Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liebigs cyankalium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införa en strängare kronologisk metod. Hit hör hans
arbete Gammelægyptisk religion, populært fremstillet
(3 dlr, 1883–85). L:s många smärre skrifter i egyptisk
filologi återfinnas i årgångar af "Zeitschrift für
ägyptische sprache", "Recueil de travaux relatifs
à la philologie et à l’archéologie égyptiennes",
i orientalistkongressernas handlingar från och med
1874 (London), samt i Kristiania Videnskabsselskabs
handlingar. Bland L:s större afhandlingar och arbeten
må utom de redan anförda nämnas Die ägyptischen
denkmäler in S:t Petersburg, Helsingfors, Upsala und
Kopenhagen (1873) och Index alphabétique du livre des
morts (1875). – L. har dessutom på svenska utgifvit
Katalog öfver egyptiska fornlemningar i Nationalmuseum
(1868), skrifvit populära arbeten öfver Egypten (i
"Ur vår tids forskning", n:r 18 och 19) och skildrat
Egyptens historia (i "Illustrerad verldshistoria",
I, utg. af E. Wallis, 1875). I "Nordisk tidskrift"
har L. (på norska) författat egyptologiska uppsatser
och recensioner. – Bland utmärkelser, som kommit
L. till del inskränka vi oss till att nämna, att han
utsågs till vice president inom hamitiska sektionen
på orientalistkongressen i Florens 1878 och till
president inom samma sektion på orientalistkongressen
i Leiden 1883. K. P.
Liebler [lib-]. Se Erastus.
Liebmann [lib-], Frederik Michael, dansk botaniker,
född i Helsingör d. 10 Okt. 1813, blef student 1832,
docent i botanik vid universitetet 1837 och lärare
vid veterinärskolan s. å. Utom några mindre resor i
grannlanden (1835–39) företog L. med statsunderstöd
(1840–43) en resa i Mejico, hvarifrån han hemförde
rika samlingar. Efter sin återkomst blef han
(1843) utgifvare af "Flora danica" (se d. o.),
hvaraf han utarbetade häft. 41–44 och suppl. 1,
samt (1845) e. o. professor vid universitetet. 1852
befordrades han till ord. professor och direktör för
Botaniska trädgården. Död d. 29 Okt. 1856. Utom flere
specialafhandlingar om Mejicos och Central-Amerikas
flora (de flesta införda i Videnskabs-selskabets
skrifter) författade L. ett stort arbete om
Mejicos ekar, hvilket utgafs 1869 af A. S. Örsted.
E. Ebg.
Liebreich [lib-], Matthias Eugen Oskar, tysk kemist
och farmakolog, f. i Königsberg 1839, studerade till
en början under ledning af Fresenius i Wiesbaden i
afsigt att blifva teknisk kemist, företog 1857–59 en
resa till Afrika, idkade efter återkomsten medicinska
universitetsstudier samt promoverades 1866 till
medicine doktor. Sedan 1872 är han professor i
farmakologi vid universitetet i Berlin. Han gjorde
1869 den vigtiga upptäckten af kloralhydratets
sömngifvande och smärtstillande förmåga samt har fäst
uppmärksamheten på flere nya anestetiska medel.
Liechtenstein [licht-], suveränt furstendöme,
begränsadt i v. af Rhen, som skiljer det från
schweiziska kant. S:t Gallen, i ö. af Vorarlberg och
i s. af kant. Grisons. Det består af herrskapet Vaduz
och grefskapet Schellenberg samt har en areal af 178
qvkm. (officielt uppgifves den till endast 157). Med
undantag af den
jämna Rhendalen är landet uppfyldt af Alperna, hvilka
hafva flere toppar af 2,500 m. höjd. Innevånarnas
antal var 1880 9,124, alla af tysk börd och,
med få undantag, katoliker. Hufvudnäringar äro
jordbruk och boskapsskötsel. Enligt grundlagen af
d. 26 Sept. o1862 är L. en konstitutionel monarki,
ärftlig på manssidan af huset L. Fursten utöfvar den
lagstiftande makten tillsammans med landtdagen. Denna
består af 15 medlemmar, af hvilka fursten utnämner
3 och de öfriga väljas för 6 år af folket genom
elektorer. Med afseende på tull- och postväsende
står L. under Österrikes förvaltning och mottager
årligen från Österrike omkr. 30,000 kr. såsom sin
andel i tullinkomsterna. Fursten, som bär predikatet
"durchlaucht", eger utom L. vidsträckta besittningar
i Österrike, Preussen och Sachsen (tillsammans
omkr. 5,700 qvkm, med 600,000 innev.), hvilka lemna
honom en årlig inkomst af mer än 2,5 mill. kr. Han
residerar vanligen i Wien. Det furstliga hofkansliet
i Wien utöfvar högsta förvaltningen af furstendömet
och fungerar äfven såsom appellationsdomstol, medan
"oberlandesgericht" i Innsbruck (Tyrolen) dömer i
sista instans. I kyrkligt afseende lyder landet under
biskopen af Chur (Schweiz). Innevånarna äro fria
från krigstjenst och direkta skatter. Statsskulden
uppgår till 175,000 fl. (311,000 kr.). Mått, mål
och vigt äro desamma som i Österrike. Hufvudstad:
Vaduz. – Det från Österrike härstammande huset
L. omnämnes i urkunderna redan i 12:te årh. 1585
delade slägten sig i två linier. Karl, grundläggaren
af den äldre linien. erhöll furstendömena Troppau
(1614) och Jägerndorf (1622) samt upphöjdes 1618 i
riksfurstlig värdighet. Med hans sonson Johan Adam
Andreas, som 1699 och 1708 af grefvarna Hohenems
köpte herrskapen Vaduz och Schellenberg, utgick
den äldre linien på manssidan 1712, och hennes land
öfvergingo till den yngre linien, Gundokars. Sedan
kejsar Karl VI 1719 upphöjt Vaduz och Schellenberg
till ett riksomedelbart furstendöme under namnet
Liechtenstein, erhöll furst Anton Florian 1713 och
1723 säte och stämma på tyska riksdagen för sig och
sina efterkommande. Furstendömet tillhörde Tyska riket
till dess upplösning (1806), derefter (till 1814)
Rhenförbundet och 1815–66 Tyska förbundet.
Flere medlemmar af huset L. hafva intagit en bemärkt
plats i Österrikes krigshistoria. Bland dem må
nämnas Josef Wenceslaw Lorens (f. 1696, furste af
L. 1748, d. barnlös 1772), som blef fältmarskalk
och reformerade det österrikiska artilleriet, samt
Johan Josef, den föregåendes brorsons son (f. 1760,
furste 1805, d. 1836), österrikisk fältmarskalk, en
af sin tids mest utmärkta kavallerigeneraler. Han
lade i dagen sin duglighet i fälttågen mot
fransmännen i Tyskland 1796 och 1800 samt i Italien
(Trebbia, Novi, Coni) 1799. 1805 tog han, efter
slaget vid Austerlitz, högsta befälet, afslöt det
stilleståndsfördrag, som räddade ryssarna, samt freden
i Pressburg. 1809 fick L. befälet öfver grenadier-
och reservkavallerikårerna och gjorde såväl vid
Aspern som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
