Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lipariska öarna, ögrupp utanför norra kusten af Sicilien - Liparit l. qvarts-trakyt, petrogr., en vulkanisk, hård, finkornig till nästan tät bergart - Liparocele, fettbråck - Lipemi, fetthaltigt blod - Lipezk, stad i ryska guvern. Tambov - Lipinski, Karol Józef - Lipom, med. Se Fettsvulst - Lipomatosis, fettsot. Se Bantingska kuren och Korpulens - Lipotymi, med. Se Melankoli - Lippe, ett till Tyska riket hörande furstendöme med en areal af 1,222 qvkm. - Lippe, biflod från h. till Rhen i Westfalen - Lippe, Leopold, grefve zur L.-Biesterfeld-Weissenfeld auf See
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är i oafbruten verksamhet, och emedan man kan från en
punkt ofvanför kratern (hvilken befinner sig på sidan
nedanför toppen), när vinden blåser från observatorn,
timtals iakttaga företeelserna i kratern. Salina
(23 qvkm.; omkr. 5,000 innev.) består af tvänne höga,
slocknade vulkaner, är ytterst fruktbar och producerar
det bästa malvasiavin. – Öarna kallades af greker och
romare Hephaestiades l. Vulcaniae insulae, på grund af
deras förmodade förbindelse med Vulcanus, Liparenses,
efter en mytisk konung Lipara, och AEoliae insulae,
emedan de ansågos vara AEolus’ hemvist. Hufvudön,
Lipara, äfvensom Hiera (Volcano) och Didyme (Salina)
erhöllo i 6:te årh. kolonister från Knidos och
Rhodos. Öarna tillhörde sedan athenare, kartager,
romare och sarasener, hvilka sistnämnda fördrefvos
derifrån i 11:te årh. af normanderna. Ferdinand den
katolske förenade dem med Sicilien.
Liparit l. qvarts-trakyt, petrogr., en vulkanisk,
hård, finkornig till nästan tät bergart,
som förekommer på Lipariska öarna, i Ungern, i
Siebenbürgen, på Island m. fl. st. Den är icke känd
bland nutida vulkaners lavor. E. E.
Liparocele (af Grek. liparos, fet, och kele,
bråck), fettbråck. Detta bråcks innehåll är endast
en fettkluns, som trängt ut genom en bråckport,
vanligast i linea alba på buken. F. B.
Lipemi (af Grek. lipos, fett, och haima, blod),
fetthaltigt blod, förekommer stundom vid fettsot,
stundom äfven vid sockersjuka. F. B.
Lipezk, stad i ryska guvern. Tambov, vid
jernvägslinien Riga-Volga och föreningen af
floderna Ljeznoi Voronesj och Lipovka. Omkr. 14,500
innev. Mineralkällor.
Lipinski, Karol Józef, polsk violinist, f. 1790,
d. 1861, var till största delen avtodidakt, men blef
dock redan 1810 konsertmästare i Lemberg. 1817
studerade han i Italien Paganini. 1839 blef
han konsertmästare i Dresden samt erhöll 1861
pension. Han var berömd för sin stora ton, den
han tillskref tidigare öfningar på violoncell. På
framgångsrika konstresor väckte han uppseende i
Ryssland, Frankrike, England och Italien. Bland hans
diverse violinkompositioner spelas ännu ej sällan hans
militärkonsert. L. utgaf äfven en samling galiziska
folkmelodier. A. L.
Lipom (af Grek. lipos, fett), med. Se Fettsvulst.
Lipomatosis (af Grek. lipos, fett), fettsot. Se
Bantingska kuren och Korpulens.
Lipotymi (Grek. leipothymia, vanmakt), med. Se
Melankoli.
Lippe (till skilnad från furstendömet
Schaumburg-Lippe stundom kalladt Lippe-Detmold), ett
till Tyska riket hörande furstendöme med en areal
af 15222 qvkm., bildar, om man frånser tre mindre
enklaver i Westfalen, ett tämligen afrundadt helt,
som på tre sidor begränsas af preuss. prov. Westfalen
(regeringsområdet Minden) och i ö. och n. ö. af
preuss. regeringsområdet Kassel, waldeckska grefskapet
Pyrmont och delar af prov. Hannover. Större delen är
bergig, i synnerhet i s., der Teutoburgerwald med
sina förgreningar stryker fram.
Hufvudfloderna äro Weser, som på en kort
sträcka bildar gräns i n., och dess bifloder
Werre, Exter, Kalle och Emmer. L. hör till de
skogrikaste trakter i Tyskland, och skogarna vårdas
omsorgsfullt. Hufvudnäringar äro landtbruk och
ladugårdsskötsel. Innevånarna, 120,246 (1880), deraf
115,545 protestanter, äro af nedersachsisk-westfalisk
stam och tala plattyska. För folkbildningen sörja
2 gymnasier, 1 lärareseminarium, 5 latinskolor,
3 flickskolor samt 112 evangel. och 5 katolska
folkskolor. Furstendömet har 7 städer, af hvilka
Detmold, hufvudstaden, och Lemgo äro de
största. Enligt författningen af d. 6 Juli 1836 är
L. en konstitutionel och ärftlig monarki. I spetsen
för regeringen står en kabinettsminister. Enligt
vallagen af d. 3 Juni 1876 äro alla män öfver 25
år politiskt röstberättigade och indelas efter
förmögenheten i 3 klasser, af hvilka hvar och
en utser 7 deputerade till landtdagen. Budgeten
för 1884 upptog inkomsterna till 976,420 mark
och utgifterna till 997,856 mark; skulden
uppgick s. å. till 1,063,809 mark. L. sänder 1
representant till tyska riksdagen och har 1 röst
i förbundsrådet. Dess matrikularbidrag utgjorde
för 1884–85 175,668 mark. Dess krigsstyrka bildar
en bataljon af 6:te Westfaliska infanterireg. –
Historia. Stamfader för den nu regerande ätten, en
af de äldsta i Tyskland, var Bernhard I (1128–58),
hvilken erhöll en förläning af kejsar Lothar och
kallade sig herre till L. Bernhard VIII (d. 1563)
var den förste, som kallade sig grefve af L. Hans son
Simon VI införde den reformerta bekännelsen, hvilken
sedan förblifvit den öfvervägande. Denne delade 1613
L. mellan sina tre söner, af hvilka den äldste, Simon
VII, blef stamfader för hufvudlinien (Detmold),
Otto för linien Brake, hvilken utslocknade 1709,
och Filip, som 1640 ärfde en stor del af grefskapet
Schaumburg, för linien Bückeburg l. Schaumburg
(se Schaumburg-Lippe). 1789 erhöll grefven af
L. riksfurstlig värdighet. Genom anslutning till
Rhenförbundet 1807 blef L. själfständigt. 1815
blef det medlem af Tyska förbundet. Författningen
af d. 6 Juli 1836 ändrades 1848 och 1849 i liberal
riktning. Vid utbrottet af kriget 1866 slöt L. sig
till Preussen och biträdde sedan det Nordtyska
förbundet. Emedan den nuvarande fursten Voldemars
äktenskap är barnlöst och han eger endast en ogift
broder, Alexander (f. 1831), tyckes hufvudlinien af
huset L. vara nära att utslockna.
Lippe, biflod från h. till Rhen i Westfalen, upprinner
nära Lippspringe på Teutoburgerwald och mynnar ut i
Rhen vid Wesel. Från Lippstadt är den med tillhjelp
af slussar farbar för mindre fartyg. Längd 255 km.
Lippe, Leopold, grefve zur L.-Biesterfeld-Weissenfeld
auf See, preussisk politiker, f. 1815, blef i Mars
1862 justitieminister i furst Hohenlohe-Ingelfingens
konservativa ministèr samt i Maj s. å. tillika
kronsyndikus och medlem af landtdagens
"herrenhaus". Då Bismarck öfvertog ledningen af
den preussiska politiken (Sept. s. å.), behöll
L. justitieministersportföljen och ledde på hösten
1864 såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
