Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marchal, Charles François, fransk målare, f. 1826,
d. i Paris 1877, lärjunge af Drolling och Fr. Dubois,
egnade sig i början åt framställning af motiv ur
det moderna parislifvet (Masker, hvilka efter en
fastlagsbal möta barmhertighetssystrar m. m.),
men vände sig sedan till skildring af lifvet i
Elsass. Hans landtliga scener derifrån äro sanna
i rörelse och uttryck samt ega derjämte ofta en
humoristisk eller känslofull anstrykning, som
ökar deras behag. Af hans arbeten funnos förut i
Luxembourg Luthers koral (unga bondflickor, som i
morgonstunden sjunga utanför husen) och Pigmarknad
i Bouxwiller.
Marchantia L., bot., är ett egendomligt slägte
bland lefvermossorna, bildande typen för en
egen afdelning (eller familj), Marchantiaceae
Endl. (se Lefvermossor). Slägtet har flere
antheridier och arkegonier tillsammans på undre
ytan af en flerflikad sköldformig skifva. Denna
uppbäres af ett skaft, som uppstiger från den
läderartade, platta, vanligen gaffellikt förgrenade
bålen, hvilken på sin öfre sida har bägareformiga
behållare, i hvilka utvecklas ett särskildt slag af
förökningsorgan, groddknoppar. M. polymorpha L., den
enda svenska och mycket allmänna arten, förekommer
hälst på mager, fuktig jord, der den grågröna
bålen breder ut sig på jordytan och uppsänder många
fruktifikationsorgan, snarlika små hattsvampar. Dess
torkade bål har fordom begagnats mot lefversjukdomar.
O. T. S.
Marchantiaceae. Se Lefvermossor och Marchantia.
Marche (marsj; Fr., egentl. »mark», gränsland),
fordom provins i det inre Frankrike, mellan Berri,
Bourbonnais, Auvergne, Limousin och Poitou, med
Guéret till hufvudstad, omfattade större delen af
det nuv. depart. Creuse, en stor del af Haute-Vienne
samt mindre delar af Charente och Indre. Arealen
var omkr. 4,900 qvkm. Omkr. midten af 10:de årh. gafs
M. såsom grefskap af hertig Vilhelm III af Aqvitanien
åt Boso I, grefve af Limoges och Charroux. 1477
förenade Ludvig XI M. med kronan.
Marche [ma’rke], Markerna, landskap (compartimento)
uti Italien, omfattar de 4 provinserna Ancona,
Ascoli-Piceno, Macerata och Pesaro e Urbino,
eller i allmänhet det område, som motsvarar
medeltidens Mark Ancona och Mark Fermo (eller
endast Mark Ancona). Arealen (enl. Strelbitsky)
9,835 qvkm. 966,533 innev. (1884).
Marche forcée [marsj fårrse], Fr., påskyndad marsch
eller transport. Se Marsch, krigsv.
Marchena [-tjena], stad i spanska prov. Sevilla,
vid jernvägen, som förenar Sevilla–Cadiz-banan med
Cordova–Malaga-banan. 13,768 innev. (1877).
Marcheschvan l. cheschvan, hos judarna den 8:de
månaden i feståret, den 2:dra i det borgerliga
året. Den har än 29 än 30 dagar och motsvarar
tiden från omkr. d. 10:de Okt. till d. 10:de Nov.
L. L.
Marchese [-kese], Ital. Se Markis.
Marchesi [-kesi], Pompeo, italiensk bildhuggare,
f. 1790, d. 1858, var lärjunge af
Canova, blef professor vid akademien i Milano och hörde
på sin tid till konstens koryféer uti Italien. För
kyrkan S. Carlo i nämnda stad utförde han en kolossal
grupp, Religionen (1852), i Turin en grafvård öfver
hertig Emanuel Filibert, segraren vid S. Quentin,
åtskilliga reliefer för Arco della Pace i Milano samt
2 statyer af kejsar Frans I, en i Graz och en i Wien.
Marchesi [-kesi], Salvatore, egentl. cavaliere
Salvatore de Castrone, marchese della Rajata,
italiensk sångare, f. 1822 i Palermo, utträdde 1840
af politisk öfvertygelse ur neapolitanska adelsgardet,
vid hvilket han var officer, samt studerade derefter
juridik och musik, särskildt sång för Raimondi,
Lamperti och Fontana. Hans deltagande i 1848 års
revolution föranledde hans utvisande. M. begaf sig då,
(1849) till New York, på hvars italienska opera,
han uppträdde som Ernani. Derefter fortsatte han
sina sångstudier i London för Garcia samt gifte
sig 1852 med sångerskan Mathilde Graumann
(f. 1826 i Frankfurt a. M.). Båda uppträdde sedan
med framgång på åtskilliga scener, anställdes 1854
vid Wiens konservatorium samt flyttade senare till
Paris, hvarifrån fru M. 1865 kallades till Köln och
1869 å nyo till Wien såsom sånglärarinna. Sedan
1881 äro båda makarna åter bosatta i Paris, der
de idka sångundervisning. – M. har utgifvit en
sångskola, vokaliser och diverse sångkompositioner
samt öfversatt till italienskan flere operatexter,
bl. a. af Wagner. Fru M. har anseende för att vara
en af samtidens allra förnämsta sånglärarinnor, och
hennes vokaliser äro allmänt i bruk. Hon studerade
under Nicolai i Wien 1843 och Garcia i Paris 1845,
samt var redan i Paris och London mycket uppburen
såsom konsertsångerska, då hon gifte sig med M. Hon
har utgifvit en sångskola, förutnämnda vokaliser samt
Erinnerungen aus meinem leben (1877). Bland hennes
elever må nämnas Gabriella Kraus, Etelka Gerster,
Emma Nevada, Ingeborg Ås, Georgina Sommelius och
Adèle Almati (Fich). A. L.
Marchesi da Cotignola [-kesi -tinjåla], Girolamo,
italiensk målare af den bolognesiska och sedermera af
den romerska skolan, f. omkr. 1481, d. omkr. 1550,
troligen i Rom, var enligt, äldre åsigt lärjunge af
Francesco Francia, enligt nyare utsago (Lermolief) af
Francesco och Bernardino Zaganelli, men utbildade sig
under inflytande af Rafael och arbetade i Bologna,
Rom och Neapel, en kort tid äfven i Rimini och
Ravenna. Till de bästa af hans senare arbeten hör
Ordensregeln meddelas bernhardinmunkarna (i Berlin).
C. R. N.
Marchettus från Padua, italiensk musiklärd,
lefde omkr. 1270–1320 och är bekant genom två högst
märkliga musikteoretiska traktater: Lucidarium
in arte musicae planae och Pomerium artis musicae
mensurabilis, senare aftryckta (ehuru något felaktigt)
i Gerberts »Scriptores». M. afviker i åtskilligt
från de straxt efteråt genom Jean de Muris fastslagna
teorierna och anteciperar genom flere djerfheter en
långt senare tid. A. L.
Marchfeld [-felt], en stor vågformig, af byar uppfylld
slätt, som nedanför Wien utbreder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
