Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lucia ... - Ludiana. 1. Distrikt i kejsaredömet Indien - Ludiana. 2. Hufvudstad i nämnda distrikt - Ludi magister l. ludimagister, Lat., skollärare - Ludion, fys., den i Frankrike brukliga benämningen på Cartesianska dykaren (se d. o.) - Ludlow, stad i engelska grefskapet Salop (Shropshire) - Ludlow, Edmund - Ludlow-etagen, geol., den yngsta af de öfversiluriska bildningarna - Ludmila, dotter af psjovernas höfding Slavibor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ock till formen deras gudstjenstliga
betydelse qvarstod, t. ex. genom festprocessioner
med gudabilder, ängsligt iakttagande af vissa
ceremoniella bruk m. m. De voro dels stati, eller
en gång för alla bestämda och årligen återkommande,
dels votivi, eller beroende på löften vid särskilda
tillfållen, dels extra ordinarii, som firades efter
särskildt beslut i utomordentliga fall. Ludi, i sin
allmänhet, omfattade olika slags lekar, nämligen
circenses, i kappränningsbanan (se Circus), de
äldsta, gladiatorii, fäktarespelen i amfiteatern
(se Gladiator), de yngsta, och scenici, eller
dramatiska föreställningar i teatern. De särskilda
spelen åter kunde inskränka sig till ett eller ett
par af dessa slag. Enskilda personer plägade också
stundom vid begrafningar till den aflidnes ära gifva
föreställningar af större eller mindre omfattning. –
De vigtigaste af de offentliga, regelbundet
återkommande skådespelen voro 1. ludi romani, som
– ända från konungatiden enligt en berättelse
– firades till ära för de tre kapitolinska
gudomligheterna (Jupiter, Juno och Minerva),
slutligen i 15–16 dagar (4–18 l. 19 Sept.);
2. ludi plebeji, med ovisst ursprung (i
första hälften af Nov.); 3. ludi apollinares,
första gången firade 212 f. Kr., förlagda
efter år 208 till början af Juli månad; 4. ludi
megalenses (megalesia), i början af April, till ära
för Cybele (Magna mater), hvars dyrkan infördes i Rom
205 f. Kr.; 5. ludi florales (floralia), som firades i
slutet af April och i början af Maj såsom en vårfest
till gudinnan Floras ära, första gången sannolikt
238 f. Kr. Äfven omtalas ludi magni, hvilka likväl
dels synas hafva varit desamma som romani, dels
åter hafva betecknat tillfälliga votivskådespel.
År 17 f. Kr. lät Augustus med stor prakt fira ludi
seculares till ära för Jupiter, Latona, Apollo och
Diana. Horatius författade festhymnen. De skulle
vara hundraårsspel, men synas icke hafva haft
stöd i föregående förhållanden eller i sin angifna
syftning vunnit efterföljd, ehuru visserligen
s. k. sekularspel egde rum flere gånger under
kejsaretiden. Ludi augustales firades från år 19
f. Kr. årligen på Augustus’ födelsedag. Under
kejsaretiden förekommo sedermera födelsedagsspel,
och kejsarna föranstaltade sjelfva med anledning af
tilldragelser i familjen eller regeringshändelser
fäktarespel, hvilka betraktades såsom offentliga.
Äfven förekommo nya slag af skådespel, t. ex.
sjöfäktningar (naumachiae) i dertill gräfda dammar.
I allmänhet var man under kejsaretiden betänkt på
att roa folket, särskildt den lösa befolkningen i
Rom, med skådespel, så att dessa snart ansågos
som ett oundgängligt vilkor för massans tillvaro:
panem et circenses (bröd och skådespel) var hvad
denna framförallt fordrade. – Ehuru i regeln en viss
summa från statens sida anslogs till de ämbetsmän
– särskildt edilerna –, som hade att anställa
skådespelen, bekostade dessa ämbetsmän af egna medel
storartade utgifter för att vinna massans ynnest.
Detta bidrog utan tvifvel att öka prakten vid spelen.
Ordet ludi betecknar äfven lekar eller förlustelser
i allmänhet. Sådana voro hos romarna
tärningsspelet med tali och tesserae, de förra med
4, de senare med 6 numrerade sidor, vidare ludus
latrunculorum, ett slags schackspel med rutor och
stenar, som föreställde officerare och soldater, ludus
duodecim scriptorum, ett slags brädspel, som spelades
å ett med 12 streck uppdeladt spelbräde med hvita
och svarta stenar efter tärningskast, samt slutligen
bållspelet, vid hvilket under kejsaretiden fem olika
slag af bållar användes, med olika antal spelande
och olika sätt att kasta och fånga bållen. R. Tdh.
Ludiana. 1. Distrikt i kejsaredömet Indien,
prov. Pandjab, division Ambala, beläget
s. om floden Satledj. Areal 3,520 qvkm. 583,245
innev. (1868). Landet är en nästan fullständig slätt,
med ett blomstrande åkerbruk. Industrien är ganska
liflig och omfattar tillverkning af sjalar, ylle- och
bomullstyg, siden, handskar m. m. – 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt, vid Satledjs gamla bädd, 13 km. från
den nuv. floden, vid jernvägen emellan Lahor och
Delhi. Omkr. 40,000 innev.
Ludi magister l. ludimagister, Lat., skollärare.
Ludion [lydiå’ng], fys., den i Frankrike brukliga
benämningen på Cartesianska dykaren (se d. o.).
Ludlow [lö’ddlå], stad i engelska grefskapet Salop
(Shropshire), vid gränsen till Hereford, 16 km. n. om
Leominster. 6,663 innev. (1881). Slottet, nu i ruiner,
uppfördes i 12:te årh. till den engelska gränsens
försvar mot walesarnas angrepp. Det var tidtals
kungligt residens. Se vidare nästa art.
Ludlow [lö’ddlå], Edmund, deltagare i revolutionen mot
Karl I af England, f. 1620, ingick såsom frivillig
i parlamentshären, blef guvernör å Wardour castle,
måste efter 10 månaders belägring gifva sig fången
(1644), meri utvexlades snart och valdes 1645
till medlem af parlamentet, inom hvilket han sedan
förblef det republikanska partiet orubbligt trogen
och deltog i dödsdomen öfver konungen. Efter Iretons
död (Nov. 1651) var han under ett halft år Irlands
styresman. Ogillande Oliver Cromwells inkräktning
af makten, drog han sig 1655 tillbaka till sitt
hem i Essex, men blef 1659 åter parlamentsledamot
och utöfvade såsom sådan stort inflytande. Efter
restaurationen flydde han från England (Sept. 1660)
och fann en fristad i Vevey, hvilken stad då
stod under kantonen Berns beskydd. Efter 29 år
återvände L. till sitt fädernesland, men undgick
endast genom ny landsflykt faran att fängslas såsom
konungamördare. Död i Vevey 1693.
Ludlow-etagen [lö’ddlå-etasjen], geol., den yngsta
af de öfversiluriska bildningarna, benämnd efter
staden Ludlow (se d. o.). Bergarterna äro skiffrar
och sandstenar med många fossil. Etagen afslutas uppåt
af en benbreccia, hvari de äldsta fisklemningarna äro
funna. Motsvarigheter mot Ludlow-etagen finnas äfven
i Skandinavien, ryska Östersjöprovinserna, Böhmen
m. fl. st. B. L-n.
Ludmila, dotter af psjovernas höfding Slavibor och
gemål till böhmiske fursten Borsjivoj (871–894), var,
sedan hon jämte sin make låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
