Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrintodonter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buken går en rad blå fläckar, som äro större och
lifligare hos hannen, hvars skänkelporer äro upphöjda
och mycket tydligare än hos honan. Längden utgör
190 mm., hvaraf mestadels två tredjedelar utgöras af
stjerten. Arten förekommer i Medelhafslanden, derjämte
äfven i Rhens och Donaus områden. – Af slägten med
kölade fjäll under tårna kan nämnas Ophiops, som
har ett ringformigt veck i stället för ögonlock och
otydligt halsband. I sydöstra Europa lefver Ormögat,
O. elegans, som blir 13 till 16 mm. långt, hvaraf
tre fjerdedelar komma på stjerten, och ofvan är oliv-
eller bronsfärgadt med svarta fläckar och två hvita
längdstreck på hvardera sidan, undertill hvitaktigt.
C. R. S.
Lachaise [-sjäs], François de, kallad le père L.,
Ludvig XIV:s biktfader, f. 1624 på slottet Aix
i Forez, var provincial i jesuitorden, då Ludvig
XIV 1675 valde honom till sin biktfader. I 34 år,
ända till sin död, 1709, innehade han sedan denna
vigtiga plats och förstod att i sin ordens intressen
göra sitt inflytande gällande vid flere tillfällen,
såsom vid nantesiska ediktets upphäfvande (1685),
vid de quietistiska stridigheterna och förföljelserna
mot jansenisterna. Konungen lät åt honom bygga ett
landställe, Mont-Louis, ö. om Paris, hvilket 1804
förvandlades till begrafningsplats (den ryktbara
kyrkogården Père-Lachaise).
La Chalotais. Se Chalotais.
Lachambeaudie [-sjansbådi], Pierre, fransk
fabeldiktare, f. 1806 i Sarlat i depart. Dordogne,
utgaf 1829 Essais poétiques, fick sedan anställning
vid jernvägsstyrelsen i Roanne och redigerade "Les
échos de la Loire", men drogs af sina sympatier
för saint-simonismen till Paris och lefde der länge
i betryck. Emellertid utgaf han Fables populaires
(1839, 9:de uppl. 1851; belönta två gånger med Franska
akademiens pris), hvilka han sjelf gick omkring och
sålde häftevis, tills han 1850 fann förläggare. Högt
uppburen af de fattigare folk-klasserna, uppträdde
L. under Februari-revolutionen 1848 i klubbarna för
att mildra och förädla den upphetsade stämningen, men
kastades i fängelse och blef först genom Bérangers
ifriga bemedling lösgifven. Efter statskuppen d. 2
Dec. 1851 landsförvisades L. och bodde sedan flere år
i Belgien. Han utgaf der Fables et poésies nouvelles
(1864–65), Prose et vers (1867). Död i Brunoy nära
Paris 1872. – L. har blifvit kallad "demokratiens La
Fontaine". På samma gång han närmar sig den store
fabelförfattaren under 17:de årh. i älskvärdhet,
klarhet, naiveté och versens behag, är han likväl
fullt modern. Med verklig originalitet griper
han sina ämnen midt ur samtidens sociala lif och
ingjuter i dem sin medkänsla för de förtryckta och
sin upphöjda öfvertygelse om en lyckligare framtid
för menniskoslägtet.
La Charité l. La Ch.-sur-Loire [sjarite-syr-låar],
stad i franska depart. Nièvre, vid Loire och jernvägen
mellan Paris och Lyon. Omkr. 5,000 innev. Kyrkan S:te
Croix är en af de märkligaste typerna af den romanska
stilen (endast koret återstår). Hon invigdes 1106 och
tillhörde ett cluniacenskloster.
La Châtre. Se Châtre.
Lachaud [lasjå], Charles Alexandre, fransk advokat,
f. 1818, d. 1882, skapade sig ryktbarhet genom sitt
talangfulla uppträdande i flere uppseendeväckande
brottmålsprocesser, såsom processen mot mördaren
Troppmann 1870. Efter kejsaredömets fall (1870)
försvarade han 1871 den bonapartistiska tidningen
"Le Figaro" mot general Trochu, förde 1873 marskalk
Bazaines talan och uppträdde 1875 för Paul de
Cassagnac mot general de Wimpffen.
La Chaussée [sjåsse], Pierre Claude Nivelle de,
fransk skådespelsförfattare, f. 1692, d. 1754, gaf
med sin första komedi, La fausse antipathie (1733),
uppslaget till den art af drama, som kallas "comédie
larmoyante" (se d. o.) l. "comédie mixte". Mer
utvecklad uppträder diktarten i hans 18 följande
komedier, af hvilka de bästa äro Le préjugé à la
mode (1735; riktad mot den då gängse fördomen att en
bildad man gör sig löjlig genom att visa kärlek till
sin hustru), den alltför tårdränkta Mélanide (1741),
L’école des mères (1744) och La gouvernante (1747). I
dessa på vers skrifna dramer förde L. dygdens och det
i helgd hållna äktenskapets talan, ofta på ett alltför
långrandigt och kälkborgerligt förmanande sätt. Hans
"Oeuvres complètes" utgåfvos 1762, i 5 bd.
La Chaux-de-Fonds, köping i Schweiz. Se
Chaux-de-Fonds.
Lachera (-sjera; Fr. lâcher), i kortspel: ej sticka
öfver, "släppa".
Laches, forngrekisk statsman och fältherre, var en
af befälhafvarna öfver den flotta, som athenarna år
427 f. Kr. skickade att understödja Leontinoi och
andra joniska stater på Sicilien i deras strider
mot Syrakusai. År 425 blef L. på Kleons anstiftan
återkallad och anklagad för underslef, men nyttjades
sedermera i andra, dels militära, dels diplomatiska
värf. Jämte Nikostratos förde han befälet öfver
de hjelptrupper, med hvilka athenarna understödde
argiverna i kriget mot Sparta, och stupade i ett
slag vid Mantineia (418). Platon har efter honom
uppkallat en af sina dialoger, i hvilken Sokrates med
L. och några andra samtalar om tapperhetens begrepp.
A. M. A.
Lachesis. 1. Grek. mytol., en af de tre moirerna
eller ödets gudinnor. De båda öfriga hette Klotho och
Atropos. Se Moira. – 2. Zool., ett till hålormarnas
familj (Crotalidae) och ormarnas ordning (Ophidia)
bland kräldjuren hörande slägte, som saknar skallra,
men i stället har spetsiga, i rader ordnade fjäll
framom och en hornartad tagg i stjertspetsen. Hit
hör endast buschmeistern l. sururuku, L. mutus,
som är hemma i Syd-Amerikas skogstrakter, särskildt i
Guyana. Han blir 2,8 m. lång och är ofvan rödaktigt
gul, med en långsgående rad af stora, svartbruna
rutor, af hvilka hvar och en innesluter tvänne små,
ljusare fläckar, undertill gulaktigt hvit. Om dagen
ligger denna orm sammanrullad inuti skogen och
störtar sig då blixtsnabbt på menniskor, som komma
i hans närhet. För sitt nästan ständigt dödande bett
fruktas och afskys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
