Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liebig, Justus von - Liebigs cyankalium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete öfver bittermandeloljan och dess derivat
(1832) till en ny teori för de organiska
föreningarna, radikalteorien. Vid undersökningen
öfver bittermandeloljans bildningssätt
upptäckte de den klass af fenomen, som kallas
fermentverkningar och som spela en så vigtig
rol i växt- och djurkropparna. Sedermera följde
det omfattande och klassiska arbetet öfver
urinsyrans derivat. Samtidigt med dessa arbeten,
som L. utförde i förening med Wöhler, offentliggjorde
han en mängd andra undersökningar, såsom öfver
alkaloidernas sammansättning och formler (1830–38),
produkterna af oxidationsmedels samt klors inverkan
på alkohol, hvarunder han upptäckte kloral (1832)
och närmare undersökte den af Döbereiner upptäckta
syrsättningsprodukt af alkohol, som L. gaf namnet
aldehyd (1835). – Teorien för de flerbasiska syrorna,
som redan förut till sina grunddrag var gifven,
utarbetades af L. och utöfvade ett stort inflytande
på vetenskapens utveckling.
1839 vidtog ett nytt skede i L:s vetenskapliga
verksamhet. Sedan genom honom och hans skola
så vigtiga upptäckter blifvit gjorda på den
organiska kemiens område, sökte han att använda
kemiens läror för lösandet af de vigtiga problem,
som den organiska verlden erbjuder, eller för
utredandet af växt- och djurlifvets lifsvilkor
och fysiologiska förhållanden. Resultaten af sina
spekulationer och försök på detta område nedlade
han i Die organische chemie in ihrer anwendung auf
agricultur und physiologie (1840; 9:de uppl. 1875;
"Naturlagarna för åkerbruket", 1864, i "Bibl. i
ration. landth."; "Naturlagarna för växtnäringen
eller kemien tillämpad på landthushållning och
fysiologi", 1868) och Die organische chemie in
ihrer anwendung auf physiologie und pathologie
(1842; 3:dje uppl. 1847), tvänne arbeten, hvilka,
trots det att mycket i dem är oriktigt och ej
säkert grundadt, voro vägbrytande för alla kommande
arbeten i åkerbrukskemien och den fysiologiska
kemien samt beteckna en ny epok för dessa vigtiga
grenar af kemien. – Utom ofvannämnda vidlyftiga
arbeten författade L. flere större verk, såsom ett i
organisk kemi (1839). Tillsammans med Poggendorf och
Wöhler utgaf han den stora Handwörterbuch der reinen
und angewandten chemie (9 bd, 1837–64). Från 1831
var han medredaktör i och från 1838 redigerade han,
dels ensam, dels i förening med Wöhler, den ansedda
tidskrift, "Annalen der chemie und pharmacie",
som nu kallas "Liebigs annalen". För vetenskapens
popularisering har han verksamt bidragit med sina på
ett lifligt och snillrikt språk affattade Chemische
briefe (1844, 4:de uppl. 1859; folkuppl. 1865;
"Kemiska bref", 1853) och Naturwissenschaftliche
briefe über die moderne landwirtschaft (1859;
"Naturvetenskapliga bref öfver vår tids landtbruk",
1861). – Om det s. k. L:s köttextrakt se Köttextrakt.
P. T. C.
Liebigs cyankalium [lib-]. Se Cyankalium.
Liebigs köttextrakt [lib-] Se Köttextrakt.
Liebknecht [lib-], Wilhelm, tysk socialdemokrat,
f. 1826, studerade vid åtskilliga
universitet och måste, såsom inblandad i de badiska upproren
1848 och 1849, fly utomlands, först till Schweiz,
sedan till England. 1862 återkom han till Tyskland,
men utvisades för agitationer i arbetarefrågor
ur Preussen 1865 samt slog sig ned i Leipzig. Han
invaldes 1867 i nordtyska riksdagen och började 1868
utgifva "Demokratisches wochenblatt", i hvilket han
energiskt bekämpade Bismarcks företag. Anklagad för
högförräderi, fälldes han af juryn i Leipzig och
hölls jämte sin meningsfrände F. A. Bebel i fängelse
på Hubertsburg, 1872–74. Under fängelsetiden valdes
han 1874 till ledamot af tyska riksdagen, hvilken han
sedan dess tillhört, och invaldes 1879 i sachsiska
landtdagen. Han redigerade jämte Hasenclever den 1878
förbjudna tidningen "Vorwärts", centralorganet bland
de många tyska socialist-tidningarna. I riksdagen
har han afsagt sig gemenskap med de anarkistiske
socialdemokraterna (Most, Hasselmann).
Lieblein [lib-], Jens Daniel Carolus, norsk
universitetslärare och egyptolog, född i
Kristiania d. 23 Dec. 1827, aflade "examen artium"
(studentexamen) 1855, "examen philosophicum" 1856 och
filologisk ämbetsexamen 1861. Sistnämnda år företog
han en resa till Berlin företrädesvis för idkande
af egyptologiska studier, med hvilka han en längre
tid tillförene sysslat på egen hand. Under en stor
del af åren 1864 och 1867–69 vistades L. likaledes i
utlandet och besökte då Paris, Turin, London, Leiden,
Stockholm, Köpenhamn, Helsingfors, S:t Petersburg,
Neapel, Rom, Florens, München och Wien för studier i
dessa städers egyptiska museer samt var Ismail Paschas
gäst vid Sues-kanalens invigning (1869). Han utnämndes
1867 på grund af sina vetenskapliga förtjenster till
stipendiat i egyptologi vid Kristiania universitet,
och 1876 beviljade stortinget anslag till en personel
professur i egyptologi för L. – L:s vetenskapliga
skriftställareverksamhet är särdeles betydande. Det
är i synnerhet den egyptiska kronologien, som tagit
hans uppmärksamhet i anspråk. L. har uppställt
sitt särskilda kronologiska system (se Egypten,
sp. 227), hvilket han genom åtskilliga arbeten –
Die ägyptische chronologie, ein kritischer versuch
(1863), Recherches sur la chronologie égyptienne
(1873) och flere smärre artiklar i "Kristiania
Videnskabsselskabs forhandlinger", "Zeitschrift für
ägyptische sprache", "Revue archéologique" – sökt
motivera och försvara. I en omfattande Dictionnaire
de noms hiéroglyphiques (1871) har han meddelat en
samling genealogiska listor, kopierade från monument
(hufvudsakligen af sten eller trä) i Europa och
Egypten. Arbetet är afsedt att utgöra på en gång
ett förklarande tillägg till nyssnämnda kronologiska
skrifter och ett slags korrektiv för de i systemet
upptagna data, men torde som namn-ordbok ega långt
större betydelse, åtminstone om man får döma af
det bruk forskarna i allmänhet göra af detsamma. På
senaste tiden har L. vändt sin håg åt den egyptiska
religionen, i hvars behandling han äfven sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
