Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lins, fysiol. - Lins, bot., farmak. - Linsell, socken i Jämtlands län - Linsén, Johan Gabriel - Linsfyrapparat, en af den franske vetenskapsmannen A. J. Fresnel uppfunnen fyrapparat - Linskapseln, fysiol. Se Lins 2 - Linspyrheliometer. Se Pyrheliometer - Linstow, Hans Ditlev Frants - Linth, den schweiziska strömmen Limmats öfre lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på näthinnan. Linsen är således organet för
ögats ackommodation (se Ackommodation 2). Med
åren blir linsen allt mindre genomskinlig,
synnerligast dess kärna, och synen följaktligen mera
bristfällig. Verkliga fördunklingar i densamma utgöra
grå starr eller katarakt. Detsamma inträffar, om
linsen af någon orsak såras (traumatisk katarakt). Det
är icke fullt afgjordt huruvida linsen kan i
oskadadt tillstånd blifva säte för inflammation,
om en s. k. lentitis verkligen finnes. –
3. Bot., farmak., benämning på de bikonvexa,
linsformiga fröna af Ervum Lens L. Se Ervum.
1. R. R. 2. Rsr.
Linsell, socken i Jämtlands län, Svegs tingslag. Areal
118,211 har. 793 innev. (1884). Annex till Sveg,
Hernösands stift, Jämtlands södra kontrakt.
Linsén, Johan Gabriel, universitetslärare, född
i Helsingfors d. 27 Dec. 1785, blef student i Åbo
1802, filos. kandidat 1810 och filos. doktor s. å.,
docent i romerska literaturen 1812, adjunkt i samma
vetenskap 1813 samt eloquentiae et poeseos professor
vid Helsingfors’ universitet 1828. 1833–41 var
L. Finska literatursällskapets ordförande. Död i
Helsingfors d. 16 Nov. 1848. L. var en af dem, hvilka
omkr. 1820 arbetade för väckandet af ett friskare
lif i Finlands literatur. Han deltog i redaktionen af
kalendern "Aura" (1817–18) och tidskriften "Mnemosyne"
(1819–23), der han publicerade såväl poetiska
stycken, hvilka dock icke röjde en djupare
begåfning, som prosa-uppsatser, utmärkta genom tonens
allvar och formens renhet. Märklig är bl. a. en
artikel i "Mnemosyne" om finsk nationalitet, deri
han manar till det finska språkets uppodling och
sammanslutning emellan de skilda folkklasserna. Senare
afstod L. från publicistisk verksamhet och uppträdde
inför en större allmänhet endast såsom en uppburen
talare vid akademiska fester. (Flere af hans tal
äro tryckta.) Såsom universitetslärare utmärkte
L. sig icke genom framstående vetenskaplighet, men
han verkade höjande och lifvande på den akademiska
ungdomen genom sitt intresse för literära sträfvanden
och särskildt genom sin kärlek till den klassiska
forntiden, hvars betydelse han fattade hufvudsakligen
från den estetiska sidan. Hans undersökning De
ortu et incrementis linguae latinae (i disputationer
1811–17) blef icke slutförd. M. G. S.
Fig. 1. |
Fig. 2 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>