Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
symbol, som tolkas olika) äro de vanligaste. På de
äldsta krucifixframställningarna förekomma nästan
alltid sol och måne afbildade. Dessa symboler kunna
häntyda på den förmörkelse af naturljusen, som
enl. evangelierna inträffade vid Kristi död. Andra
sannolika tolkningar saknas icke, t. ex. den att
solbilden betecknar den gudomliga naturen hos Kristus,
hvilken meddelar sitt ljus åt den menskliga naturen
(månbilden). – Den lutherska kulten och kyrkliga
konsten gjorde äfven krucifixen till sin tillhörighet
såsom till andakt stämmande kyrkoprydnader, under
protest mot den katolska kyrkans användande af dessa
bilder såsom föremål för tillbedjan. Den reformerta
kyrkan (med undantag af den engelska episkopalkyrkan)
förkastade från början allt användande af dylika
bilder. J. P.
Kruditet (af Lat. crudus, blodig, okokt,
rå), med., kallades i den äldre medicinen ett ämne i
kroppen, hvilket ansågs befinna sig i rått tillstånd,
t. ex. osmälta födoämnen i tarmkanalen, sputum i
början af en lungaffektion (i motsats till sputum
coctum) o. s. v. – I öfverflyttad bemärkelse betyder
ordet någonting hårdsmält, råhet, groft yttrande.
F. B.
Krueger [kryger], Karl Nikolaus Adalbert, tysk-finsk
astronom, f. i Marienburg (Westpreussen)
1832, blef 1854 filosofie doktor i Bonn, der
han under Argelanders ledning idkat astronomiska
studier. 1862 utnämndes K. till professor i astronomi
vid Helsingfors universitet och qvarstod vid detta
ämbete till 1876, då han kallades till föreståndare
för observatoriet i Gotha. Några år senare antog
han kallelse till professor vid universitetet i
Kiel. K. har utgifvit en stor mängd arbeten i praktisk
astronomi, bl. a. Zonenbeobachtungen der sterne zu
55. u. 65° nördl. declination (1883), samt redigerar
"Astronomische nachrichten".
Krug, Wilhelm Traugott, tysk filosof, f. 1770,
kallades 1801 till professor i Frankfurt
a. d. O. samt öfvertog 1805 (efter Kant) den
filosofiska professuren i Königsberg och 1809
en motsvarande plats i Leipzig. I 1813–14 års
krig deltog K. såsom ryttmästare bland de ridande
jägarna. Derefter verkade han i Leipzig till sin
död, 1842. – K. var en mångskrifvande, doktrinär
och fåfäng man, som ansåg det för en bjudande
nödvändighet att uttala sin åsigt i alla förefallande
frågor. Fortsättare af "upplysningsfilosofien",
ville han ställa denna på en väsentligen kantisk
basis och försökte derjämte att medla mellan idealism
och realism genom en transscendental syntes af vara
och veta. Till utbredandet af politisk och kyrklig
liberalism bidrog K. i ej ringa mån. De vigtigaste
af hans 189, numera nästan förgätna, arbeten äro
Fundamentalphilosophie (1803; 3:dje uppl. 1827),
Handbuch der philosophie (2 bd, 1820–21; "Handbok i
philosophien", 1831) och Allgemeines handwörterbuch
der philosophischen wissenschaften (5 bd, 1827–34;
2:dra uppl. 1832-34). K:s smärre skrifter sammanfördes
i Gesammelte schriften (12 bd, 1830–41). 1826 utkom
hans sjelfbiografi: Meine lebensreise in sechs
stationen, von Urceus (2:dra uppl. 1842).
Krug, Arnold, tysk tonsättare, f. i Hamburg
1849, studerade för bl. a. Reinecke, Kiel och
E. Frank samt var 1872–77 pianolärare vid Sterns
konservatorium i Berlin. Derefter reste han såsom
innehafvare af Meyerbeer-stipendiet till Italien
och Frankrike samt lefver f. n. i Hamburg. Han
är en solid och ansedd kompositör af symfonier,
en svit, romaniska dansar, Liebesnovelle
för stråkorkester samt piano- och sångsaker.
A. L.
Kruja. Se Kroja.
Krukmakarelera, en lera, som i jämförelsevis
hög grad har egenskapen att, i lagom proportion
utrörd med vatten, bilda en formbar deg. Denna
egenskap tillkommer icke något visst slag af lera;
som krukmakarelera kan lera af olika ålder och
yttre utseende användas. – Inom Sverige begagnas
för tillverkning af lerkärl såväl den allmänt
förekommande glacialleran (hvarfvig lera och hvarfvig
mergel) som ock en inom de skånska stenkolsförande
berglagren förekommande lera, eldfast lera. Den
s. k. holländska pipleran är en art krukmakarelera.
E. E.
Krukowiecki [-vje’tski], Jan, grefve, polsk general,
f. 1770, d. 1850, tjenade 1796–1806 i den österrikiska
hären och derefter i hertigdömet Varsjavs samt blef
1813 general. 1830 slöt han sig till insurgenterna
och fick befälet öfver en division af den polska
hären, men visade snart motvillighet att underordna
sig dess ledare. På våren 1831 utnämndes han
till generalguvernör i hufvudstaden Varsjav och
vidtog kraftiga åtgärder till fullständigande af
dess befästningar, men aflägsnades efter slaget
vid Ostrolenka (d. 26 Maj) af Skrzynecki, som var
hans personlige ovän. Han slöt sig då till det med
de ledande männen missnöjda rörelsepartiet, blef
d. 15 Aug. s. å. a nyo generalguvernör i Varsjav och
öfvertog d. 17 s. m. såsom president högsta ledningen
af ärendena. Sedan ryssarna under Paskevitj intagit
hufvudstadens försvarslinier, utverkade K. i en mindre
talrikt besökt riksdagssession rättighet att afsluta
fördrag med ryske öfverbefälhafvaren, hvarefter han
skyndade att kapitulera och att i ett bref till kejsar
Nikolaus tillkännagifva polska folkets villighet att
utan alla vilkor åter underkasta sig hans välde (d. 7
Sept. 1831). Riksdagens förbittrade flertal afsatte
honom; ryssarna höllo honom i tre år internerad
i Kazan.
Kruk-ört. Se Käringruka.
Krullhönsen (krollhönsen) l. purrhönsen, Gallus
crispus, zool., utgöra en varietet af tamhönset och
igenkännas på sina uppböjda eller tillbakarullade
fjädrar. Färgen är vackert spräcklig.
C. R. S.
Krumau (Tsjech. Krumlov), stad i södra Böhmen,
vid Moldau. 7,659 innev. (1880). Liflig industri;
bl. a. finnas stora grafitgrufvor i trakten. Staden är
hufvudort i hertigdömet K., som 1819 genom testamente
kom till huset Schwarzenberg.
Krumelur (af T. krumm, krokig, förvriden), krokigt
penndrag, släng.
Krumir, berberstam i nordvestra delen af Tunisien,
vid gränsen mot Algeriet, består af fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
