Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det förra distriktet uppkalladt efter sina gâtines
l. ödemarker, hvilkas förnämsta produkter äro saffran
och honing, det senare deremot på grund af sin
fruktbarhet kalladt »Frankrikes kornbod». Mellan
Beauce och Loire ligger Orléans-skogen (376
qvkm.), som alltmer minskas, och s. om Loire
Sologne, hvars ofruktbarbet blifvit till ett
ordspråk, men som numera småningom förbättras genom
trädplantering, torrläggning och gödning. L. är ett
slättland. Bland vattendrag märkas Loires tillflöde
Loiret, som är segelbar, ehuru endast 12 km. lång,
och Seines biflod Essonne. Konstgjorda vattenvägar
äro Orléans-kanalen (73,2 km.), som förenar Loire
med Loing-kanalen vid Montargis, Briare-kanalen
(59,1 km.), mellan Briare vid Loire och Montargis,
Loing-kanalen (49,5 km.), mellan Montargis och
Seine, samt Loires sidokanal. Jordbruket lemnar
betydande öfverskott. Mycket vin skördas,
men af sämre beskaffenhet. Industrien är ganska
liflig. Departementet indelas i 4 arrondissement:
Orléans, Gien, Montargis och Pithiviers. Hufvudstad
är Orléans.
Loir-et-Cher [låar-e-sjär], departement i mellersta
Frankrike, består af delar af den forna provinsen
Orléanais och ett litet stycke af provinsen
Touraine samt har en areal af 6,351 qvkm. med
275,713 innev. (1881). Floderna Loir och Cher gå
genom norra och södra delen. Loire delar depart.
i två nästan lika stora delar, af hvilka den höger
om floden kallas Beauce, den på venstra stranden
Sologne (jfr Loiret). Landet höger om Loir kallas
Perche. Af hela arealen äro omkr. 60 proc. åker
och 17 proc. skog. Får- och nötkreatursafveln är
ganska betydande, likaså hästafveln, som lemnar de
bekanta percheronhästarna. Traktens specialitet var
förr att förse Europa med gevärsflintor. Depart.
indelas i 3 arrondissement: Blois, Romorantin och
Vendôme. Hufvudstad är Blois.
Loiseleur [låasölör], Jean Auguste Jules, fransk
skriftställare, f. 1816, bibliotekarie i Orléans,
har bl. a. utgifvit Problèmes historiques (1867),
La doctrine secrète des templiers (1871) samt det i
biografiskt afseende mycket värdefulla arbetet Les
points obscurs de la vie de Molière (1877).
Loja l. Loxa [låcha]. 1. Stad i spanska
prov. Granada, i en vacker dal, som genomflytes af
Jenil, omkring en gammal morisk borg, hvilken fordom
såsom en nyckel till Granada var af stor militärisk
vigt. 18,249 innev. (1877). – 2. Hufvudstad i den
sydligaste provinsen i syd-amerikanska republiken
Ecuador, ligger på mer än 2,000 m. höjd öfver hafvet
och har omkr. 10,000 innev. Handel med kinabark.
Lojal (Fr. loyal, af loi, lag), lagenlig, laglydig;
hederlig, ärlig, »välsinnad» (i polit. afs.),
tillgifven den bestående samhällsordningen. – Subst.
lojalitet (Fr. loyauté).
Lojo (F. Lohja). 1. Sjö i Nylands län, Finland. Areal
110 qvkm. Afledes genom Svartån till Finska viken. –
2. Socken i Nylands län, Raseborgs östra härad. Areal
290 qvkm., befolkningen blandad, men öfvervägande
finsk, 4,090 pers. (1883). Tills vidare i förening
med kapellen Nummis (219 qvkm., 2,859 innev.) och
Pusula (353 qvkm., 2,893 innev.), bildar L. ett
imperielt pastorat af 1:sta kl., Åbo ärkestift,
Raseborgs östra prosteri. Bland egendomar i
socknen må nämnas Gerknäs dubbelt berustade
säteri, bland hvars egare i äldre tid märkas
åtskilliga medlemmar af familjen Tott, en Fleming,
Aug. Ehrensvärd och K. J. Adlercreutz (nuv. egaren
är C. G. W. v. Christierson), samt Laxpojo
säteri, Gustaf I:s afvelsgård med underlydande
Lojo och Yihtis socknar. Det hörde till Johan
III:s förläning, har under förra årh. varit inom
friherrliga armfeltska ätten och tillhör nu familjen
Linder. – 3. Domsaga under Åbo hofrätt, delad i 3
tingslag. Areal 2,316 qvkm., 27,465 innev. (1883).
O. I.
Lojsta, socken i Gotlands län, Gotlands södra
härad. Areal 2,989 har. 294 innev. (1884). Annex till
Fardhem, Visby stifts södra kontrakt.
Loka brunn, i Grythytte socken af Örebro län,
2 km. från hållstationen Loka å Bergslagernas
jernvägar nära gränsen emellan Vestmanland och
Värmland. Läget är något sankt mellan tvänne sjöar,
men de förr mycket besvärliga dimmorna hafva minskats
genom dräneringar. Omgifningen är vacker (värmländsk)
genom skogklädda höjder och vattendrag. Anstalten
är mest besökt för sina af ålder väl serverade
gyttjebad. Loka har tvänne helsokällor: Nybrunnen
och Ögonkällan, med svagt jernhaltigt vatten (kolsyrad
jernoxidul), upprinnande från samma mosse, som äfven
lemnar den berömda gyttjan, hvilken utmärker sig för
sin stora rikedom på kisel-infusorieskelett. Vattnet
är analyseradt af Berzelius 1800, af Helleday 1859
och af Almén 1877; gyttjan analyserades af Berlin
1840. – Källan, förut begagnad som offerkälla, började
på 1720-talet att användas mera som helsokälla,
men kom i synnerhet i ropet, sedan konung Adolf
Fredrik 1761 och 1762 vid L. blifvit botad för
hufvudvärk och reumatism. Äfven Gustaf III sökte
flere gånger bot derstädes. L. är statens egendom,
och intendenten bär vanligen titeln af k. lifmedikus.
F. B.
Lokal (af Lat. locus, se d. o.), subst., läge,
lägenhet, plats, rum, för ett visst ändamål afsedd
plats l. lägenhet; adj., ortlig, som tillhör en viss
ort, som är inskränkt till en viss ort eller ett visst
ställe (t. ex. om sjukdomar, åkommor, smärtor o. d.,
som begränsa sig till vissa regioner af kroppen,
i motsats till s. k. konstitutionella sjukdomar,
hvilka angripa hela organismen). – Lokalisera,
lämpa efter ortliga förhållanden (t. ex. en utländsk
teaterpjes), göra hemmastadd, inskränka till en
viss ort, begränsa inom ett visst område (t. ex. en
smittosam sjukdom, ett krig).– Lokalitet, ett ställes
ortliga beskaffenhet.
Lokalaks, kustsocken af Vehmo härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 87 qvkm.;
befolkningen, finsk, 1,560 pers. (1883). Kapell under
Vehmo pastorat. – Vid L. utfördes en af de planlösa
landstigningar, som efter finska krigets utbrott
egde rum på hösten 1808. Se Lantingshausen 2. O. I.
Lokalattraktion, geod., lodafvikningens (se
d. o.) orsak, sålunda jordens genom förekomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
