Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malheur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upsala 1778, filos. mag. 1788, prestvigdes 1794 och
blef 1796 collega scholae i Falun. Han utnämndes till
kyrkoherde i Sevalla 1809, förflyttades 1815 till
Vestra Fernebo samt blef 1826 kontraktsprost och 1830
teol. doktor. Död 1840. M. var, efter gammalt mått,
en otroligt lärd man, hvars beläsenhet samlats
på de hebreiska och grekiska heliga skrifterna
samt kyrkofäderna, ur hvilka han ordagrant
kunde ur minnet uppläsa långa stycken. Han
hade dessutom ovanlig kännedom om medeltidens
asketiska och teologiska literatur samt var stor
kännare af den protestantiska dogmatiken. Hans
författareverksamhet inskränkte sig dock till
några stridsskrifter mot swedenborgarna G. Knös
och J. Tybeck samt ett par andra smärre uppsatser.
-rn.
Mallorca [maljå̈́’rka] l. Majorca, den största bland
Baleariska öarna (se d. o.), har enligt Strelbitsky
en areal af 3,501 qvkm. och hade 1877 230,396 innev.
Mallriekor, marlekor, geol., kallas de egendomliga
bildningar, konkretioner (se d. o.), som flerestädes
förekomma inneslutna i glaciala eller ännu yngre
leror, och som bestå af en stenhård, kalkblandad
lera med större kalkhalt än den lera eller mergel,
i hvilken de ligga inbäddade. Marlekorna hafva
en mycket vexlande skapnad. De äro dels ganska
regelbundet formade, liknande än kulor, an runda
eller aflånga plattor, skifvor eller trissor (af
allmogen stundom benämnda »näckebröd»), dels äro de
mera oregelbundna samt försedda med utstående valkar
och viggar. Mariekorna hafva tydligen bildats inuti
sjelfva lerlagren genom kemiska krafters verksamhet,
som haft till följd kalkhaltens koncentrerande eller
samlande kring vissa punkter. Ofta torde i lerslammet
inbäddade organismer hafva gifvit upphof till
marlekebildningen. Vid flere förekomster, i synnerhet
i Norge, äfvensom på Grönland, är det ganska vanligt
att inuti sjelfva marlekorna finna lemningar efter
musslor, sjöstjernor, fiskar m. m. Jfr Imatrastenar.
E. E.
Malm. 1. Miner., en kemisk förening emellan en tung
metall och vissa andra ämnen, hvilken förening bör
innehålla så stor mängd af metallen, att denna kan ur
föreningen ekonomiskt tillgodogöras. Vanligen utgöras
malmerna af oxider, svafvelföreningar, karbonat
o. s. v., i de flesta fall ej rena, utan blandade med
andra för metallurgiskt ändamål värdelösa mineral, som
fått namn af gång- eller lagerarter. De i naturen
förekommande gedigna metallerna (guld, silfver,
platina m. fl.) kunna således icke i egentlig mening
kallas malmer, äfven om de hittas insprängda uti eller
äro blandade med andra mineral, utan få då andra namn
(guldqvarts, gyldisk svafvelkis, platinaförande sand
o. s. v.). Men deremot säger man, att magnetit är en
jernmalm och kopparkis en kopparmalm, emedan de äro
oxider och svafvelföreningar af jern och koppar samt
användbara för utbringande af dessa metaller. Deremot
är icke magnetkisen en jernmalm, ehuru den innehåller
öfver 60 proc. jern, emedan användbart jern icke
derur kan framställas; ej häller kallas
svafvelkisen en svafvelmalm. enär svaflet icke är en
tung metall. De vigtigaste malmerna äro guldmalm,
silfvermalm, qvicksilfvermalm, kopparmalm, blymalm,
zinkmalm, tennmalm (kassiterit), manganmalm,
jernmalm, nickelmalm, och koboltmalm. Malmernas
värde beror på den metall de innehålla och är
mycket olika (se nedan, 2). Malmerna uppträda i
naturen på vissa väl skilda sätt, som ur geologisk
synpunkt kunna klassificeras sålunda: malm-flötser,
som äro inlagrade mellan sedimentära formationer,
malm-lager, som äro inlagrade mellan kristalliniska
bergarter, och malm-gångar, hvilka genomsätta
den omgifvande bergarten och dervid öfvertvära
skiffrings-riktningen. De båda förra slagen af malmer
äro af samma ålder som bergarten; det tredje slaget
är yngre än den omgifvande bergarten. Malmflötser
hafva blifvit aflagrade i vatten tillsammans med de
lager af sandsten, lerskiffer, kalksten eller andra
bergarter, som omgifva dem. De förekomma derför
i bäddar af vexlande mäktighet, med jämförelsevis
stor utbredning i förhållande till mäktigheten. Så
uppträda i allmänhet jernspat, brauneisenstein,
hematit i stenkolssystemet. Stundom har malmen
blifvit fint fördelad i ett visst lager af bergarten,
t. ex. kopparglansen i det permiska systemets
s. k. kopparskiffer på Harz och andra ställen. Man
säger då, att malmen förekommer såsom impregnation
i detta lager. Malmlager äro inbäddade mellan de
kristalliniska bergarternas skikt, men de hafva ej en
så regelbunden form som flötserna, utan mäktigheten
är varierande. Ofta hafva dessa malmer en mer eller
mindre utpräglad lins- eller körtelform. Sådana
malmer kunna antingen sjelfva vara skiktade eller
också endast genom sitt läge visa, att de tillhöra
skiktsystemet och äro bildade samtidigt med de
omgifvande lagren af gneis, hälleflinta, kristallinisk
kalksten o. s. v., som omgifva dem. Exempel på sådana
malmlager hafva vi i de svenska jernmalmerna, såväl
magnetit- som blodstensmalmerna. Äfven i Förenta
staterna och flerestädes uppträda sådana lager af
jernmalm. Likaledes uppträda zinkblende, svafvelkis
och kopparkis med flere malmer i form af lager. Då
ett malmlager är mycket oregelmässigt och har sin
utsträckning hufvudsakligen i en riktning, kallas det
en malmstock l. lagerstock (se d. o.). Malmgångar äro
af flere slag alltefter innehållet och dess fördelning
i gången, men alla karakteriserade derigenom att
de äro yngre än den omgifvande bergarten. Oftast
öfvertvära de skiktningen, men kunna äfven
gå parallelt dermed och benämnas då lagergångar
(se Gång 1). De hafva bildats genom fyllning af
sprickor och kaviteter i bergarten. I vissa kalkstenar
och dolomiter hafva kanaler och oregelbundna hålor
uppstått genom den lösande inverkan af underjordiskt
vatten. Andra bergarter hafva blifvit genomsatta
af sprickor eller sönderkrossats af starkt tryck,
så att oregelbundna mellanrum uppstått. I sådana
håligheter hafva afsatt sig malmer och andra mineral,
ofta vackert kristalliserade; de hafva ditförts genom
i håligheterna cirkulerande vatten, genom sublimation
eller på annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
