning besegrad af
kejsar Rudolf af Habsburg. På M. levererades äfven,
1809, de väldiga slagen vid Aspern och Wagram.
C. O. N.
Marchi [ma’rki], Francesco, italiensk fästningsbyggare,
f. 1506, d. 1598, tjenade efter hvartannat hertig
Alessandro de’ Medici i Florens, påfven Paul
III och hertig Ottavio Farnese i Parma, kom med
dennes gemål, Margareta, 1559 till Bruxelles och
kvarstannade i spansk tjenst, äfven sedan Margareta
1567 nedlagt sin befattning såsom ståthållarinna
öfver Nederländerna. M:s arbete Della architettura
militare libri tre (1599, omtryckt 1840, 4 bd med
161 kopparstick; ny edition af L. Marini 1810) var
epokgörande i befästningskonstens historia.
Marci, Georg, psalmsångare, föddes vid gården
Salevare i Angelstads socken, Småland, omkr. 1540,
kom ungefär 20-årig till Upsala, hvarefter han
ingick i k. kansliet samt under danska kriget blef
skeppsskrifvare och sedan fregattkapten. 1568
prestvigdes han och blef »superintendent öfver
hela fältkleresiet» och blef 1571 hofpredikant
hos konung Johan. Tre år senare begärdes han af
bönderna till kyrkoherde i Annerstad, Vexiö stift,
och skall hafva erhållit kunglig fullmakt å denna
syssla för sig och sina bröstarfvingar, »så länge
någon finnes, som presteämbetet förestå kan, nu
och i evärdeliga tider». Detta bref är dock numera
bevisadt vara understucket. M. var mycket verksam
för sin församlings bästa, skaffade ny kyrka och
skrud till denna samt underhöll flere studerande
ynglingar, äfven vid utrikes lärosäten, då han
sjelf, oaktadt fem gånger gift, ej egde någon
vuxen son. Han afled d. 13 Febr. 1613. – I vår
psalmhistoria nämnes, sedan Högmarcks tid, M. såsom
»bevisligen» diktare till n:r 403 i gamla psalmboken,
hvilken psalm, högst betydligt omarbetad af Wallin,
återfinnes under n:r 497 i 1819 års psalmbok.
-rn.
Marcia [ma’rtsjia], Ital., musikt., marsch. – Marciale,
alla marcia, marschartadt, i marschtakt.
Marcia aqua (Aqua Marcia), en 90 km. lång
vattenledning i Rom, anlades af Q. Marcius
Rex 146 f. Kr., förbättrades af Agrippa och
återställdes 1869. Vattnet, som hemtas från
Sabinska bergen, anses vara det yppersta i Rom.
R. Tdh.
Marcianus Capella. Se Capella.
Marcion, marcioniter. Se Gnosticism, sp. 1323.
Marcius namn på en romersk slägt med flere grenar,
såsom Censorinus, Crispus och
Philippus. Af den sistnämnda grenens medlemmar
märkas 1. Quintus M. Philippus, konsul 186 f. Kr.,
som ledde undersökningen angående »bacchanalierna»
(Bacchusmysterierna) och senare användes att ordna
Greklands angelägenheter samt kämpade mot konung
Perseus i Macedonien, och 2. Lucius M. Philippus,
konsul 91 f. Kr., en lycklig talare, i synnerhet
i extemporerade föredrag. – Vidare omtalas en
eller, enligt andras uppgift, två gamla siare med
namnet M. på det andra puniska krigets tid. –
Om Ancus M. och Gn. M. Coriolanus se dessa.
R. Tdh.
Marc-Monnier, fransk författare. Se Monnier.
Marconi, Rocco, italiensk målare af den venezianska
skolan, f. i Treviso, var verksam der och i Venezia
1505–1520. Enligt uppgift var han lärjunge af
Giovanni Bellini, men utbildade sig i synnerhet
efter Giorgione och Palma vecchio. Endast få
och torftiga underrättelser finnas om hans lif,
och äfven de arbeten, som tillskrifvas honom, äro
få. Här må nämnas Kristi lik, omgifvet af sörjande
anhöriga (i Venezias akademi), Frälsaren emellan
två apostlar (i SS. Giovanni e Paolo, Venezia) och
Äktenskapsbryterskan inför Kristus (i Palazzo Reale,
Venezia). C. R. N.
Marco Polo. Se Polo.
Marcus, evangelisten. Se Markus.
Marcus Aurelius (Antoninus), med tillnamnet
Philosophus, romersk kejsare, föddes i Rom år 121 af
en från Spanien härstammande familj. Såsom yngling
egnade han sig med stor ifver åt studiet af den
stoiska filosofien och fortfor dermed äfven såsom
kejsare. Redan år 139 blef han adopterad af kejsar
Antoninus Pius och fick dennes dotter Faustina till
gemål. Nio år senare erhöll han den tribuniciska och
prokonsulariska myndigheten och blef upptagen till
Antoninus’ medregent. Denna ställning innehade han
ända till kejsarens död, under hela tiden åtnjutande
dennes obegränsade förtroende och tillgifvenhet. Icke
långt efter sin tronbestigning, år 161, fick han
ett krig med de obändige markomannerna, hvilka
t. o. m. inbröto i norra Italien. Kejsaren drog sjelf
i fält och vann flere segrar. År 170 företog han ett
nytt tåg emot de germanska stammarna norr om Donau
och slog qvaderna i en stor drabbning, efter hvilken
desse och äfven markomannerna måste bedja om fred
och underkasta sig. Derefter tågade kejsaren till
Asien, der en hans general, Avidius Cassius, gjort
uppror. Efter dettas dämpande återvände han till Rom
och höll en triumf. År 179 måste han företaga ett
nytt tåg mot de orolige markomannerna och slog dem
vid Carnuntum. Han afled kort derefter (180), innan
kriget ännu var slutadt. Ehuru hans regering upptogs
af ständiga krig, sörjde han likväl på allt sätt för
sina undersåtars väl genom lagarnas förbättring och
god hushållning med statens medel. Till sin karakter
var han mild, blygsam, uppriktig och vänlig. Till
minne af hans seger öfver markomannerna lät senaten
åt honom resa en pelare, den s. k. Antoninus-kolonnen,
som ännu pryder ett torg i Rom. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
