Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liewen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den korta tid han deltog i pommerska
kriget, sysselsatte han sig mest med intrigerna
i krigskonseljen och visade mycken flit att göra
lifvet surt för kommenderande generalen. Hans
uppförande vid hären bidrog också måhända dertill
att regeringen hemkallade honom och i stället
(Mars 1759) affärdade honom i en diplomatisk
mission till Petersburg. Derifrån återkommen,
gjorde han sig sjuk för att slippa återvända till
Pommern. L. deltog också i Frihetstidens politiska
strider samt lade dervid i dagen en opålitlighet,
som den tidens män ansågo vara ett af hufvuddragen
i hans karakter. Under några år hörde han till "det
unga hofvets" (Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas)
mest betydande vänner och stod högt särskildt i
Adolf Fredriks förtroende. Efter 1752 års riksdag
drog han sig emellertid tillbaka och närmade sig i
stället Hattarna, hvilket parti han helt och hållet
tillhörde på 1756 års riksdag, då han var medlem af
Sekreta utskottet. L. blef riksråd 1760, men var nära
att falla ett offer för den vidräkning, som Mössorna
anställde med Hattarna på 1765–66 års riksdag. Han
aflägsnades emellertid från Stockholm och sändes 1766
såsom generalguvernör till Pommern, der han utmärkte
sig genom ovanlig duglighet. Han blef likväl mot sin
egen vilja återkallad 1772 för att lemna rum åt den
tvetydige Sinclair, hvilken sålunda, belönades för
sitt intrigspel på den svenska riksdagen. L. utnämndes
i stället s. å. till konungens öfverste-marskalk,
hvilken värdighet några månader senare efter
Gustaf III:s revolution förvandlades till den af
riksmarskalk. Han beklädde detta ämbete till sin död,
som inträffade i Stockholm d. 25 Nov. 1781. 1766–67
var L. kansler för Åbo universitet och såsom
generalguvernör i Pommern kansler för Greifswalds.
Hjr.
Liewen [liv-], von, en i ryska Östersjöprovinserna
qvarboende gren af samma gamla livländska adelsslägt,
från hvilken den svenska ätten v. L. (se föreg.
art.) härstammar, innehar sedan 1826 rysk furstlig
värdighet. – 1. Christof Andrejevitj v. L., furst
L., f. 1774, var general i ryska armén och en tid
krigsminister samt derefter Rysslands sändebud i
Berlin (1811) och London (1812–34). Död i Rom 1839,
under det att han ledsagade tronföljaren Alexander
på en resa i södra Europa. – 2. Dorothea (Darja)
Christoforovna v. L., född von Benckendorff, den
föregåendes gemål, föddes 1784 i Riga. Hon intog
under den tid hennes make var minister i London en
mycket inflytelserik ställning inom den diplomatiska
verlden derstädes ("Europas diplomatiska Sibylla"),
inspirerade mannens depescher och blef sjelf en hemlig
politisk agent för det ryska hofvet. Då hennes gemål
lemnade sin ministerpost (1834), återvände äfven
hon till Ryssland, men bosatte sig snart i Paris
och blef der medelpunkten för en krets af personer
tillhörande diplomatien. I denna krets indrog hon
bl. a. Guizot. Endast vid två kritiska tidpunkter,
efter Februarirevolutionen 1848 och efter Krimkrigets
utbrott 1854, lemnade
hon för någon längre tid den franska hufvudstaden. Hon
dog derstädes d. 27 Jan. 1857.
Lievensz [liv-] l. Livens, Jan, holländsk målare,
f. 1607 i Leiden, der hans fader, Lieven Hendricksz,
var handtverkare. Han kom först i lära hos Joris
van Schooten, och sedan besökte han under 2 år
Pieter Lastmans atelier i Amsterdam, der äfven
Rembrandt studerade, under hvars inflytande han
vidare utbildade sig. 1631 begaf L. sig till
England, der han njöt ett gynsamt mottagande,
och reste sedan till Antwerpen, der han 1635
inskrefs som mästare i S. Lukas-gillet. Man känner
om honom intet vidare, än att han 1661 intogs i
brödraskapet Pictura i Haag samt att han 1672 ännu
lefde i Leiden. L. målade mest porträtt, men äfven
historiska och allegoriska ämnen. Åtskilliga af hans
arbeten träffas i Hollands offentliga byggnader på
olika ställen. I Berlin finnes af honom porträtt
af ett barn i kroppsstorlek, i Rotterdams museum en
bild af apostelen Petrus. Nära beslägtad med denna
är en liknande apostlafigur i enskild ego i Sverige
(grefve Ax. Wachtmeister), synlig på utställningen af
äldre mästares taflor i Stockholm i Maj 1884. Äfven
raderingar och kopparstick finnas efter honom.
C. R. N.
Liezen-Mayer [litsen], Alexander, tysk målare, f. 1839
i Ungern, lärjunge af akademierna i Wien och München,
kom 1862 i Pilotys atelier. Hans första arbeten,
historietaflor med kraftig kolorit, gjorde ingen
synnerlig lycka. Först 1867 vann han erkännande
ej blott för skicklighet i handen, utan äfven för
djup uppfattning genom en tafla framställande Maria
Teresia gifver di åt ett fattigt barn, hvars moder
ligger sjuk. Sedan har han utmärkt sig dels som
porträttmålare, dels som illustratör. 1870 slog
han sig ned i Wien för en tid, der han bl. a. fick
tillfälle att porträttera kejsaren. Redan förut hade
han gjort en del illustrationer till Schiller och
Göthe. Derefter följde först några målade bilder
ur skaldeverk, såsom Shakespeares "Cymbeline" och
Schillers "Maria Stuart". Största uppseende har
L.-M. väckt genom sina ypperliga illustrationer
till Victor Scheffels "Ekkehard" och Schillers
"Lied von der glocke", men i all synnerhet genom
sina 50 kartonger till Göthes "Faust", utmärkta
för poetisk uppfattning och återgifvande af
diktens anda samt förtrogen kännedom om kostym
och arkitektur, seder och bruk under den senare
medeltiden. De hafva varit utställda i flere af
Europas hufvudstäder, i Stockholm 1884. L.-M. blef
1880 direktör för konstskolan i Stuttgart.
C. R. N.
Lif. 1. Fysiol. Se Död 1. – 2. Filos. Försök att
förklara lifvet och bestämma dess begrepp hafva sedan
äldsta tider sysselsatt forskarna på det filosofiska
området. Ett mycket vanligt sätt att gå till väga vid
dessa försök har varit, att man från början tagit för
afgjordt, att lifvet skall förklaras ur det döda, och
sedan på olika sätt sökt lösa den sålunda begränsade
uppgiften. Ett typiskt exempel härpå erbjuda de
rent materialistiska förklaringsförsöken. Enligt
materialismen är den kroppsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
