Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imponerande utseende, är den mycket oregelbundet
byggd, och de äldre gatorna äro smala, krokiga
och smutsiga. Många af dem innehålla emellertid
intressanta prof af 13:de–16:de århundradenas
byggnadskonst. De öppna platserna äro, med undantag
af det trädplanterade Neumarkt och platsen omkring
domkyrkan, mycket små. Ehuru redan på romarnas tid
en icke obetydlig ort, har det nuv. K. mycket få
lemningar af romerska och frankiska byggnader;
deremot är det mera än någon annan stad rikt på
präktiga romanska kyrkor, bland hvilka må nämnas
S:ta Maria in Capitolio, den äldsta af alla
(invigd 1049), S:t Martins- och Apostelkyrkorna
(båda från 12:te årh.), Gereonskyrkan (enligt
legenden ursprungligen anlagd af Helena, men
ombyggd på 1200-talet) samt Kunibertskyrkan
(invigd 1247). Den förnämsta byggnaden i K. är
domkyrkan, ett af de skönaste och renaste verk af den
gotiska arkitekturen i Europa. Hon ligger på samma
plats, som förut intogs af den gamla katedralen,
hvilken påbörjades under Karl den stores tid och
fullbordades 873. Då denna 1248 nästan fullständigt
förstördes genom en eldsvåda, lades grunden till
den nuvarande katedralen af dåv. ärkebiskopen
Konrad von Hochstaden. Den ursprungliga planen till
byggnaden tillskrifvas Gerhard von Rile. Arbetet gick
emellertid så långsamt, att choret med sina sidokapell
fullbordades och invigdes först 1322. Sedan började
man uppföra långhuset och de vestra tornen, men,
såsom det tyckes, efter en något förändrad plan,
ty långhusets längd motsvarar icke tvärskeppets
och chorets väldiga dimensioner. 1437 hade man
hunnit så långt med södra huvudtornets byggnad,
att klockorna kunde upphängas, och i början af
16:de årh. var arbetet på långhuset så framskridet,
att de berömda glasmålningarna kunde insättas i
norra sidoskeppet. Då afstannade arbetet alldeles,
och byggnaden stod som en öfvergifven ruin, hvilken
fransmännen 1794 begagnade till hömagasin. Först i
början på 1800-talet riktades genom Sulpice Boisserée
de bildades uppmärksamhet på byggnaden. Fredrik
Vilhelm III beviljade en penningesumma för densammas
vidmakthållande och restaurering, och 1841 beslöt man
att bringa byggnaden till fullbordan. Under ledning
af arkitekterna Zwirner och Voigtel fortgick arbetet
sedan så jämnt, att dess afslutande högtidligen kunde
firas i kejsarens närvaro d. 15 Okt. 1880. Kyrkan
har grundformen af ett latinskt kors. Långhuset
har 5, tvärbyggnaden 3 skepp. Hvarje sidoskepp har
midtskeppets halfva bredd och höjd. Hela byggnadens
yttre längd är 135,6 m. och bredd 61 m. Det inre
rummet är 6,166 qvm. och öfverträffas endast af S:t
Peter i Rom, domen i Milano, S:t Paul i London och
Sofiamoskén i Konstantinopel. De båda vestra tornen,
som fullbordades 1881, hafva en höjd af 156 m. och äro
således f. n. de högsta byggnader på jorden. Andra
gotiska kyrkor i K. äro Minoritkyrkan, en basilika
med smala sidoskepp och ett enskeppigt chor utan
tvärskepp, den sengotiska Peterskyrkan (1528–30)
och den nya Mauritiuskyrkan (1861–65). Dertill komma
profanbyggnader från äldre tid, såsom rådhuset (från
skilda århundraden), med sitt sengotiska torn och
den i smakfull renaissance genomförda portiken från
åren 1569–71, samt det i sin nuvarande renovation
intressanta Gürzenich (1441–52), med sin imposanta
festsal och sina förträffliga väggmålningar deri och
i den mindre salen. Märkligare byggnader från nyare
tid äro stadsteatern i renaissancestil (1871–72)
och Museum Wallraf-Richartz i tudorstil (1855–61),
hvilket innehåller en rik samling fornlemningar
och målningar, bland dem en stor följd af den äldre
kölniska skolan. – K. hade 1880 144,772 innev.,
af hvilka omkr. 82 proc. voro katoliker. Staden
är säte för Rhenprovinsens appellationsdomstol
samt för en ärkebiskop jämte domkapitel. Af högre
undervisningsanstalter eger K. 4 gymnasier, 1
realskola, 1 prestseminarium, 1 slöjdskola, flere
högre flickskolor, musikkonservatorium m. m. 1388–1801
hade K. äfven ett universitet. Af samlingar för
vetenskap och konst finnas, jämte det ofvannämnda
museet, ett på urkunder ovanligt rikt stadsarkiv och
bibliotek, jesuitbibliotek, det ärkebiskopliga museet
(hufvudsakligen kyrkliga konstföremål), zoologisk
och botanisk trädgård (utanför stadsmurarna). Sedan
stadens kloster och stiftelser blifvit undertryckta
och universitetet upphäfts, har K. förlorat karakteren
af "helig stad" (det förde i sitt sigill bilden af S:t
Petrus jämte omskriften Sancta Colonia sanctae Romanae
Ecclesiae fidelis filia) och har nu sin förnämsta
betydelse som handels- och fabriksstad. Handeln
är mycket liflig och främjas af jernvägar, som
utgå i flere riktningar, samt af flodfarten på
Rhen. Industriens hufvudgrenar äro tillverkning af
socker, tobak, väfnader af olika slag, spritvaror,
det efter staden uppkallade luktvattnet (T. kölnisches
wasser, Fr. eau de Cologne. Jfr Farina), tapeter,
möbler och maskiner. – K:s fästningsverk äro en
komposition af murar, torn, grafvar, utanverk, fort
etc., hvilkas anläggning pågått från 1200-talet till
nutiden. Man är nu sysselsatt med uppförandet af
ett nytt befästningssystem, enligt hvilket staden,
sedan den af Tyska riket köpt de gamla murarna
och nedrifvit dem, skall skyddas af 8 större och
16 mindre fort, alla belägna 6–8 km. från stadens
dyrbaraste egendom, domkyrkan. – K:s historia börjar i
den förromerska tiden. Ubierna hade redan ett nybygge
der, när romarna vunno fast fot vid nedre Rhen. Genom
en romersk veterankoloni, som kejsar Claudius’ gemål
Agrippina år 50 e. Kr. förde dit, växte platsen
och fick namnet Colonia agrippinensis, senare
Colonia Claudia Agrippina. Lemningar af de starka
befästningar, med hvilka denna koloni omgafs, finnas
ännu. Sedan frankerna bemäktigat sig staden, kom den
vid frankiska monarkiens delning 511 till Austrasien
och genom fördraget i Mersen (870) till Tyskland. I
senare hälften af 13:de årh. ingick staden i hansan,
i hvilken den täflade med Lybeck om första platsen,
och vid samma tid i rhenska stadsförbundet. Såsom
fri riksstad låg den städse i fejd med de maktlystne
ärkebiskoparna af K. Efter slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
