Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kränga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett mindre antal direkt nyttigt, t. ex. sköldpaddorna
genom sitt kött, sin skoldpadd och sina ägg,
leguanerna genom köttet och krokodilerna genom
huden. Deremot blifva många arter indirekt nyttiga för
menniskan genom smärre skadedjurs förföljande. Skada
förorsakas deremot af en mängd arter. Krokodildjur
och jätteormar bortröfva, de förre menniskor och
tamkreatur, de senare åtminstone husdjur, hvarjämte
båda förtära matnyttigt villebråd. De giftiga ormarna
döda medelst sina farliga bett menniskor samt nyttiga
tama och vilda djur. Genom sin kalla kropp, sina
krälande och smygande rörelser, sitt ofta undandolda
lefnadssätt och sitt förderfbringande gift hafva
de flesta kräldjur från äldsta tider ådragit sig
menniskors afsky och hat samt blifvit föremål för
ifriga förföljelser. – Kräldjuren uppträdde redan
under primärtiden, dock ytterst sparsamt. Deremot
blefvo de allmännare under sekundärtiden, i synnerhet
under trias- och juraperioderna, som uppvisade
särskildt vattenödlor. Fjällbeklädda kräldjur visa sig
i juraformationens öfversta lager; de voro talrikast
under tertiärtiden, från hvilken äfven fåtaliga
lemningar af ormar kunna uppvisas. Sköldpaddor
uppträdde i juraformationen, men landsköldpaddor
först under tertiärtiden. – Kräldjurens indelning
möter, på grund af de många och ingalunda fullständigt
kända forntida formerna, mångfaldiga svårigheter. Man
har fördelat dem i tre underklasser: 1)
Fjällreptilier, Plagiotremata l. Lepidosauria,
2) vattenödlor, Hydrosauria, och 3) sköldpaddor,
Chelmia. Den första underklassen utgöres af kräldjur
med fjäll och sköldar i huden, inga eller mer och
mindre utbildade lemmar, tvärställd kloaköppning
och (hos hannen) dubbelt parningsorgan. Den andra
underklassen omfattar i vattnet lefvande kräldjur af
betydande storlek, med tänderna sittande i tandhålor,
läderartad eller bepansrad hud, simfenor eller starka
fötter, hvilkas tår äro förenade medelst simhud. Till
tredje underklassen räknas kräldjur med kort kropp,
en benartad rygg- och bröstsköld samt tandlösa,
af en hornslida beklädda käkar. – I forntiden
egnades gudomlig dyrkan åt sådana kräldjur, som
ansågos fruktansvärda. De gamle egypterna höllo
tama krokodiler i närheten af sina tempel och
balsamerade deras lik. Öst-asiater, särskildt
kineser och japaner, gifva sina gudabilder ofta
ödle- och ormskepnad. Greker och romare använde
ormar som sinnebilder samt hade många fabler om
deras list och klokhet, spådomsgåfva o. s. v. Äfven
i våra nordiska sagor spela ormar (man erinre sig
lindormen eller draken) en stor rol. Ännu i dag
dyrkas stora kräldjur af lågt stående folkslag.
C. R. S.
Kränga, sjöv. Ett fartyg säges kränga, då det
till följd af vindens verkan lutar åt ena sidan.
L. H.
Kräts (T. krätze och gekrätz, af kratzen, skafva,
skrapa; Fr. cendre, Eng. sweepings, dross), affall
i form af filspån, slaggartade mellanprodukter,
metalloxider m. m., som uppkomma vid metallers
förarbetning eller smältning i myntverk,
guldsmedsverkstäder, masugnar, flamugnar o. s. v.
Kratsvaskare (se föreg. art.), person, som har
till yrke att tillgodogöra sig metallaffall (efter
guldarbete) på det sätt att detta bokas, renas och
smältes i ett slags små ugnar.
Kröderen, insjö i Buskeruds amt (Norge), berömd
för sin naturskönhet. Areal 38 qvkm. Längd
39 km. Sjöns aflopp är Hallingelfven, en
biflod till Drammenselfven. Från Vikersunds
station på Drammens–Randsfjords jernväg går
en 26 km. lång bibana till södra änden af K.
O. A. Ö.
Kröger, Karl, prest, politiker, föddes i Karlshamn
d. 20 Nov. 1711, inskrefs 1728 vid Lunds universitet,
prestvigdes 1732 och blef 1735 komminister i sin
födelsestad, 1745 kyrkoherde i Vinslöfs och Näflinge
pastorat af Lunds stift samt 1762 häradsprost. 1765–66
var han första gången riksdagsman samt framstod
såsom en afgjord och tilltagsen anhängare af det
segrande nya mösspartiet. Vid riksdagen 1769,
då hattarna återtogo makten, var han en af de få
mössorna i presteståndet, men prisade frimodigt
den föregående riksdagens åtgöranden och sökte,
ehuru fåfängt, försvara de tio rådsherrar, hvilkas
afsättning sekreta utskottet påyrkade. Om det "fria"
statsskickets bibehållande, sådant det var, visade
han vid denna riksdag mycken månhet. Så yrkade
han rörande behandlingen af assessor A. Virgins
skrift om nödvändigheten af grundlagens förbättring,
att ständerna skulle "något starkare beifra denna
skrift, än tryckfrihetsförordningen utstakade"; och
mot den "akt om personlig säkerhet samt säkerhet om
eganderätten", som föreslogs till skydd mot ständernas
ingrepp på lagskipningens och verkställande maktens
områden, aflemnade han ett häftigt memorial. Emedan
han i detta tillika tycktes vilja upprifva tvisten
om giltigheten af konungens tronafsägelse och
ämbetsverkens inaktivitet i slutet af föregående år,
öfverlemnades det till granskning af en deputation,
och slutet blef, att K. för all framtid utvoterades
ur presteståndet (Nov. 1769). Vid sin afresa
från Stockholm följdes han högtidligen af sina
meningsfränder, bland dem flere högt uppsatte män,
till Liljeholmen, der en storartad afskedsfest hölls
för "frihetshjelten". Presteståndets talman skref
till Lunds stifts presterskap, att K. icke vidare
borde väljas till riksdagsman. Men K. tryckte
sitt ofvannämnda memorial, påminnelser mot de i
ståndet gjorda anmärkningarna öfver detsamma samt
en deklaration med anledning af talmansbrefvet,
och vid nästa riksdag, 1771–72, uppenbarade han
sig åter såsom fullmäktig från sitt stift. Mössorna
egde nu pluralitet i presteståndet, och K. blef der
utan svårighet mottagen, hvarefter han vältaligt
och nitiskt verkade för hattrådets störtande och
andra stränga åtgärder, såsom tillsättandet af
en särskild deputation till undersökning af den
ryktbare nationalekonomen Nordencrantz’ angifvelser
mot det upplösta handelshuset Finlay et Jennings. Vid
statshvälfningen d. 19 Aug. 1772 var han en af de
riksdagsmän, som arresterades, men frigafs redan
två dagar derefter, sedan han besvurit den nya
regeringsformen. K. dog d. 3 Juli 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
