Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kränga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru hänsynslös partiman, lär han icke hafva tillhört
deras antal, som voro tillgängliga för utländskt guld.
Krökning l. krökningsmått, matem., kallas den storhet,
som angifver en linies eller ytas större eller mindre
böjning i en gifven punkt. För en kurva är krökningen
lika med inverterade värdet af krökningsradien. För en
buktig yta åter har den såsom uttryck 1/[rho][rho]’
då [rho] och [rho]’ beteckna den största och den minsta
krökningsradien till ytans normalsektioner i den gifna
punkten. – Krökningscentrum kallas krökningscirkelns
medelpunkt. Orten för krökningscentrum kallas
evoluta (se d. o.). – Kröknillgscirkel till en
kroklinie kallas gränsläget för en cirkel, som
går genom tre af dess punkter, då de tre punkterna
bringas att sammanfalla. – Krökningsplan till en
dubbelkrökt kurva kallas det plan, som bestämmes af
tangenten och principalnormalen. – Krökningsradie
kallas radien i krökningscirkeln. Då krokliniens
eqvation är gifven, bestämmes krökningsradien medelst
differentialräkning. – Krökningsvinkel kallas
den spetsiga vinkel, som tangenterna i ändpunkterna
af en oändligt liten båge bilda med hvarandra.
G. E.
Krön, den öfversta delen af en höjdsträckning
eller kulle; det öfre planet af en vall eller
ett bröstvärn; den öfre begränsningen af en bank.
O. A. B.
Kröner, Johann Christian, tysk djurmålare,
f. 1838, började arbeta hos sin broder, som var
dekorationsmålare, men försökte sig under en vandring
i de bajerska bergen med oljemåleri och for 1862 till
Düsseldorf, der han arbetade under nöd och bekymmer,
till dess han ändtligen kunde förskaffa sig medel
till omfattande studieresor till Wesergebirge,
Harz och Teutoburgerwald samt äfven till Nordsjön och
Rügen. Hans skogs- och jagtbilder berömmas för frisk
uppfattning och förträfflig skildring af djurlifvet
jämte en landskapsmålning af god kolorit, såsom i
Höstlandskap med vildt (i nationalgalleriet i Berlin).
Krönika (Lat. chronica, Grek. chronika, af chronos,
tid) "tideböcker", det äldre namnet på hvad man i
högre mening plägar kalla historia. Man brukar dock
göra den skilnad dem emellan, att krönikan endast
troget återgifver de yttre händelserna, då historien
deremot äfven söker efter det inre sammanhanget
emellan dessa och forskar efter de lagar, som verka
på djupet. Någon bestämd gräns kan dock antagligen
ej dragas mellan dem, lika litet som mellan krönikan
och dess torra föregångare, annalerna (se d. o.). – Om
man bortser från rimkrönikorna (se d. o.), torde såsom
den äldsta svenska krönikan kunna sättas en i början
af 1400-talet af en gråbroder i Visby författad,
afhandlande tiden 815–1412. Början och slutet af
denna krönika äro dock helt och hållet skrifna i
annalstil. Den finnes intagen i "Scriptores rerum
suecicarum medii aevi" (vol. I). Vidare är att märka,
den i samma arbetes vol. II intagna Upsala-dekanen
Ericus Olais "Chronica", som sträcker sig till 1464,
Olaus Petris "Svenska krönika" och Johannes Magnis "Gothorum
Sveonumque historia", vigtig för belysningen af
Sveriges kulturhistoria. Dessa båda sistnämnda höra
dock snarare till historie-gruppen. – Af de
danska krönikorna må i första rummet nämnas Saxo
grammaticus’ "Historia Danica", vidare "Chronicon
Danicum 826–1157", "Chronica Danorum et praecipue
Sialandiae 1028–1307" och "Chronicon Skibyense
1046–1534", som anses vara skrifven af Paulus Eliae
Vendekaabe. Dessa m. fl. finnas intagna i "Scriptores
rerum danicarum medii aevi"; excerpt af dem, som röra
Sverige, finnas äfven i "Scriptores rerum suecicarum
medii aevi" (vol. III). – Några egentligen norska
krönikor finnas deremot icke, så framt man icke
såsom sådana vill räkna "Theodrici monachi historia
de antiquitate regum norwagensium" och "Historia
Norvegiae" samt "Ágrip af Noregs konunga sögum". –
Af öfriga utländska krönikor, som i någon mån beröra
Sverige, äro de vigtigaste: Detmar: "Chronicon
lubecense", sedan fortsatt af Hermann Korner m. fl.,
Reimar Kock: "Chronicon lubecense" och Albert Krantz:
"Chronica". Utdrag af såväl dessa som andra, hvilka
innehålla något rörande Sverige, finnas intagna i
"Scriptores rerum suecicarum medii aevi".
Ett särskildt slags krönikor utgöra biskopskrönikor,
innehållande i allmänhet kortfattade notiser
om något stifts biskopar, och slägtkrönikor,
innehållande slägthistorier. Biskopskrönikor finnas
för stiften Upsala, Linköping, Skara, Vexiö, Åbo och
Lund. Man har äfven antagit en för Vesterås stift,
men senare undersökningar hafva gjort troligt,
att den är understucken. Dessa krönikor finnas
intagna i ofvan citerade "Scriptores rer. suec.". –
Af slägtkrönikorna må nämnas Margareta Clausdotters
"De genere et nepotibus S. Birgittas", intagen i
nyssnämnda "Scriptores", och Anna Fickesdotters
(Bylow) "Chronicon genealogicum".
I den moderna literaturen nyttjas ordet krönika
(Fr. chronique) äfven såsom benämning på en
tidskrifts- eller kalenderuppsats, som lemnar en
öfversigt af tilldragelserna under en viss tid
eller inom ett visst område, samt på en i lekande
och uddig stil affattad tidningsartikel, hvilken
rör sig om dagens händelser och meddelar rykten
eller anekdoter, som stå i sammanhang med dessa.
K. H. K.
Krönikeböckerna, två af de s. k. historiska böckerna
i Gamla testamentet. I judarnas kanon, der de för
öfrigt räknades till de s. k. "hagiografa" (se
d. o.), utgjorde de endast en bok med titeln Divre
hajjamim (dagbok), men delades i Alexandrinska
öfversättningen i två. De erhöllo der namnet
paraleipomena (utelemnadt), emedan de till stor del
innehålla sådant, som förbigåtts i de andra historiska
skrifterna, särskildt Samuels- och Konungaböckerna,
med hvilka Krönikeböckerna dock hafva omkring
40 afdelningar gemensamma. Hieronymus föreslog
(i Vulgata) namnet Chronica (tidböcker), hvilket
upptogs af Luther. – Den förra af dessa böcker
börjar med slägtregister alltifrån Adam och skildrar
hufvudsakligen Davids historia. Den senare handlar
om Salomo och de frommare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
