Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liszt, Franz - Lit, socken i Jämtlands län - Lit, tingslag i Jämtlands län - Lit, Nord. mytol., en dvärg - Li-tai-pe, kinesisk skald. Se Kinesiska språket, skriften och literaturen, sp. 723 - Litania, Lat., i allmänhet bön, åkallan; sedan 5:te årh. namn på en särskild i många korta punkter uppdelad bön - Litaven (Lithauen, egtl. Lietuwa; om namnet se Letter) omfattade i början af 16:de årh., såsom ett till det forna konungariket Polen hörande storfurstendöme, den norra och större hälften af det nuv. vestra Ryssland och bestod af det egentl. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfständigt produktiv kraft. Men hans vakna ande
och rörliga receptivitet hafva låtit honom upptaga och
omsätta alla tidens framtidsmusikaliska idéer, och han
har derigenom verkat som ett välgörande ferment samt
obestridligen bildat en medelpunkt i de s. k. nytyska
sträfvandena, ehuru de ensidigt nationelle tyskarna
(Tappert) numera äro nog otacksamma att förneka honom
såsom icke varande tysk. För öfrigt har han äfven
som tonsättare frambragt verkliga perlor, särskildt i
smärre sånger (texter af Heine, Göthe, V. Hugo) och
pianostycken (Consolations, Années de pélérinage),
samt lyckligt klädt sitt fosterlands folktoner
i konstnärlig drägt (Ungarische rhapsodien). Som
kyrklig kompositör bildar han f. n. yttersta spetsen
af raffinerad subjektivitet (nyss nämnda oratorier,
flere mässor, kantater m. m.). Hans Symphonische
dichtungen äro, trots storslagna anlopp och sinnrik
utarbetning af "ledmotiven", i eld, originalkraft och
mästerskap underlägsna Berlioz’ programmusik, med
hvilken tyska författare pläga jämföra dem (Dante,
Faustsymphonie, Bergsymphonie, Tasso, Préludes,
Orpheus, Prometheus, Mazeppa, Festklänge, Heroide,
Hungaria, Hamlet, Hunnenschlacht, Ideale). Mästerliga
äro åter hans pianoarrangement af Beethovens,
Berlioz’, Wagners m. fl. orkesterverk, hvaremot hans
parafraser ur operor ("Don Juan", "Norma", "Robert",
"Profeten" etc.), liksom hans flesta pianosaker,
i allmänhet mindre ega estetiskt än virtuosmässigt
värde. L. har gjort sig känd äfven som skriftställare
med snillrika tankar i en stundom svulstig stil
(Lohengrin et Tannhäuser, 1851, Frédéric Chopin,
1852, Die ziguener und ihre musik in Ungarn, 1861,
Robert Franz, 1872, m. m.). A. L.
Lit. 1. Socken i Jämtlands län, Lits tingslag. Areal
80,762 har. 2,744 innev. (1884). L. bildar med Kyrkås
och Häggenås ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Hernösands stift, Jämtlands Norra kontrakt. –
2. Tingslag i Jämtlands län, ingår i Jämtlands
Norra fögderi och domsaga. Areal 488,016 har. 8,553
innev. (1884). Tingslaget omfattar socknarna Lit,
Kyrkås, Häggenås, Föllinge, Hotagens kapell och
Hotagens lappförsamling.
Lit, Nord. mytol., en dvärg, som Tor sparkade upp i
Balders flammande likbål. Appellativt betyder ordet
lifsfärg, hudfärg. Th. W.
Li-tai-pe, kinesisk skald. Se Kinesiska språket,
skriften och literaturen, sp. 723.
Litania, Lat. (Grek. litaneia, bön), i allmänhet
bön, åkallan; sedan 5:te årh. namn på en särskild
i många korta punkter uppdelad bön, som alltid är
afsedd att vare sig i tal eller sång utföras af
liturg och menighet gemensamt. För detta ändamål äro
till hvarje bönepunkt eller grupp af bönepunkter
fogade s. k. responsorier, d. v. s. svar från
menigheten. Litanian har af gammalt inledts med
det från grekiskan lånade anropet kyrie eleison
(Lat. Domine miserere, Sv. Herre förbarma dig!). Hon
användes i början inom den romerska kyrkan vid
botgörareprocessioner – sjelfva stundom kallade
litanior – som ett medel mot hvarjehanda landsplågor,
men fick sedermera plats äfven vid vissa
gudstjenster. Litanior affattades af bl. a. Mamertus
(biskop af Vienne omkr. 450) och Gregorius den store
(d. 604). Den förra skulle, enligt föreskrift,
utföras på de tre dagarna mellan bönesöndagen och
Kristi himmelsfärdsdag (se Gångdagar), den senare
d. 25 April. För närvarande brukas inom nämnda
kyrka två litanior: en fullständigare (Lat. litaniae
majores) och en mindre fullständig (Lat. litaniae
breves). Luther utgaf två reproduktioner af litanian,
en latinsk och en tysk, i hvilka denna lämpats för
protestanternas behof. Af dessa är den svenska,
redan i 1541 års kyrkohandbok intagna litanian
en efterbildning. Några mindre förändringar hafva
sedan dess vidtagits i densamma. Enligt 1811 års
kyrkohandbok nyttjas den endast på de fyra årliga bot-
och bönedagarna. Det är från liturgisk synpunkt en
osed att – såsom numera sker – denna alltigenom
antifoniskt anlagda bön uppläses af presten utan
församlingens medverkan. P. F.
Litaven (Lithauen, egtl. Lietuwa; om namnet se
Letter) omfattade i början af 16:de årh., såsom
ett till det forna konungariket Polen hörande
storfurstendöme, den norra och större hälften
af det nuv. vestra Ryssland och bestod af det
egentliga L. (vojevodskapen Vilna och Troki),
vidare Svarta Ryssland l. Novogorodek och
Podlesien s. samt Samogitien och Hvita Ryssland
n. och ö. derom. Sammanlagd areal omkr. 270,000
qvkm. Hufvudstad var Vilna. För närv. ingår detta
L. till sin största del i de ryska guvernementen
Kovno, Vilna, Vitebsk, Mohilev, Minsk och Grodno
samt till en mindre del i det polska guvern. Suvalki
och det preussiska "regierungsbezirk" Gumbinnen (jfr
Litaver). L. är till största delen slättland, rikt
vattnadt af Dnjepr, Dnjester, Düna, Njemen, Bug och
flere andra mindre floder; och ehuru stora sträckor
upptagas af moras och småskog, är landet i allmänhet
ganska fruktbart, med betydande åkerbruk (säd och lin)
och boskapsskötsel.
Historia. Först i 13:de årh. framträder L. såsom
ett historiskt helt dermed att Ryngold samlar de af
Tyska orden i v. och tatarerna i ö. hotade litaviska
stammarna till gemensamt försvar, eröfrar Polotsk
och besegrar Svärdsbröderna vid Kamin (1236). Hans
söner Erdziwill och Mindowe förde oafbrutna strider
med de nyssnämnde fienderna. Den förre föll (1241)
i strid mot tatarerna, den senare lät döpa sig, erhöll
konungatitel af påfven Innocentius IV och kröntes till
konung i Novgrodek (1252). Hans efterkommande lefde
i inbördes strid, och L. tillföll med Witenes
(1282–1315) en ny ätt, som herskade såväl i L. som
i det sedermera dermed förenade Polen till midten
af 16:de årh. Witenes’ son Gedimin (till 1328)
eröfrade Samogitien samt en del af Ryssland med Kiev
och grundlade städerna Vilna och Troki. Af dennes
söner gjorde sig Olgerd (sedan 1330) till ensam
herskare, fördref tatarerna ur Podolien och slog
Dimitri, storfurste af Moskva, vid Mosaisk (1333). I
förbund med sin svåger Kasimir den store af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
