Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malheur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckla. M:s skrifter äro till största delen
införda i Vetenskapsakademiens handlingar eller
bland hennes »Tal», i Upsala Vetenskapssocietets
»Acta» och i London-akademiens »Philosophical
transactions». Han har äfven presiderat för ett
trettiotal akademiska disputationer, af hvilka
de flesta synas vara författade eller åtminstone
redigerade af respondenterna. Dessutom utgaf
han Kort beskrifning om globers nytta och bruk
(1762) och Allmän eller mathematisk beskrifning
om jordklotet (1772, öfversatt på tyska 1774).
G. E.
Mallet [-lä], Paul Henri, schweizisk historiker,
f. i Genève 1730, kom under Fredrik V:s regering
(1746–66) till Danmark samt blef 1752 professor i
fransk literatur i Köpenhamn och derefter lärare
för kronprinsen (sedermera kon. Kristian VII). Af
helsoskäl måste han 1762 återvända till Genève,
hvarest han blef professor i historia och dog
1807. Åren 1753–58 deltog M. i utgifvandet af en
fransk månadsskrift, »Mercure danois», i hvilken
han meddelade utlandet underrättelser om danska
förhållanden. Han gjorde äfven det första försöket
till en ordnad framställning af Nordens tillstånd
under forntiden och af den nordiska gudaläran
genom sina arbeten Introduction à l’histoire de
Dannemarc (1755; utg. i en engelsk bearbetning,
»Northern antiquities», 1770) och Monuments de
la mythologie et de la poésie des celtes et
particulièrement des anciens scandinaves (1756)
samt skref en omfattande Histoire de Dannemarc
(1758–77; öfvers. på tyska 1766–79), hvilken
behandlade tiden till enväldets införande (1660).
E. Ebg.
Mallet du Pan [-lä dy pang], Jacques, fransk
publicist, f. 1749 nära Genève, fick 1772 genom
Voltaire en professur i Kassel, kastade sig snart
in i tidskriftsföretag och utgaf i Paris 1784–92
(sedan 1788 såsom bihang till »Mercure de France»)
»Journal historique et politique», hvilken under
revolutionen förfäktade konungadömets intressen. Våren
1792 for M. till Tyskland med uppdrag att söka
förmå tyska furstar till en intervention för att
rädda Ludvig XVI. Derefter vistades han vexelvis
i Genève, Bruxelles, Basel samt London, hvarest
han 1798 grundade »Mercure britannique». Han dog
i Richmond 1800. M. var anhängare af den engelska
författningen. Grundlighet och energisk stil utmärka
hans skrifter, bland hvilka den intressantaste är
Mémoires et correspondance pour servir à l’histoire
de la révolution française (utg. i 2 bd 1851).
Malleus, Lat., hammare; ett af hörbenen (se
Hörselorgan, sp. 375). – M. haereticorum. Se
Faber, Joh., sp. 924. – M. maleficarum. Se
Hexeriprocesser. – M. monachorum. Se Cromwell, 1.
Mallinckrodt, Hermann von, tysk politiker, f. 1821,
d. 1874, blef 1849 regeringsassessor i preussisk
tjenst, befordrades 1860 till regeringsråd i
Düsseldorf, förflyttades 1867 mot sin önskan till
Merseburg och erhöll 1872 på begäran afsked med
pension. Han tillhörde 1852–63 samt från 1868 till
sin död den preussiska landtdagens deputeradekammare
och 1867–70 Nordtyska förbundets, derefter Tyska
rikets riksdag.
I den sistnämnda fick han såsom varm katolik,
aktningsbjudande personlighet och framstående
parlamentarisk förmåga ledningen af det ultramontana
»centrumpartiet» vid sidan af A. och P. Reichensperger
samt – sedan 1872 – Windthorst.
1. Mailing, Ove, dansk historieskrifvare och
statsman, föddes i närheten af Viborg d. 16 Dec.
1746, blef student 1763 samt tog teologisk examen
1766, men egnade sig sedermera åt studiet af historia
och estetik. 1776 skref M. det första helt danska
sångspelet, Belsor i hytten, och författade åtskilliga
visor. 1777 utgaf han, på O. Guldbergs uppmaning,
arbetet Store og gode handlinger af danske, norske og
holstenere, hvilket genom sin varmt fosterländska
tankegång och sitt goda språk vann stor utbredning
och länge begagnades såsom läsebok i skolorna
(5:te uppl. utkom 1810, den 7:de 1885, och boken
öfversattes till tyska, franska och engelska). Genom
Guldbergs ynnest blef M. 1777 »kammersekretär» i
Generaltullkammaren och steg hastigt från det
ena ämbetet till det andra. 1792 blef han etatsråd
samt 1797 deputerad och 1804 förste deputerad i
Generaltullkammaren. 1787–1815 var han medlem af
finanskomitén, 1791–1804 direktör i speciesbanken och
1813–18 öfverdirektör för riksbanken. 1805–17 satt
han såsom ledamot af direktionen för universitetet
och de lärda skolorna samt var i sådan egenskap
ordförande i den komité, som (1811) uppgjorde förslag
till det nya norska universitetets organisation.
1824 utnämndes M. till statsminister.
(Han var den förste ofrälse man, som beklädde
denna post i Danmark.) Död d. 17 Nov. 1829.
E. Ebg.
2. Mailing, Peder, dansk arkitekt, den föregåendes
son, född d. 22 Dec. 1781, var elev af K. F. Hansen
och af konstakademien, hvars mindre guldmedalj
han vann 1801. Efter P. Meyns död (1808) blef
M. tillförordnad samt 1809 ord. stadsarkitekt,
och i denna ställning verkade han till sitt
frånfälle, d. 3 Maj 1865. 1810–15 vistades
han utomlands. Efter hemkomsten blef han agré
och 1818 ledamot af konstakademien. M:s namn
är fäst i synnerhet vid tvänne byggnadsverk,
Köpenhamns universitet (1835), i en ganska
egendomlig stil, som icke saknar storslagenhet,
och Sorö akademi (1828), i en enkel italiensk stil.
Ph. W.
Mallinger, Mathilde, tysk sångerska, f. i Agram 1847,
elev af Gordigiani och Vogl i Prag samt Lewy i Wien,
var 1866–69 engagerad vid Münchens hofteater och
1869–82 en af stödjepelarna för Berlins hofopera. Hon
blef 1869 gift med baron Schimmelpfennig von der Oye.
A. L.
Malling-Hansen, Hans Easmus Johan, dansk
uppfinnare, född på Låland d. 5 Sept. 1835,
blef 1865 teol. kandidat och s. å. föreståndare
för döfstuminstitutet i Köpenhamn. M. har
gjort sig mycket känd genom sin uppfinning
af »skrifkulan» (1870), för hvilken han 1872
erhöll den kungliga förtjenstmedaljen i guld.
E. Ebg.
Mallmin, Gustaf Magnus, prest, teolog, född i
Stora Tuna, Dalarna, 1768, student i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
