Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lionardo da Vinci - Lionne, Hugues de - Liotard, Jean Étienne - Liouville, Joseph - Lipari. Se följ. art. - Lipariska öarna, ögrupp utanför norra kusten af Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstår föga af L:s arbeten, och af det, som förekommer
under hans namn i museerna, är blott en ringa
del med säkerhet af hans hand. Det oaktadt är hans
betydelse oerhördt stor, ty i detta lilla framlyser
allt det snille han fått af naturen och allt det
ändlösa arbete, hvarmed han oupphörligt sträfvade
fram mot nya mål. Resultatet deraf föreligger till
stor del i den moderna konstens utveckling efter hans
tid. Ty i det mesta af det, som utgör denna konsts
oundgängligaste medel för illusoriskt återgifvande
af lifvets sken, är han banbrytare och upptäckare,
på samma gång han genom sin höga och ädla uppfattning
visat, att en sann realism kan stå tillsammans och
smälta ihop med den högsta ideala åskådning. En
mångfrestare kan han kallas. Dock måste man gifva
Burkhardt rätt, att han icke kan sägas hafva splittrat
sig, ty den mångsidiga verksamheten var för honom
natur. Men beklaga kan man, att af hans utkast inom
alla konster så litet kommit till stånd, och att af
detta lilla det bästa gått förloradt eller finnes
qvar endast såsom ruin. – Bland den rika literaturen
om L. må utom Vasari framhållas C. Amoretti: "Memorie
storiche sulla vita etc. di L." (2:dra uppl. 1804),
J. W. Brown: "The life of L." (1828), Arsène Houssaye:
"Histoire de L." (2:dra uppl. 1876), G. F. Waagen:
"Leonardo da Vinci" (i "Kleine schriften",
Stuttgart, 1875). Jfr för öfrigt Woltmann
och K. Woermann: "Geschichte der malerei",
Burkhardt: "Der cicerone", och Ch. Clément:
"Michel-Ange, Léonard de Vinci, Raphael".
C. R. N.
Lionne [-å’nn], Hugues de, markis de Berny, fransk
statsman, f. 1611, var en tid förste sekreterare hos
sin morbroder, finansministern Abel de Servien, och
begaf sig efter dennes fall, 1636, till Italien, der
han i Rom förvärfvade Mazarins vänskap. När Mazarin
sedan kom till makten i Frankrike, fick L. flere
förtroendeuppdrag: han blef 1646 sekreterare hos
enkedrottningen-regentinnan, 1654 ambassadör i Rom och
1658 i Madrid, der han skulle underhandla om fred och
Ludvig XIV:s äktenskap med en spansk infantinna. Då
denna underhandling strandade, blef L. på egen begäran
återkallad från Madrid och sändes till valriksdagen
i Frankfurt 1658 samt deltog 1659 i afslutandet af
den s. k. pyreneiska freden med Spanien. S. å. blef
han statsminister och öfvertog efter Mazarins död,
1661, ledningen af utrikesärendena. Han utmärkte sig
genom finhet och smidighet samt djupa diplomatiska
insigter, skötte sin tjenst med nit och uthållighet,
men hängaf sig efter arbetets slut åt spel och
mångahanda utsväfningar. Död 1671. A. B. B.
Liotard [liåtar], Jean Étienne, schweizisk målare,
f. i Genève 1702, d. 1784, studerade 1725 i Paris och
fick tillfälle att med en fransk markis göra en tur
till Italien, der han besökte Neapel och Rom. 1738
reste han med en engelsk lord till Konstantinopel
och uppehöll sig der i 4 år, målande porträtt af
främmande sändebud och Portens stormän. Derifrån
begaf han sig till Frankrike och England, der han
målade sitt bästa verk, Prinsessan af Wales och hennes
söner. Bland L:s pastellporträtt är i synnerhet bekant
hans Chokoladenmädchen (i Dresdens museum).
Liouville [-vi’ll], Joseph, fransk matematiker,
född 1806, blef 1827 ingeniör, men lemnade snart
den praktiska banan för att uteslutande egna sig
åt matematiken. Han blef professor vid Polytekniska
skolan 1831, vid Faculté des sciences och Collége de
France 1837, ledamot af Franska vetenskapsakademien
1839 och medlem af Bureau des longitudes 1841. År
1848 invaldes han till ledamot af Konstituerande
församlingen, der han utmärkte sig genom sina
demokratiska tendenser, men lemnade snart den
politiska banan och sysselsatte sig sedermera
blott med vetenskapliga forskningar och med sitt
lärarekall. Död 1882. Såsom vetenskaplig författare
ådagalade L. en ovanligt stor produktivitet. Antalet
af hans utgifna afhandlingar eller uppsatser uppgår
till inemot 400. Bland den mängd olika frågor inom den
rena och använda matematiken, hvilka han gjorde till
föremål för behandling, må särskildt nämnas teorien
för differentialer med bråkindices, en teori, som
egentligen blifvit grundlagd först af L., samt teorien
för de elliptiska funktionerna, hvilken af honom
blifvit i afseende på flere vigtiga detaljfrågor
utvecklad. För öfrigt har han egnat ett stort
antal afhandlingar åt talteorien, celesta mekaniken,
högre algebran, differentialeqvationers integration,
definita integraler och åtskilliga andra transcendenta
funktioner. Han har äfven utöfvat ett stort inflytande
på matematikens utveckling dels genom sin ovanligt
stora förmåga såsom föreläsare och lärare, dels
genom den af honom grundlagda tidskriften "Journal
de mathématiques pures et appliquées", af hvilken
under hans ledning 39 bd utkommo (1836–74), och i
hvilken införts en mängd värdefulla afhandlingar.
G. E.
Lipari (Lat. Lipara). Se följ. art.
Lipariska öarna (Ital. Isole di Lipari), ögrupp
utanför norra kusten af Sicilien, tillhör italienska
prov. Messina och består af 7 större öar: Lipari,
Salina, Volcano, Stromboli, Panaria, Filicudi och
Alicudi, samt 10 mindre holmar och klippor, återstoden
af en stor vulkan, som sjunkit i hafvet. Sammanlagd
areal 291 qvkm. 18,550 innev. (1881). Alla öarna
tyckas hafva uppstått genom inverkan af underjordisk
eld. Lipari, den största, 82,6 qvkm., omkr. 12,500
innev., är bergig och består af tuffer och lava
samt andra vulkaniska produkter. Den stora centrala
käglan Monte Sant’ Angelo (595 m.) är återstoden
af en slocknad vulkan, likaså Monte Chirica (603
m.), hvaremot Campo Bianco l. Monte Pelato (457
m.) består endast af hvit pimsten. Heta källor finnas
flerestädes. Ön är bördig och exporterar betydligt
med korinter, fikon, pimsten och malvasiavin,
det sista dock till största delen produceradt på
Salina. Staden L., på östra kusten, är säte för
en biskop och har omkr. 5,000 innev. Volcano och
Stromboli hafva hvardera en verksam vulkan. Särskildt
är den 921 m. höga vulkanen på sistnämnda ö märklig,
emedan den är den enda vulkan i Europa, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
