Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkslätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häggesled, Slädene, Tådene, Tranum, Lavad, Kedum,
Örslösa, Söne, Gillstad, Väla, Råda, Åsaka, Mellby,
Rackeby, Skalunda, Sunnersberg, Gösslunda, Strö och
Otterstad samt delar af Ufvered och Levene. Arealen
47,756 har. 15,637 innev. (1883).
– 2. K:s kontrakt i Skara stift omfattar de 9 pastoraten
Lidköping; Härene med Hofby; Sunnersberg med Gösslunda och
Strö; Örslösa med Söne, Väla och Gillstad; Råda med
Åsaka och Mellby; Tådene med Lavad, Kedum och Tranum;
Tun med Friel och Karaby; Otterstad (med S:t Marie
kapell); samt Rackeby med Skalunda. Arealen 49,127
har. 20,772 innev. (1883).
Kållandsö, ö i Vänern, mellan Kinneviken och
Dalbosjön, utanför Kållands härads fastland och skild
från detta genom de smala Björn- och Ullersunden,
Arealen utgör omkr. 6,750 har. Ön är bergig och
delvis skogbevuxen samt mycket oregelbunden genom
djupt inskärande vikar af Vänern. Den kallades
under medeltiden Qualdins ö efter häradet Qvalden
(nu Kålland) och utgjorde då tre socknar, Oterstadh,
Synaetta och Thorsö. Sistnämnda sockens kyrka låg
der S:t Marie kapell (uppkalladt efter M. G. De la
Gardies maka Maria Eufrosyna) sedan byggdes. Enligt
C. J. Ljungström har i sydöstra hörnet af ön,
nära inloppet till Ullersund, funnits ett kapell,
som af De la Gardie förvandlades till "ett litet
hospital". Tillsammans med några kringliggande
smärre öar och en liten del af fastlandet tillhör
K. Otterstads pastorat (se Otterstad). Märkligaste
stället på ön är Leckö.
Kållered, socken i Vestergötland, Göteborgs och
Bohus län, Askims härad. Arealen 2,617 har. 622
innev. (1883). Annex till Fässberg, Göteborgs stift,
Domprosteriets södra kontrakt.
Kållerstad, socken i Jönköpings län, Vestbo härad.
Arealen 3,795 har. 636 innev. (1883). Annex till
Ås, Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Kålmasken. Se Kålfjärilen.
Kålpalmer kunna åtskilliga palmer benämnas,
emedan deras späda toppskott och ännu i hölstret
inneslutna blomkolfvar ätas såsom grönsaker
under namn af "palmkål". Arter af slägtena Areca,
Euterpe, Oreodoxa, Oncosperma, Corypha, Livistonia,
Chamoerops, Cocos m. fl. lemna sådan palmkål. Många
kålpalmer lemna ock s. k."palmvin" (se d. o.).
O. T. S.
Kålrabbi (T. kohlrabi, af Ital. cavoli rape,
kålrofvor). Se Brassica.
Kålranunkel, Ficaria ranunculoides
Mönch. (Ranunculus ficaria L.), kallas af
allmogen sval-ört, emedan den blommar samtidigt med
svalornas ankomst (enligt Fries). Se vidare Ficaria.
O. T. S.
Kålraps. Se Brassica.
Kålund, H. V. Se Kaalund.
Kålvass, oriktig form för Kolvass. Se Säf.
Kånna, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. Arealen 5,750 har. 878 innev. (1883). Annex
till Angelstad, Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt.
Kår (Fr. corps, af Lat. corpus, kropp), flere genom
samma regler, bruk, verksamhet o. s. v.
till en mer eller mindre sluten enhet förenade
individer, t. ex. diplomatiska kåren, officerskår,
handelskår, studentkår, ballettkår o. s. v. I den
militära terminologien nyttjas ordet hufvudsakligen
för att beteckna en truppstyrka, sammansatt och
utrustad för sjelfständigt uppträdande antingen såsom
högsta enhet i en stor armé, armékår, eller också i
och för ett särskildt ändamål, såsom ströfkårer,
frikårer o. d. Armékåren, för korthetens skull ofta
kallad blott kåren, leder sitt ursprung från de
små sjelfständiga arméer, som fransmännen uppsatte
under revolutionen, men förekom egentligen första
gången i Moreaus armé 1800 och vann snart insteg i
andra arméer. Armékåren finnes i alla stora arméer,
numera redan i fredstid, och uppgår på krigsfot
vanligen till omkr. 30,000 stridande af alla vapen
med träng och andra anstalter för sjelfständigt
uppträdande. I Sverige nyttjas benämningen kår äfven
för de fristående fältjägarebataljonerna och för
några kavallerienheter af ett regementes eller
mindre storlek. Den norska kavalleri brigaden
indelas i 3 kårer. – Kåranda. Se Esprit de
corps. C. O. N.
Kåraböket är den del af Vissefjerda
socken, som tillhör Kronobergs län.
Kåra Halfdansdotter, Nord. mytol., omtalas i Sämunds
edda såsom gift med Helge Haddingaskate. Denne
Helge och Kåra voro egentligen identiska med de i
den andra sången om Helge Hundingsbane skildrade
Helge och Sigrun, ty enligt folktron hade dessa
blifvit återfödda hit till jordelifvet i en ny
skepnad. Haddingaskates och Kåras öden hafva varit
framställda i en numera förlorad eddasång, af hvilken
man känner endast namnet (Káruljóð). K. omtalas
äfven i Hromundarsaga och uti de mot denna
saga svarande rimor, hvilka benämnas Griplur.
Th. W.
Kårböle kapell i Gefleborgs län, Ljusdals tingslag,
tillhör Färila, Upsala stift, Helsinglands vestra
öfre kontrakt.
Kåre, Nord. mytol., Fornjots (se d. o.) son,
vindens gud. Ordet "kåre", vindkåre, förekommer
äfven appellativt. Uti det bland sjöfarande
vanliga uttrycket "blås Karin!" eller "blås
Kajsa!" är Karin l. Kajsa en förvridning af Kåre.
Th. W.
Kåring, D. (af kåre, välja, kora), val medelst
händers uppräckande.
Kårsta, socken i Stockholms län, Långhundra
härad. Arealen 5,913 har. 768 innev. (1883). Annex
till Frösunda, Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Kåseri och kåsör. Se Causerie.
Kåta. Se Lappar.
Käfsjö, socken i Jönköpings län, Östbo härad. Arealen
11,284 har. 971 innev. (1883). Annex till Åker,
Vexiö stift, Östbo kontrakt.
Kägel, stilkägel, plur. käglar, boktr.,
typens höjd, räknad från den sida, der signaturen är anbragt,
till den motsatta sidan. Kägeln, som är lika för
alla typer af samma stilart, bestämmer afståndet
mellan raderna, så ofta icke "mellanslag" nyttjas. De
olika stilkäglarna särskiljas genom namnen diamant,
perl, nonpareille, petit, corpus, cicero o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
